feminism

Det är en dag som gör mig mer och mer förbannad för varje år. En dag som behövs för att kvinnor världen över fortfarande blir våldtagna, misshandlade, hånade, förtryckta och behandlas sämre än de som råkade födas med ett annat könsorgan. Det är så idiotiskt, så förbannat tragiskt och förtvivlat vidrigt hur vår miljö, vårt samhälle, våra familjer och barn förstörs under patriarkatets våld. Det måste få ett slut. NU!

Bildkälla

Inspirerade av kvinnorörelsen 1915 har representanter från freds, miljö och den antirasistiska feministiska rörelsen under ledning av regissören Stina Oscarson tagit fram ett dagsaktuellt manifest som kommer att läsas upp på 8:e mars firanden i hela landet. Manifestationen är partipolitiskt obunden och samlar alla organisationer och privatpersoner som ställer sig bakom 8 mars-manifestet. Skriv under du också.

Åhörare, deltagare
från jordens alla länder

Fast vad är ett land? En nation? En gräns?
Påhitt. Av oss människor, som det mesta vi har om kring oss. Berättelser vi diktat för att skapa en känsla av kontroll i världen.

Det är förmågan att skapa berättelser som gjort att vi människor tagit herraväldet på jorden. De ger oss ett gemensamt mål och skapar tillit. Utan berättelser hade vi vare sig byggt pyramider eller spekulerat på börsen.

Politk. Reklam. Kapitalism. Religon. Konst.

Berättelserna vi orienterar oss efter tycks ofta så sanna att vi glömmer att det är vi själva som skapat och upprätthåller dem.

”Vi måste arbeta för att kunna konsumera och vi måste konsumera för att tillväxten ska öka för att vi sedan ska ha råd med allt som egentligen är viktigt.”

Så låter nu en av de starkaste.

Men åhörare, deltagare.
Den berättelsen börjar få oönskade konsekvenser.

Isarna smälter på Arktis, öar läggs under vatten och öknar breder ut sig. Vi lever som att vi hade 3,7 jordklot. Som att vi aldrig uppfunnit matematiken.

En vanlig familj i Sverige, bygger med sina konsumtionsvanor, sitt liv på att en människa från något av jordens fattigaste länder arbetar gratis. Slaveriet är alltså ännu inte avskaffat.

Klyftorna ökar.
1% av jordens befolkning äger nu mer än resten av världen tillsammans.

Åhörare, deltagare.
Den här berättelsen skapar en tävling mellan länder.
Den sorterar människor i vi och dom.
Den skapar och upprätthåller konflikter.

Krig pågår i Syrien och på många andra platser runt om i världen. Miljontals människor har tvingats lämna sina hem och än fler kommer göra det.

Det sägs att det behövs hårdare tag för att få slut på krigen. Och mer vapen för att vi ska känna oss säkra. Vi lägger 5 miljoner kr i timmen på vårt militära försvar men anser oss inte har råd ta hand om de människor som flyr hit undan krigets följder.

Åhörare, deltagare.
En människa kan mot en berättelses framtida löften förmås till de mest avskyvärda handlingar.

Men också till de vackraste.
Om berättelsen vore en annan.

Och de finns.
Och de som inte finns kan vi skapa tillsammans.

Berättelserna om alla människors lika värde.
Om att allt omkring oss bara är till låns.
Blommor vissnar men växer upp på nytt. Människor åldras och barn föds.

Åhörare, deltagare.

För hundra år sedan samlades Sveriges kvinnor i en manifestation för fred. 89 000 kvinnor under-tecknade ett manifest som lästes upp på 343 platser.

Nu gör vi det igen.
I en manifestation för jämlikhet, hållbarhet och nedrustning.
För det vi värderar högst måste ständigt vinnas på nytt.
På nya sätt.
Av nya generationer
För kommande generationer,

Och denna kamp är ofrånkomligt förbunden med allt levande omkring oss.

Åhörare. Deltagare.

”En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du om du lyssnar noga, höra henne andas.”

(Text från eventet skrivet av arbetsgruppen för 8-mars-manifestet)


Feminism

Bildkällor: 1 och 2

Jag ger aldrig upp kampen, för det vore att ge upp min rätt till liv. Jag tänker säga att jo, jag hatar män, för jag hatar vad det ordet och den gruppen står för i vårt samhälle. Jag hatar att polisen igår uppmanade kvinnor i Östersund att stanna inomhus för att inte bli våldtagna, när det är männen som borde få utegångsförbud. Men vi vet ju att flest våldtäkter sker i hemmet, så vad gör det för skillnad?

Jag hatar att jag inte kan säga min åsikt i närheten av en äldre man utan att han börjar förklara hur världen egentligen fungerar. Jag hatar att jag måste jobba dubbelt så hårt för lika lön. Jag hatar att jag inte vill gå på sportevenemang längre, för att män i grupp är det vidrigaste jag vet och jag hatar att min rädsla är fullständigt befogad.

Jag hatar att människor tar för givet att jag ska föda barn, så att jag kan vara en riktig kvinna, men inte förväntar sig det av riktiga män. Jag hatar att män får stående ovationer när de är hemma med sina egna barn. Jag hatar att våra barn kommer att växa upp som du och jag, i ett patriarkalt samhälle där brodern alltid värderas högre än sina systrar. Jag hatar att våra barn växer upp och redan innan de har lärt sig läsa förstår att pojkar ”ska” vara busiga och flickor lydiga. Jag hatar att män förväntas vara aggressiva, bilkörande, köttätande djur istället för medmänskliga varelser. Jag hatar att mansrollen föder fram apati, miljöförstöring och krig.

Untitled
Bildkälla

Det finns så mycket som borde förändras och nej, det är inte kvinnor som ska bli bättre på att ta plats. Det är männen som ska flytta på sig. Svälj din stolthet och lämna företräde. För din plats är inte din för att du är du. Din plats är din för att du är man. Lika mycket som min plats är min för att jag är kvinna. Inte ens de bästa kvinnorna i Vasaloppet kom förbi de män som inte flyttade på sig.

Och kom inte med argumentet ”inte alla män”, för jo: ALLA kvinnor. Om alla kvinnor på vår jord någon gång har utsatts för sexuellt våld, sexism och blivit förtryckta av män – då har alla män någon gång antingen utsatt någon eller låtit en man utsätta en kvinna för detta. Det är ingen svår ekvation. Du kan välja en annan väg.

Tack alla ni kvinnor som fortsätter kämpa, som står upp för era medsystrar, som fortsätter säga nej, som lyssnar dag ut och dag in på kvinnor som far illa, som kämpar för fred, som stöttar och peppar, som skiter i normerna och vad andra ska tycka, som lär barn att de är människor. Ni är hoppet.


Bildkälla
Kommentera

Flying duck

  • Att sitta kvar länge efter ett årsmöte och prata organisering och engagemang.
  • Fåglar som vecklar ut sina vingar och lyfter.
  • Fri kreativitet i grupp, att få känna sig hemma för en stund.
  • Det mästerliga skådespeleriet i The Danish Girl.
  • En städad lägenhet.
  • När Asla lägger sig och spanar på det jag gör, finns i närheten av mig.

Asla

  • Min första videoredigering är klar och jag är väldigt nöjd.
  • Människor som känner mig väl som jag bara kan vara jag med utan hinder.
  • Min nya fina väckarklocka.
  • Pinterest, som har så mycket vackert. Jag sorterade om mina boards där i veckan och är så himla nöjd med resultatet. Kika in vet ja!

Pinterest reaktionista

  • En föreläsning av en transperson som gav mig så många nya perspektiv och ökad förståelse.
  • Alla vackra minnen och ord från Bodil Malmsten som cirkulerar nu, även om jag knappt får luft i all sorg ibland.
  • Öppningar, möjligheter, inför Stockholms-flytten.
  • Bli hembjuden på kaffe i ett alldeles fantastiskt hus som byggts och inretts med så mycket kärlek och estetik.

Tulip

  • De som tar min sorg på allvar och hjälper mig att ta mig själv på allvar i det, tröstar.
  • Uppropet #inteerkvinna
  • Bokat loppisbord i mars.
  • Tulpaner.
  • Att återse en efterlängtad vän över en kopp kaffe vid mitt köksbord.
  • Känslan av vår som drar fram i plusgraderna och på grusgator.

Vegan apple pie

  • Vegansk äppelpaj.
  • En trevlig äldre herre som stannade och pratade med mig en stund när jag var ute och fotograferade.
  • 8 mars-manifestet
  • Att jag kunde känna mig vacker trots trötthet och värk.
  • Solsken.
  • Bullet journal som jag gillar mer och mer.

Red hair

  • Kaffe.
  • Feministvänner. Att orka vara med lite igen, och som deltagare.
  • Melodifestivalen är igång och jag såg årets premiär med fina Julia och vår grönsaksdip-tradition.
  • En mycket mildare PMDS-episod än tidigare.
  • Boken ”Den tysta revolutionen” av Linus Jonkman. Recension kommer!
  • Att få säga ”förlåt”.
Kommentera

När jag var i tonåren myntade jag uttrycket ”stjärnögonblick”. Ögonblick som har glittrat lite extra, gett mening och glädje. Det är så lätt att tappa bort guldet i den gråa vardagen. Idag vill jag vaska fram veckans stjärnögonblick.  Jag tänker mig att den här typen av inlägg ska få återkomma på söndagarna framöver.

  • Klädbytardagen med sällskap av fin vän. Jag kom dit med säkert 30 olika plagg och fyra par skor i en stor kasse och kom därifrån med fem nya härliga plagg. Jag hittade dessutom en sagolik klänning som kommer att göra succé i nästa års Prideparader. I rätt färg så klart.
  • Vänner som hör av sig och delar både glada nyheter och tunga utmaningar. Att få finnas där, vara en vän.
  • Barn som hoppar sönder isen på vattenpölarna. Föräldrar som inte kan låta bli att hjälpa till.

Princess

  • Att mina pelargoner återhämtar sig eftersom november ger mer sol än någonsin.
  • När en bekant hörde av sig, berättade att hon hade vunnit två biljetter till en föreläsning med Maria Sveland och frågade om jag ville haka på. Med motiveringen ”Jag följer din blogg och genom den får jag inspiration till att försöka uppnå balans i livet!” som smälte mitt hjärta.

Untitled

  • Frosten. Jag tog cykeln iväg till gräsmattor och vass vid vattnet och fotograferade iskristallerna i solnedgången. Magiskt!
  • De underbara kollegorna på arbetsträningen som gör mig på gott humör. Jag känner mig så välkomnad, inkluderad och betrodd. Och för varje ny uppgift jag lär mig växer mitt självförtroende och min känsla av kompetens.
  • Jag har gått emot gamla rädslor och stått upp för mig, ställt svåra frågor och varit beredd på svar.

Untitled

  • NaNoWriMo. Det var helt rätt att byta tillbaka till berättelsen om Elvira. Igår kväll landade jag på strax över 35 000 ord, vilket betyder att jag inför den sista veckan ligger i fas. Härlig känsla!
  • Ett mejl med ett erbjudande jag inte kunde motstå. En dröm som blir verklighet nästa år och kommer att utveckla mitt bloggande enormt. Vill berätta allt på en gång men får hålla er på halster ett tag till.

Untitled

  • En rosa morgonhimmel med silhuetter av fåglar och trädgrenar.
  • Asla som väcker mig på morgonen och vill mysa. Det är en liten revolution på gång här. Katten som har avvisat mina mysförsök i över två år är nu mysigare än jag är.
  • Fjärilsfilten från en av de tryggaste personerna i mitt liv som värmer och ger lugn.
  • Downton Abbey både på Netflix och SVT. Vilsamma stunder med vackra platser, människor och repliker. Pulsen stillas.

Asla

  • Feministisk pepp lite varstans ifrån. Maria Sveland, vänner i Feministiskt initiativ som gör världen lite bättre hela tiden, diskussioner om mansrollen på Internationella mansdagen och inte minst fantastiska gruppen ”StreetGäris” som peppar och folkbildar mig varje dag.
  • En person som jag hade tänkt på hela veckan dök upp på klädbytardagen så att jag fick chansen att be om hjälp. Och jag fick ett ja. Så meningsfullt.
Kommentera

När jag var i huvudstaden senast träffade jag Eriq, en vän som jag alltid har långa viktiga och givande samtal med. Det var efterlängtat och jag skulle äntligen få besöka det omtalade Femtopia. Galleri och kafé med vegansk och feministisk inriktning i Hornstull. Gilla dem här.

Untitled

Vi hälsade på den trevliga personalen som Eriq kände väl eftersom han har jobbat här. Det var dags för lunch och jag beställde en grillad smörgås och Eriq en dagens gryta. Rekommenderar smörgåsarna! Mumma!

Untitled

Till det behövde jag självklart en kaffe, koffeinnörd som jag är. Med Oatlys havremjölk fick latten en extra fin smak. Och dryckesbaren var så snygg i sig, med pluspoäng för ”Male tears”- vatten. Smakade lite extra bittert av någon anledning, hehe.

Untitled
Untitled

Vi kikade runt i galleridelen innan vi gav oss iväg på promenad. Så mycket snygg feministisk konst. Kraftfullt, färgstarkt och inspirerande. Självklart fanns det pennor och papper för egna spontana alster.

Untitled
Untitled

Gillade det här utrymmet så mycket. Om jag hade haft råd hade jag lätt köpt hem något konstverk. Stick dit och kika vet ja!

Untitled

Vi hade en stund över innan min brudmiddag skulle börja och bestämde oss för att vandra över Liljeholmsbron. Många minnen från förr, när jag bodde i den här delen av Stockholm, dök upp och trots att det var ett annat liv finns det sånt jag saknar. Som Tantolundens vidsträckta gräsmattor, trafikljuden som aldrig tystnar och VATTNET. Vattnet som finns där hela tiden, nära och livgivande. Nu är det inte ens ett år kvar tills jag blir sambo med Stockholm igen.

Untitled
Untitled

Kommentera

Green

Jag har drömmar som jag aldrig hann berätta om innan du försvann. Drömmar om en framtid där du kan vara stolt över mig. Jag vet egentligen att du alltid var stolt över mig. Du sparade dikterna jag skrev till lokaltidningen. Jag fick dem i ett kuvert efter att de hade hittat dig. Du hade skrivit mitt namn på kuvertet, sparat alla ord. Jag minns att orden fick nytt liv när du bad mig läsa dem på sommaravslutningen med din kör.

Mormor, jag minns att du önskade något stort av mig och jag minns att jag frågade mig själv om jag skulle räcka till. Under alla de där åren då jag led och kämpade i ångest fanns du i bakgrunden, ibland höll du min hand och andra gånger orkade du inte se på mig. Ibland orkade du inte se dig själv när du såg på mig. Det är okej, mormor. Jag har förlåtit dig.

Du var alltid där när jag strålade. När jag sjöng Idas sommarvisa på skolavslutningarna, när jag var lucia i kyrkan och när mina dikter hängde på väggarna för alla att läsa. Men när ångesten gick i arv även till mig, när mörkret vandrade vidare genom blodsbanden och höll mig vaken, vände du bort blicken till slut.

Var du rädd för att påminnas om dina demoner? Var du rädd att minnas vem du var i skuggorna? I sjukhuskorridorerna med hot om lobotomering? Bland de vita rockarna och medicinerna? Såg du mig som en repris av allt det du ville glömma? Visste du att jag är lika stark som du? Att med ångesten fick jag också din envishet. Ditt jävlar anamma. Din strålglans. Galenskapen var aldrig vår.

Ångesten hade orsaker. Det gick inte att prata om det på din tid, på mammas tid, i förfluten tid. När jag berättar nu så berättar jag för dig. För mamma. För mig. För alla de som dömts till galenskap när tystnaden vunnit. Jag har en dröm om att berätta. Jag har drömmar om berättelser. För jag vet att du läste mina dikter och såg ett hopp du alltid hade fått gömma. Jag vet att du önskade dig en väg ut ur tystnaden. Jag är så ledsen för att du inte fick vara med om det. Jag ska vara dina ord.

Kommentera
%d bloggare gillar detta: