Ett vägval för mig och min kropp.

Min sjukgymnast ger mig maxgränser i min träning. Hon upprepar att min största träning är att inte hela tiden sträva någonstans. Att bara vara och inte ligga steget före mig själv ständigt. Jag har haft så mycket ångest av att jag inte har börjat högskolan än och att jag inte har en början på en karriär, att allt tar så lång tid och att min kropp mår så dåligt. Stressen har varit över hela mig och gjort mig så sjuk. Det har varit ett svårt vägval.

Tills jag bestämde mig för att inte söka till högskolan i år. Det var ett svårt, men nödvändigt beslut. Jag får vara sjukskriven med aktivitetsersättning till december 2015. Jag har bra vård med stöd i träning och rehabilitering. Jag lär mig något nytt varje gång, om mig själv och hur jag ska leva med den här sjukdomen. Och jag har bestämt mig för att jag ska ge mig tid. Lära mig att jag är viktigast. Inte vad jag kan prestera i samhället. Det finns en tid för det också, men inte nu.

Vägval - reaktionista.se

Jag har växt in i beslutet nu. Saker lägger sig tillrätta i min kropp. Och i detta har ett annat beslut tagit form. Jag tror inte att jag skulle må bra av att inte göra något alls det kommande året. Jag behöver göra något. Jag har alltid drömt om att gå skrivarlinje i ett år, men så har det känts för tungt att orka gå heltid. Det var då jag började fundera på distanskurser. Jag hittade en på 25 % och insåg att det var precis vad jag behöver nu. Jag behöver skriva. Det är också en del i att ta hand om mig.

Till min förvåning var Försäkringskassan positiva. Jag tror att min handläggare också förstod att det är ett större framsteg för mig att känna in vad jag faktiskt orkar än vad jag vill. Jag kommer därför att söka två kurser på distans som båda har några få fysiska träffar i Stockholm. I skrivande stund har jag spenderat två dagar våndandes över personliga brev, textprov och projektbeskrivningar. Men så inser jag att jag faktiskt är bra. Det kommer att bli bra. Jag har chansen att komma in och få skriva på min bok. Samtidigt som jag är rädd om mig, skapar rutiner för träning, övar avslappning och att vänja mig vid sociala sammanhang. Det känns som ett lyckat koncept för att nå kraft och hälsa nog att ta mig till högskolestudier.

Håll tummarna för att jag blir antagen.

0 avtryck, RSS

  1. Emmy Fridedal 1 april, 2014 @ 20:39

    Jag håller tummarna och när Du måste gå på de där lektionerna i Stockholm kan vi ju ta en Fika ihop och då kan det ju inte vara jobbigt alls att komma till Stockholm?! Du är så duktig på att vara klok och rädd om Dig själv, jag önskar att jag var lika duktig på det som Du! Kram och lycka till!

Din mail kommer inte att publiceras.

%d bloggare gillar detta: