Stockholm | Fotografiska, stand-up och Söder-fika.

Tänk att det bara är nio dagar sedan jag stod på stand-up-scenen. Tack alla ni som har sett videon, skrattat och hejat sedan dess! Det landar varmt i magen. Men min Stockholmshelg tog ju varken slut eller började där. Med en tröttande förkylning och skrivdeadline har jag fått vänta tills nu för att berätta om resten av äventyret.

Stockholm

Jag blev tårögd vid Slussenkajen och torkade bort sorgen och längtan i en plusgradig vinter. Jag beundrade svanen (ett av mina kraftdjur) en lång stund innan jag ställde mig i kön.

Swan

Ja, jag skulle besöka Fotografiska och det var en kö som började utanför dörren. Det var framför allt två utställningar som grep tag i mig. Den första, Up close av Martin Schoeller, med porträtt av kända och okända personer var för mig en manifestation av att vi alla i grunden är människor. Jag tittade även på Guy Bourdins utställning med modetema, vilket i sig blev en stor kontrast mot den utställning jag kom dit för.

Fotografiska

Nämligen den som också berörde mig djupast och gjorde att jag grät i mörkret framför fotografierna. ”Där barnen sover” av Magnus Wennman. Barn i flykt undan kriget, som är rädda för sina egna kuddar, som flyr för sina liv och har förlorat sin trygghet. Det är ofattbart att detta händer i en värld där jag kan gå och se en utställning om det.

Där barnen sover

Jag blev också berörd av Thomas Wågströms utställning ”På Jorden” och de svartvita fotografierna av bland annat människors nackar.

På Jorden

Innan jag gick vidare tog jag en paus i kafét, men med knappt en stol ledig och hög ljudnivå slängde jag i mig min ”Rocky Road”-kladdkaka i ett nafs.

Fika

Rekommenderar verkligen ett besök, trots de dyra prislapparna. Har ni förresten hört att Fotografiska blir den första restaurangen i Sverige där du måste säga till om du vill ha alkohol i din drink + betala extra för det? Tummen upp från nykteristen! Kanske får det fler att reflektera över alkoholnormen.

Stockholm

Efter en promenad och test av Max vegetariska burgare var det dags. Nerverna skakade. Jag var ungefär i mitten av kvällens program och det gick ju faktiskt bra. Jag lyssnade och skrattade mig hes till grymma stand-up-brudar med pondus och glimten i ögat. Josefin Sonck, Alica Tserkovnaja, Linda Therez Gerstenmayer, Marika Möller, Malin Appeltofft och Zayera Agha Khan. Vilket gäng!

Vildvuxen Stand-up

Hanna Wretmark och Wendy Francis levererade poetry-slam/spoken word med bravur. POWER! Farida Al-Abani var både fantastisk i sin stand-up och konfrencierroll. Och Rille  Fanderbaum, som smög sig in i slutet och charmade hela salongen med sin krossat-hjärta-rap. </3

Vildvuxen Stand-up/spoken word

Efter en trevlig men sen kväll och mysfrukost hos min extrabror med sambo begav jag mig iväg för att träffa den mest efterlängtade. Över ett år hade gått sedan jag sist fick krama om min älskade Vicky. Och det tog lite tid att förstå att hon var på riktigt. Vi satte oss ner på Louie Louie på Söder och åt varsin pastasallad till lunch med tillhörande kaffe.

Halloumi salad
Vicky

Vi tog en promenad från Medis till Gamla stan, fotograferade varandra och husen och pratade igen förlorade samtal, men sen började klockan bli mycket så vi tog tuben till T-centralen.

Stockholm

Då kom vi på vad vi hade sagt att vi skulle göra! Där fanns nämligen en fotoautomat. Vi hoppade in, tog spontana snyggbilder och sen var det dags att säga hejdå och kramas. Snart är hon tillbaka i sitt San Fransisco liv. Kolla in hennes blogg, vet ja! Roligare, snällare och modigare människa går knappt att finna.

2 avtryck, RSS

  1. Vicky 1 februari, 2016 @ 19:27

    <3<3<3<3 buhuuu finaste du gråter typ över detta

    • reaktionista 1 februari, 2016 @ 19:41

      så mycket kärlek. och alltså den där sista bilden från automaten får mig att bli sådär aaaaawww-ig varenda gång. <3

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: