Tag

socionom

Browsing

Socionomprogrammet | min vardag på högskolan

Socionomprogrammet har på bara sex veckor satt starka avtryck. I mitt sätt att tänka, i mitt språk och min personliga utveckling. Jag kommer på mig själv med att använda akademiska uttryck i vardagssamtal. Jag betraktar min omgivning och samhället med nya ögon. Den personliga utveckling jag har gått igenom och de erfarenheter jag bär på bekräftas hela tiden som en tillgång. Mycket har hänt sedan den där första skoldagen. Ikväll firar jag att jag har klarat av mitt andra seminarium! ✌️👊

Det här är ett önskeinlägg. Sandra önskade få veta mer om vad jag gör om dagarna och om min utbildning. Tack för den frågan! Klart jag vill berätta! Jag tänker också att jag kan bli lite bättre på att uppdatera Instagram Stories, så in och kika där om ni vill följa min vardag närmare. 👣

Har du också en fråga eller ett ämne du vill veta mer om så är det bara att fråga!

Mälardalens högskola - reaktionista.seSå här vacker är min skolbyggnad. Extra vackert i höstens toner.

Jag lyssnar på föreläsningar av lärare som doktorerat i socialt arbete. De är generösa med sina egna erfarenheter från både privat- och arbetsliv och bjuder på sig själva, vilket gör det extra fint. I början var jag nästan starstruck över att få sitta och lyssna på så kompetenta människor.

Vid uppropet i slutet av augusti fick vi en studiehandledning för den första kursen: ”Introduktion till socialt arbete”. Den har följt med mig dagligen och väglett mig genom varje moment. Dels genom schema, föreläsningarnas teman och seminarieuppgifter men också genom lärandemålen som berättar vad jag ska uppnå för att klara kursen. Min kursbibel!

Kursen är uppdelad i tre olika block. Det första blocket handlade om vad socialt arbete är och vad en socionom gör. Blocket avslutades med en otroligt stark och intressant föreläsning från en persons egna erfarenheter av beroende. Det var extra roligt att jag hade kopplingar till personen sedan innan.

Det andra blocket som vi avslutade idag hette ”Teorier i socialt arbete” och var mycket mer abstrakt. Psykologi, socialpsykologi, existentialism. Bemötande, kris och trauma, social omsorg, KBT, uppgiftscentrerad praktik osv. För att förstå detta abstrakta är lärarna väldigt bra på att ta ner det till fallbeskrivningar och hjälpa oss att förstå vad det innebär i praktiken. Många gånger får vi också arbeta utifrån exempel och frågor och på så sätt träna på att tillämpa dessa teorier. För att hänga med skriver jag anteckningar under föreläsningarna och sammanfattar vad jag minns så snart jag kan efteråt.

Det sista kursblocket handlar om vetenskapsförståelse och samhällsvetenskaplig metod. Parallellt med andra föreläsningar får vi också föreläsningar om studieteknik och akademiskt skrivande och i denna del går vi djupare in på det. Vi kommer också att ha en temadag om fattigdom och gå en baskurs i riskbruk, missbruk och beroende. Sista seminariet i kursen handlar om missbruk i familjen och vi ska få se en film och sedan ha diskussioner utifrån den.

Socionomprogrammet kurslitteratur MDH 2017 - reaktionista.seKurslitteratur om olika perspektiv i socialt arbete och om vetenskapsteori.

Jag utvecklas varje dag, med nya insikter som kommer upp i och med det vi läser och diskuterar kring. Jag reflekterar över mig själv, vem jag vill vara. På schemat har vi också ”Professionell och personlig utveckling” tillsammans med vår studiegrupp. Tillsammans med en elev som går termin fem, tredje året på socionomprogrammet, får vi i gruppen reflektera kring hur vi fungerar som individer men också i grupp. Detta inslag kommer att se olika ut genom utbildningen och också utifrån de behov gruppen har. För min egen skull för jag en ”lärandejournal” där jag då och då skriver upp sådant jag lär mig, både professionellt och personligt, genom utbildningen. Det kan vara något om hur jag är, hur jag hanterar något, något jag vill bli bättre på, ett perspektiv jag har som jag tänker kring eller någon kunskap som känns viktig.

Socionomprogrammet kurslitteratur MDH 2017 - reaktionista.seMycket kurslitteratur blir det. Att den är så intressant gör det mycket lättare att komma igenom.

Jag läser kurslitteratur som jag känt både intresse och bävan inför. Så många sidor men så otroligt mycket bra kunskap att ha med sig. Jag läser trettio minuter i taget, på kvällar och helger eller lediga dagar. Innan föreläsningarna försöker jag mest få en översikt om vad ämnet innehåller genom rubriker och sammanfattning. Efter föreläsningarna kollar jag mina anteckningar och ser över de delar jag inte har förstått så mycket av och läser in det först. Sedan går ju kurslitteraturen in i seminarieuppgifterna också så mycket kunskap får vi till oss i det. Till hemtentan gäller det att ha en övergripande koll på alla dessa sidor så det ska jag ge mig på nu kommande veckor.

Socionomprogrammet MDH 2017 Introduktion - reaktionista.seSeminarieuppgifterna har gett en djupare förståelse för socialt arbete genom historien och varför det ser ut som det gör idag.

Jag arbetar med seminarieuppgifter, både i grupp och enskilt. I det första blocket fick vi en enskild uppgift. Uppgiften gick ut på att identifiera ett socialt problem utifrån ett tilldelat temaområde. Temaområdena var ”barn och familj”, ”missbruk”, ”fattigdom”, ”äldre” och ”funktionsnedsättningar”. Min studiegrupp fick temat ”barn och familj”. Jag skrev om ”Barn som anhöriga”. I slutet av kursblocket delades vi upp i tvärgrupper, en från varje område, och sammanfattade vad vi hade kommit fram till inför de andra. Vi ställde också frågor och diskuterade utifrån ämnen som dök upp. Ett väldigt bra sätt att lära sig på.

Den andra uppgiften, som tillhörde kursblocket ”Teorier i socialt arbete”, var en gruppuppgift. Den gick ut på att beskriva det sociala arbetets historia och sedan utifrån vårt temaområde (barn och familj) beskriva hur det sociala arbetet har sett ut historiskt. Arbetet skulle också innehålla egna reflektioner från gruppen och teorier/perspektiv kring området. Vi valde att kika närmare på föräldralösa barn i samhällsvård.

Utmaningen i grupparbete ligger ju som ni förstår inte enbart i att få klart arbetet. Här gäller det att alla kommer överens, gör sin del, är överens om hur arbetet ska gå till och sedan svarar upp till det. För att det ska gå så smidigt som möjligt skriver vi ett gruppkontrakt om vilka regler som gäller i vår grupp. Vår grupp hamnade i konflikt längs vägen vilket gjorde arbetet mycket tuffare, men också utvecklande. Konflikten fick vi hjälp att reda ut med vår handledare och idag lämnade vi in ett arbete som alla var nöjda med. Jag upplever också att vår grupp går stärkt ur detta, även om stressen stundtals har varit alltför hög. Idag hade vi ett seminarium som såg precis ut som det första seminariet. Diskussioner i smågrupper med avslut i helgrupp. Otroligt intressant att ta del av allas arbeten och perspektiv.

Examinationen i den första kursen på socionomprogrammet sker delvis genom seminarieuppgifterna, men också genom en avslutande hemtenta. Det betyder med andra ord att vi får ett prov som vi får göra hemma, där vi ska svara på olika frågor med hjälp av t ex kurslitteratur och föreläsningar.

Socionomprogrammet MDH 2017 Introduktion - reaktionista.seMin snabba handstil är inte den roligaste men anteckningarna hjälper mig att få ett bättre grepp om föreläsningarna.

Jag känner alla känslor och berörs av de svåra situationer vi behandlar i klassrummet. Igår på föreläsningen pratade föreläsaren om övergångsobjekt och det träffade en känslig punkt hos mig. Jag lät tårarna komma och när jag kom hem kunde jag skriva av mig det som blev jobbigt. Under grupparbetet läste jag regeringens utredning om vanvård i social barnavård och grät ur mig den smärta som jag kunde se och känna igen mig i. Andra dagar skrattar jag så att jag får ont i magen, blir provocerad av andras människosyn eller berörs till tårar av någons mod att berätta om svåra saker för klassen. Jag vill kunna känna mig igenom hela socionomprogrammet, för jag tror att det gör mig bättre rustad för att möta människor i svåra livssituationer.

Jag lär känna klasskamrater som är lika engagerade och intresserade i de sociala frågorna som jag. Som berörs, som vill diskutera, som också vill lära sig mer. Jag får höra att mina tankar gör något för andra och jag känner detsamma för mina klasskamrater. Några har jobbat länge med människor, andra gör det parallellt med skolan. Många har egna erfarenheter. Vi lär av varandra och tillsammans. Och vi har så otroligt roligt under tiden. För att ta ett exempel:

I en paus skämtade jag med mina klasskompisar Daniel och Maria om mitt (så kallade) koffeinberoende:
– Jag har inget problem med koffein. Jag har problem när jag INTE har koffein.
De nickade menande.
När jag kom tillbaka med mitt kaffe lyckades jag inte få upp skrivytan framför mig med en hand. Jag bad Maria hålla min kaffekopp. Hon tog emot den och jag försökte hålla minen när jag svarade:
– Såg du att du blev medberoende nu? Hehe…

Socionomprogrammet MDH 2017 studiehandledning - reaktionista.seJag? Kaffeberoende? Nja… Kanske.

Även om det är väldigt roligt så är det också på allvar. Det viktigaste vi gör under vår utbildning är att utvecklas till professionella medmänniskor som kan hjälpa andra. För mig är en viktig del av det att ta hand om mig själv. Jag vill skriva längre fram om vad jag gör för att orka med, men det ryms inte här. Generellt går mycket ut på att jag behöver sätta tydliga gränser, förstå vad som tar och vad som ger energi, kommunicera tydligt och pausa ofta.

Jag vill också berätta om hur en dag kan se ut lite mer konkret och hur jag lägger upp det för att få vardagen att gå runt. Kanske ett ”ett-foto-i-timmen”-inlägg? Vad tror ni om det? Är det något särskilt du vill höra mer om? Om du själv går en utbildning, hur såg din första kurs ut?

Den första dagen av min framtid.

Första dagen - reaktionista.se

Första dagen på väg mot livsdrömmen.

Nervositeten gjorde mig illamående när jag cyklade mot centrum. Hela vägen intalade jag mig Det kommer bli bra. Det kommer bli bra. När jag klivit av cykeln och gick mot stadshotellet vällde tårarna upp. Stoltheten över att jag tog mig hit. Hur hårt jag har kämpat. Hur mörkt det har varit. Hur jag nästan gav upp. Att jag fortsatte. Att jag gav allt jag hade. Alla människor som har trott på mig, stöttat mig, älskat mig hit. Vem jag kan vara när jag älskar mig själv. Allt föll på plats där och då. I min bröstkorg kände jag hur det förundrade barnet i mig klev fram, ville vara med. Lusten, nyfikenheten, all längtan tog över. När jag gick in tog jag henne i handen, mötte klasskamraters blickar och vågade lite i taget visa mer och mer av mig.

Mitt hjärta var helt öppet idag. Ju fler jag vågade prata med desto mer lättade det nervösa. Istället la sig ett mjukt lager av trygghet tillrätta i magen. Information har matats in i mitt huvud hela dagen. Jag var trött redan vid lunch men jag kunde hitta vila i mig själv och stanna kvar, låta mig vara trött. Med acceptans för hur min kropp fungerar så var det lätt att vara med. Jag är så stolt över mig själv. Innan jag gick hem hade jag ett nytt nummer i min telefon och flera leenden att fortsätta mötas av. Det blev bra. Det kommer att bli bra.

Ikväll ska jag möta upp faddrarna och några i min klass och hänga en stund på välkomstfesten. Någon timme är nog det jag orkar med, men det känns också viktigt att vara med. Imorgon fortsätter introduktionen och på måndag är det upprop. På onsdag startar den första kursen. Jag kan knappt vänta när jag ser ämnen som intersektionalitet, akademiskt skrivande och brukarperspektiv på schemat. Jag valde rätt.

Tack till er som skickat hälsningar, lyckönskningar och kärlek. Utan er är jag bara en spillra av det mod och den trygghet jag hade med mig idag. ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

JAG SKA BLI SOCIONOM

Jag ska bli socionom - reaktionista.se

Jag ringer till antagningsservice inställd på strid.
Jag använder min myndighetsröst när jag redogör för min situation.
Personen i andra änden säger:
– Om du går in på dina sidor så har jag en överraskning till dig.
– Vad menar du? Att jag är antagen?
Jag tror att han skrattar lite åt mitt allvar när han ger mig ett ja.
Jag svarar i samma allvarliga ton:
– Okej, då får jag tacka så mycket.
Sen förstår jag.

JAG ÄR ANTAGEN! JAG SKA BLI SOCIONOM!

Jag ska bli socionom - reaktionista.se

Efter 2 år på gymnasiet och 6,5 år på vuxenutbildning. Efter ätstörningar, självskadebeteende, suicidförsök. Efter behandlingshem och avdelningar. Efter 13 feldiagnoser och ett 50-tal mediciner. Efter 15 år i terapi. Efter högskoleprovet som jag tvekade om jag ens skulle skriva. Efter att ha byggt upp en kropp som inte orkade något alls. Efter arbetslivsåtgärder och läkarintyg. Efter att ha skapat min egen vardag med mina egna rutiner i 12 år. Efter allt som skadat och byggt upp mig igen.

Och personen som skålar bredvid mig i solnedgången vet allt det. Min person, som har följt mig genom alla dessa stormar. Ni är fler som har gjort det, och just idag tänker jag på er med så stor tacksamhet att tack inte räcker till. <3

Nu börjar ett annat liv. Nu ska jag bli den jag var menad att vara.

Det kommer inte att vara så här guldskimrande varje dag, men just nu får det vara det. Det kommer inte att vara lätt, men jag kommer att ta en dag i taget. Jag lever fortfarande med en utmattad kropp och en gammal själ. Det är okej. Det är en del av varför jag kommer att bli en så jäkla bra socionom. Det här är min chans till ett liv där jag får visa vem jag är. Där jag får vara mer frisk än sjuk. Jag längtar så att hjärtat brister.

JAG SKA BLI SOCIONOM!!!!!!

Jag vill bli socionom TROTS min egen erfarenhet

Varför vill jag bli socionom? Är det verkligen klokt utifrån min bakgrund? Vill jag egentligen bara hjälpa mig själv? Är det inte en förlängning av mitt medberoende?

Jag fick ett mail i höstas från en läsare, i all välmening. Personen berättade att den själv valde att bli socionom efter att ha varit med om jobbiga saker. Därför var det kanske bra att jag inte kom in på utbildningen riktigt än. Personen vittnade om hur studiekamrater projicerat egna obearbetade upplevelser i studierna. Jag tog illa vid mig, på grund av antaganden om vem jag är. Jag kände igen problemet men inte hos mig. Samtidigt blev jag tacksam för mailet, så att jag fick formulera några tankar som är viktiga för mig utifrån att jag så ofta får såna frågor som ovan.

Wilda - reaktionista.se

Traumavården i Sverige har stora brister

Vi har ett samhällsproblem där människor som arbetar med trauma och kriser (vilket ju drabbar större delen av befolkningen någon gång i livet) inte har de resurser som de behöver för att ta hand om det. Långvariga terapier finns inte om du inte har råd att betala själv. Traumapatienter blir diagnostiserade som sjuka och ges tabletter, mot helt normala reaktioner. När de väl orkar ta sig förbi sin förnekelse och skam och berättar möts de av ifrågasättande, om och om igen.

Att traumatiserade personer utbildar sig till socionomer är bara ett av symptomen på ett samhälle som inte kan ta hand om trauma. Jag har mött många som inte har fått den hjälp de behöver, eller insett sina egna trauman, i vårdande yrken. Det är ett stort problem att människor som dessa passerar så lätt igenom, och att möjligheten att neka dem examen mest är en formalitet i Sverige. Framför allt är det ett problem att vården för trauma i Sverige är så bristfällig.

Jag väljer socionomyrket trots min bakgrund

Jag är friskförklarad från min PTSD. Jag har gjort jobbet. Jag hittade rätt. Just därför är jag ivrig att få börja leva ett friskt liv, med t ex studier. Jag väljer inte ett framtida yrke som terapeut på grund av min bakgrund. Jag väljer det TROTS den.

Jag hade gärna velat göra något annat. Kanske bli florist, fotograf, blogga på heltid. Något som inte alls har med min bakgrund att göra. Precis som någon som ägnar mycket tid till ett intresse, t ex matlagning, och sen vill bli kock, så har jag ägnat mest tid i mitt liv till terapi. Alla mina starkaste förebilder i livet har varit terapeuter och vårdande personer. För mig är det samma funktion som när en skådespelares barn också väljer att studera teater.

Jag kan terapi. Jag förstår processen, är bra på att läsa av och förstå människor, har tränat länge på att lyssna med ödmjukhet och lyhördhet. Mitt största intresse är att förstå varför människor fungerar som de gör. Vad jag än skulle göra i mitt liv så är det ingenting som jag kommer att vara så bra på som att hjälpa människor att utvecklas.

Wilda - reaktionista.se

Den egna erfarenheten som en tillgång

Min bakgrund är redan en tillgång. Jag når fram till människor med mina texter. Jag träffar redan människor som jag kan hjälpa utifrån min bakgrund, på ett sunt sätt. Genom att min historia kan bidra till att hjälpa andra blir den inte förgäves. Den får mening. Det vore hopplöst om den efter alla år av bearbetning inte kunde få komma till användning på något sätt.

Min förhoppning var att jag skulle kunna läsa min utbildning på Ersta Sköndals högskola. Där tar de även in på intervju, bland annat för att ta in människor med egen erfarenhet – som har bearbetat sin bakgrund. Jag tror att en utbildning där det görs ett medvetet arbete med detta är en nyckel i att lösa problemet. Tänk om alla högskolor värderade egen erfarenhet på det sättet och där socionomstudenterna hela tiden utgick ifrån sin egen person i diskussioner. Det skapar verkligen självkännedom och självtillit.

Istället har jag bestämt mig för att läsa min utbildning på en annan skola, och våga öppet stå för mina erfarenheter – se dem som en tillgång. Min dröm är ju att driva igenom en politisk förändring där traumavård blir lika fristående och stark som cancervård och diabetesvård. En annan dröm är att få omsätta detta i praktiken på ett behandlingshem, som kan läka både kropp och själ hos människor som har blivit utsatta för långvariga trauman. Självklart hade jag inte valt detta om jag själv inte hade haft den erfarenhet jag har bakom mig, men varför skulle jag välja att inte gå när jag har fått två friska ben?

Varför har du gjort det yrkesval som du har gjort?

 

%d bloggare gillar detta: