Texter

Hej sommaren,

du fantastiska tid med solstrimmor genom persienner och spegelblanka vatten. Jag ser dina dagar sträcka sig ut framför mig. Jag längtar efter svalkande bad mot solvarm hud, blomsterängar och fjärilars lätta vingar. Jag längtar efter tid utan klockor och mellanrum att andas i.

Hej sommaren - reaktionista.se

Det är med blandade känslor jag möter dig i år. Jag bär på en tung trötthet som har följt mig hela våren. Jag önskar att den ska lätta i dina dagar och samtidigt möter du mig i utmaningar. Jag hoppas att du vill ge mig värme när jag tar mig an det jag behöver göra. Ge mig de ord jag behöver för att skriva. Ge mig vilan i din pulserande växtlighet. Låt mina rötter bli stadiga i din jord.

Påfågelöga fjäril - reaktionista.se

För första gången på så många år väntar det något nytt i din hösthorisont. Ett nytt kapitel som börjar. En vardag med tider att hålla, prestationer som ska klaras av. Sammanhang att trivas i, finna min plats i. Rutiner att skapa och formas av.

Trots att mina tankar så lätt vandrar bort till hösten hoppas jag att jag kan ta tillvara på dig här och nu. Det är så mycket jag vill hinna med. Så mycket energi jag behöver fylla mig med och spara på. Jag önskar mig lätta brisar i sinnet.

Sunset - reaktionista.se

Jag vill plocka blåbär tills mina fingrar är färgade i lila, klaga på sand i skorna och myggbetten som kliar mig till vansinne. Jag vill ligga på dina bryggor och läsa böcker, samla nya insikter och berättelser som kan ta ny form i mig. I varje solnedgång vill jag lämna över det som inte blev som jag hade önskat, hitta acceptans för vägar jag inte förstår. I morgonljuset vill jag vakna till något nytt och känna bröstkorgen fyllas med längtan. Jag vill att du ger mig ett avslut, så att jag kan få en ny början.

Solmogna tomater på balkong - reaktionista.se

Jag ska laga mat som känns och smakar på ett sätt som det bara kan göra när ingredienserna har växt upp under min omsorg. Med ditt ljus, i din värme. Färskpotatis, tomater, chili, basilika och citronmeliss. Hjälp mig att känna den styrka jag har byggt upp i mina rötter. Här kan jag veckla ut mina kronblad, sprida min trygghet. Låt det få bli så. Jag vill ge vidare det jag har fått, blåsa iväg maskrosfrön i vindarna. Ta vara på dem.

Sommaren - reaktionista.se

Jag vill samla ängsblommor och sätta i vaser runt om i mitt hem. Bli inspirerad av dig och din glädje när jag sitter där i min egen värld med boksidor att skriva. Jag längtar efter att sugas in i karaktärernas liv och fylla dem med det som behövs för att någon annan ska kunna uppleva dessa älskade väsen. När jag tvivlar på om jag kan få ihop det till en bok vill jag bli påmind om vad jag redan har klarat av. Och hur mycket jag älskar att skriva. Sommaren, påminn mig om det.

Sinnesro - reaktionista.se

Mina fötter ska bära mig över dina grusvägar och tågräls, till vänner jag har saknat och platser att förundras över. Jag vill känna din skönhet ta över hela mitt väsen, pirra sig in i mina nerver och rusa genom blodomloppet. Jag ska höra dig sjunga genom fåglar och djupt i min själ. Se ängarna färgas i ditt guldljus.

Golden rye - reaktionista.se

Jag vill resa iväg med nervösa tickande hjärtslag och mötas av andras liv, i andra städer. I din grönaste månad ska jag packa en väska med det jag behöver, packa med kameran som ska få leva vid min sida. Juli ska ta mig till vänner längs kusterna, till Västkustens solglittrande vatten. Där ska jag samla snäckor att vårda i hösten. Vila precis där jag är, vila i mig och andra. Låt mig vila i dig, sommaren.

The golden woods - reaktionista.se

Jag längtar efter Vätterns glitter och brusande vågor vid stranden. Vänskap och plocksallad på filtar och gräsmattor. Blommor i diken och äventyr längs vägkanter. Regn som kommer när jag inte är beredd och doften av solkräm och jordgubbar vid salta vatten. Skogens guld och sorgkantade naglar. Knoppar som slår ut vart jag än ser och soldisiga asfaltsvägar längs gula fält.

Blue sky - reaktionista.se

Jag vill sitta vid ditt Mälarvatten i solnedgången, bada i skymningens speglingar på vattenytan. Se molnens formationer och leta figurer mot himlavalvets blå. Låta Moder Jord omsluta mig i sin trygga famn, vagga mig till ro i vågornas kluckande. Värma mig i stora handdukar och sitta uppe lite för länge bara för att memorera det vackraste ljuset. Hör skratten eka tillbaka. Du är så vacker.

Slagsta glass - reaktionista.se

Jag vill äta glass i stora lass och ha en kanna iste som väntar i kylen. Känna ditt sommarregn skölja över mig i julikvällarna. Låt mig  följa fjärilarna i vinden. Följa barfotafötterna längs stranden. Minnas allt lite mer än vanligt. Jag vill låta penseldrag och pennor uttrycka det som händer, uttrycka ett jag i mina händer. Med förundrade blickar ska jag minnas dig, sommaren.

Asla - reaktionista.se

Jag vill ta med min älskade Asla ut till de västmanländska skogarna, leva ensam bland tallar och tystnadens lugn under augustihimlen. Se henne springa över gräsmattan andfådd och lycklig. Låta henne vara vild. Låta mig leva vild, i nattliga ljus och på dimmiga åkrar. Uppslukas av ditt universum. Där ska jag fästa det sista av dig i minnet, slå rot i tilliten. Hjälp mig att se att allt blir som det ska. Jag vill våga kasta mig ut i det äventyr som väntar. Jag vill låta mig formas av livet, låta det bära mig hem.

Sommaren, bär mig hem.

Läs mer | Förra årets sommarlängtan

Vad önskar du att sommaren ska ge dig?
Kommentera

Det går inte att vara tyst i dagar som dessa.

Till dig som inte orkar, som stänger av, inte klarar av att ta in mer: Det är okej. Du är okej. Du är det viktigaste. Vi kan inte göra allt. Det är inte alltid det ens finns något att göra. Det är okej.

Pray for Stockholm - reaktionista.se

7 april 2017.

Jag sitter på Det gamla konditoriet i Vadstena när jag nås av nyheten. Jag läser på Aftonbladet. En lastbil har kört längs Drottninggatan, in i Åhléns City. Kroppen känns stum. Jag måste ringa Eva, säger jag till min vän som sitter mitt emot och tar emot mig. Gör vad du behöver, svarar hon med kärlek.

Jag får veta att Evas dotter sitter på ett tåg på väg in mot Stockholm. Evas barn med respektive är i säkerhet. Hon ringer nu, jag måste ta det, säger Eva och vi lägger på. Jag tar en klunk kaffe, känner hur mina händer skakar. Hur kan någon vilja göra så här? Varför?

Jag kollar Facebookflödet, försöker få någon ordning på vilka som är i säkerhet. Ansikten far igenom mitt huvud. Namn. Linda, Farida, Lovisa, Nathalie, Julia, Alicia, Anna María, Linda, Amanda, Jennie, Agnes, Simon, Jessica, Ina, Amy… Jag kan inte tänka klart. Chockgråten väller upp och jag försöker desperat skölja ner paniken med kaffe.

Jag inser att det är omöjligt för mig att ringa in alla vänner i Stockholm. Ändå fortsätter namnen och ansiktena rulla på näthinnan. Jag får veta att Lovisa sitter fast på sitt kontor, men i säkerhet. Jag skickar sms till de jag inte ser någon uppdatering från. Linda svarar att hon är okej. Jennie är oskadd. En efter en meddelar de att de är i säkerhet. ”Markera dig som säker” dyker upp på Facebook och jag markerar de jag vet. Jag scrollar och scrollar och glömmer att andas.

När jag har koll på att alla mina nära är i säkerhet sitter jag i Vadstenas mäktiga klosterkyrka. Jag har tänt ett ljus och två flickröster sjunger tröst in i mitt hjärta. Chocken lägger sig. Sorgen och ilskan kommer. Där och då inser jag att det finns människor som har det så här varje dag. Varje dag. Det är därför de flyr. Tidigare igår bombade USA i Syrien.

Jag tänker på de som inte kom hem igår. På de som inte fick de besked jag fick.
Jag tänker på de som för alltid kommer leva med sorg.
Jag tänker på alla som bevittnade dådet och som precis överlevde.
Jag tänker på räddningspersonal som behövde vara stora och starka en dag när vi alla skakade inifrån.
Jag hoppas att de alla får bearbeta detta i sin takt.

Jag blir djupt berörd av civilsamhällets insats. Det är trösterikt att se medmänskligheten och kärleken som samlas under #openstockholm. Jag är stolt över mina vänner som tar det som självklart. Som hyr bilar för att skjutsa folk hem, som tar in människor i säkerhet, som ser till att poliserna får mat i sig, som inte backar när skräcken lamslår.

Jag tror på den världen. Jag tror på mänskligheten och öppenheten.
Jag tänker aldrig ge vika i de verbala rasistiska och islamofobiska attackerna som är lika vidriga som det här vansinnesdådet. Vi svarar med kärlek. Och ännu mer kärlek.

Håll om varandra. <3

 

Kommentera
%d bloggare gillar detta: