Till minne av min lilja.

LilyLilyLily
LilyLilyLily

Under mitt hjärta fanns det en gång en början på ett liv. Ett barn som hade kunnat vara åtta år nu. Jag gav det barnet ett namn i tysthet, ristade in det på insidan av min bröstkorg. Lily, jag minns hur ingenting längre kunde andas i mig när du dog.

Det gick att resa sig med tiden. Det har gått för att jag har hållit dig vid liv i mig. Ljusen som jag tänder varje höst i minne av dagen då du skulle ha funnits i mina armar. Breven som jag skriver för att försöka förstå hur livet hade kunnat bli om du hade överlevt. När jag hör barnskratten och sångerna. Jag lever med dig.

Idag är jag tacksam för att du inte fick komma till världen, hur mycket jag än önskade det då. Som jag inte har önskat något annat. Jag var någon annan då, i ett annat liv. Ditt liv hade inte fått handla om liv. Mitt liv balanserade ju på gränsen till död. Jag har tagit hand om dig bättre som ängel än vad jag hade förmått om du hade varit mitt barn.

Något hände med mig när jag började leva med dig. Jag förstod att jag inte kommer att föda några barn, känna någon annans hjärtslag under mina egna. Jag förstod att om du hade funnits hade du alltid varit nummer ett för mig. Det är så föräldraskap fungerar. Jag kan inte göra det mot alla de där ensamma vilsna skräckslagna barnen som inte tror att det går att älska dem. Jag kan inte göra det mot deras framtida barn. För jag vet att jag kan göra skillnad. Jag vet att jag kan vara den trygga vuxna som inte dömer, som sitter vid sidan om eller som sitter med. Som håller om och som väntar, som älskar och står kvar. Som är närvarande och kan få någon att känna sig som nummer ett.

Min lilla lilja lärde mig något viktigt. Jag behöver först veta hur det känns att vara nummer ett. Det har varit så många kamper och kramper för att ta sig hit. För att landa här, i mig. Jag flyr och dras tillbaka i rädsla, men jag kan inte gå tillbaka hela vägen längre. Jag är nummer ett. Jag är äntligen den allra viktigaste i mitt liv.

6 avtryck, RSS

  1. Hanna 12 juni, 2015 @ 14:13

    Dina ord. Så starka.
    <3

  2. Ina 16 juni, 2015 @ 21:57

    <3

  3. 2015 | april, maj, juni. | REAKTIONISTA 28 december, 2015 @ 21:51

    […] Juni var en intensiv och rik månad. Rik på människor, äventyr och personlig utveckling. Jag började i snabb takt se på mig själv med kärlek och ta plats som människa. Jag och Asla hängde mycket på balkongen där odlingarna sakta började ta form, trots det dåliga vädret. Min sårbarhet fick utrymme och jag berättade för er om sorgen efter min lilja. […]

  4. […] I minnen av de som har gått vidare. Nallen och liljan jag la dit bredvid ljuset, för att minnas mitt änglabarn. […]

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: