Jul och andra högtider bär på många traditioner och förväntningar. Kanske sorg över hur jularna var bättre när flera familjer med barn samlades. Kanske saknar du någon som inte finns med längre. Kanske känner du dåligt samvete för att du måste välja bort en del av din familj för att vara med den andra halvan. Kanske känner du rädsla för att släktingar ska bli osams eller oro för hur det ska vara att fira med partnerns familj för första gången. För mig har det gått från att vara oro, till en sorg och saknad. Idag är det en del sorg, men också förundran och kärlek. Så som jag önskar att det kändes jämt.

Jag har i flera år byggt nya traditioner utifrån högtider eller speciella dagar. Delvis har det handlat om att jag inte kände mig hemma i de traditioner som jag fick med mig hemifrån. Det har också varit viktigt för att skapa en egen identitet och ge mina minnen en trygg grund i mig. Långfredagen är ett typiskt exempel där jag dels anammar farmors kristendom, men gör det till vad jag behöver. Det är min sorgedag då jag ägnar dagen till det som gör ont i mig och det jag har förlorat.

Lucia tradition - reaktionista.se

Igår firade jag Lucia med granen tänd. Jag klädde den dagen innan. Det är en helt ny tradition för i år. Något som jag har gjort i flera år är att gå upp tidigt, se på Luciafirandet på SVT och äta pepparkakor och lussekatt till frukost. Med en kopp glögg till. Det ger mig den där förundrade barnablicken på världen – att få göra något busigt och samtidigt ta del av det vackra.

Under julen är jag med de personer som blev min familj som vuxen. Innan julhelgen klär jag granen i det ena hemmet, njuter av Janssons frestelse och julmusik. Den 23:e spelar jag julbingo hemma hos mig och försöker komma på rim till julklapparna som Asla försöker öppna. Under julafton är jag med extramamman och hennes närmaste familj. I år ska vi vara några fler än annars och dessutom vara ute på landet. Lyxigt! Jullunch, trevligt sällskap, julklappar och Kalle Anka klockan tre.

I år har jag bestämt mig för att jag vill åka hem till Asla på kvällen, som ju är min innersta familj. Jag vet hur sorgen påverkar mig under julen och hur mycket jag än trivs med de personer som jag ska vara med på julafton i år så finns det fortfarande ett svart hål i mig som jag behöver ta hand om. Det gör jag bäst i min egen soffa med Asla i min famn.

Traditioner - reaktionista.se

När min mamma gick bort på nyårsafton 2007 blev det viktigare att göra något av den dagen. Jag har i många år längtat efter att få fira nyår med en grupp vänner, men det sammanhanget har inte funnits. Istället bestämde jag mig för att göra en trerättersmeny, klä upp mig och spela nyårsbingo för mig själv. Så det har jag gjort varje år sedan 2008. I år har jag ett sammanhang där jag ska fira nyår med vänner och det känns så fint.

De frågor jag ställer mig själv när jag formar om mina traditioner är ungefär så här: Vad handlar den här högtiden om för mig? Vad mår jag bra av? Vad behöver jag av den här högtiden? Vad gillar jag? Sen finns det ju mycket att ta hänsyn till i relation till andra: Vad finns det för förväntningar? Vad är viktigt för människor i min närhet? Vad känns okej för mig och vad behöver jag sätta gränser för? Vad kan jag ge någon annan?

Jag är djupt tacksam för alla de människor som bjudit och fortfarande bjuder in mig till sig vid högtider. Som öppnar sitt hem och sina traditioner för någon annan. Inbjudan i sig är ibland allt jag behöver. Vetskapen om att jag är välkommen, om jag vill.

Har du någon tradition som betyder mycket för dig?

 

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

6 Comments

  1. Fint att läsa om hur du skapar traditioner, tycker det är så inspirerande att läsa hur du har sådan självinsikt och vet var du bäst behöver. Alla förändringar som skett i år gör att min annars så orubbliga jultradition kommer se annorlunda ut, det känns både sorgligt men också lite spännande på något sätt.Även nyår kommer bli annorlunda och jag funderar på om jag ska fira själv med katterna eller åka iväg på ett större firande med vänner. Känns fint att ha valmöjligheter ändå.

    • Tack, Jess. Ja min största styrka är nog självinsikten. Åh jag förstår att det är blandade känslor inför helgerna. Hoppas att du hittar vad som blir bäst för dig och att det blir fint, hur det än blir. Varma kramar!

  2. Vad fint att få läsa om traditionerna du skapar för dig själv. Jag ser så mycket fram emot att själv staka ut hur jag vill att mina traditioner ska se ut. Komma fram till vad som är viktigt och vad som kan tummas på.
    Särskilt en tradition från min barndom vill jag väcka till liv, då uppskattade jag den aldrig men har på senare år kommit att sakna den. Mina grannar hade alltid adventsfika på andra advent för gårdarna i närheten och det var verkligen starten på julen och något jag själv skulle vilja ta efter. Att bjuda in nära och kära för fika och en pratstund. Kicka igång julen och få en chans att samla mina viktiga människor.

    • Åh, jag ser fram emot att följa dig i det! Och vilken himla fin tradition. Det tycker jag definitivt att du ska göra.

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: