Hej på er! Idag har jag vaknat till solsken, cyklat i regn som övergick i hagel och hårda vindar för att sedan dricka te i soffan och titta på snöfallet utanför. April mår ju uppenbarligen inte bra. Det gjorde inte jag heller riktigt så det var fint att sjukgymnasten tog sig extra tid för mig idag och masserade ut en hel del smärta.

Tre hjärtan - reaktionista.se

Idag är det fyra år sedan jag fick ett foto på tre par fötter i ett sms. Hela dagen hade jag gått med andan i halsen och sen kunde jag inte sluta le. Jag har inte slutat än. Varje gång jag tänker på de där tre ungarna slår mitt hjärta extra slag och ger mig så vackra minnen. De har lärt mig så mycket om livet som jag inte visste. De har visat mig vad det betyder att få vara trygg som barn och att få utvecklas till en egen individ. Det känns som att det var precis det jag också gjorde under deras första år. Jag blev jag.

Jag är här med dig - reaktionista.se

Jag har fått fortsätta växa tillsammans med dem. Jag har sett att jag kan vara den stora trygga men också den busiga. Jag kan sätta gränser och jag kan hålla om. De första åren åkte jag hem med en enorm sorg i hjärtat varje gång. För allt som jag hade gått miste om. Med tiden läkte jag den sorgen i deras sällskap. Många gånger har jag tagit igen det genom att leka och stoja, ge och få närhet och låta dem visa mig hur det kan gå till. När jag kunde ta mig vidare genom min sorg kunde jag bli den vuxna som jag hade behövt som barn.

Sandkakor för tre - reaktionista.se

Jag kunde vara där.

För det är det enda som behövs, har jag förstått nu. Och kanske är det vad som är allra svårast i en tid som handlar så mycket om prestationer. Att vara här och nu med mig själv och finnas till hands. Jag vet bara att när jag är med de tre tigerungarna stannar tiden och världen upp. Ingenting annat är viktigt. Då är det viktigaste i hela världen att leka bajsleken även om jag inte har en aning om vad den går ut på. Det tror jag inte de heller vet.

SparaSparaSparaSpara

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

15 Comments

  1. Jag får rysningar av din text. Vilket underbart sätt att få revansch för din egen barndom. Att få vara på andra sidan och se vilken skillnad du kan göra, att se att hur själv blev så mycket bättre efter att andra gjort sitt bästa för att bryta ner dig. Jag hoppas jag får uppleva något liknande en dag, men under tiden finner jag så mycket trygghet i detta.<3

    • Tack för din jättefina kommentar Jenny. Ja, jag är tacksam för att jag har fått lära känna dessa människor och att de har fått lära känna mig. Att vi tillsammans lär oss vad trygghet och kärlek är. Och i framtiden, när jag fått öva på dem, kan jag nog öppna mitt hem för andra barn som behöver. Jag hoppas det. Och jag hoppas att också du hittar trygghet nog i dig själv att du kan växa ännu mer som någon annans trygghet.

  2. Så fint! Blir berörd av din text. Barn är fantastiska och det är fantastiskt att få vara någon i barnens värld.

    • Så glad att det berörde. Det är något som är så stort att det inte riktigt kan fångas i ord.

  3. Det här är så fint. Jag har nog missat bakgrunden om de här barnen, har du skrivit något tidigare eller skulle du vilja göra det? 🙂 Kram!

    • Tack! Det är en nära väns barn och jag är ”fadder” till dem sådär som en var gudmor förr. <3 Kram!

  4. Vädret är rätt crazy nu. Hehe, barn och deras märkliga lekar 🙂 Skulle vara spännande att läsa studier på det 😜

    • Verkligen! haha ja det finns nog en del såna studier. :p Jag tror mycket på lekens kraft.

  5. Åh vad fint det var att läsa denna texten Wilda <3 Så glad för att du har tigerungarna i ditt liv, och för att de läkt och stärkt dig så. Vilken otroligt meningsfull och viktig erfarenhet, att få utforska vem man själv är när man är den vuxna, omhändertagande. Det är verkligen så svårt ibland att fokusera på att hjälpa och lyfta andra, särskilt när en har mycket med sin egna ångest, problem och stress. Du påminner mig om hur viktigt det är!

    • Agnes, dina kommentarer är ovärderliga. Jag är så glad att du tar till dig mina ord och reflekterar med mig, låter dem växa till något utanför mig. Det är verkligen som du skriver, jätteviktigt. Jag hade nog inte kunnat se mig som vuxen och stark om inte de hade gett mig de blickarna och det förtroendet. Jag har så länge varit liten och blivit omhändertagen. Det är så befriande att få vara stor, och vuxen. Att släppa sin egen litenhet för en stund.

  6. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK #17 | hagel, palak paneer och vårkvistar. | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: