Vecka fyrtiotvå.

Redan i fredags började jag få ont i magen inför denna vecka. Det kändes lite onödigt så i helgen har jag arbetat på att lugna mitt nervsystem. Jag var en superhjälte så länge att jag glömde bort hur det var att vara människa. Tills superkrafterna inte ville längre. Och idag är det ju så: jag behöver inte vara någon superhjälte. Mitt liv kräver inte det av mig. Det väntar några svåra moment som påminner mig om svärtan jag kommer ifrån. Det som oroar mig är att jag ju inte längre har superkrafterna att hantera det. Kroppen minns skräcken.

Du brukade vara en superhjälte. Du behöver inte vara det nu.

Men: det är annorlunda idag. Efter mammografin som påminner mig om en mamma som försvann i cancer finns Daniel där och tar emot mig, oavsett hur jag mår. Efter ett svårt samtal får jag luta mig tillbaka i min trygga soffa hemma i mitt eget lugna hem. Och torsdagen, med alla sina minnen från när jag för 14 år sedan kom till familjehem, är idag en självständighetsdag. Det är som en helt vanlig dag i en socionomstudents liv och en dag då sorgen och såren blir tydliga. Det blir bra igen. Jag känner så mycket idag för att jag faktiskt orkar känna nu. För att jag kan vara här med mig. Det kommer att kännas mycket i dagarna, och det är okej. Jag hoppas att jag hittar mina andningshål och kan ge mig vad jag behöver. Kan jag inte det så kommer livet att gå vidare ändå. Jag behöver inte rädda mig själv idag. Jag räddade mig själv redan för 14 år sedan.

Bullet journal vecka 42 - reaktionista.se

Veckoplan

måndag | samtalsövning på förmiddagen, programråd på eftermiddagen. när jag kommer hem ska jag laga mat och redigera boken ett par timmar.
tisdag | mammografi tidigt på morgonen, sen behöver jag vila innan jag fokuserar på studier och blogg.
onsdag | en till tidig morgon, för fältstudier på Strängnäs kommun. grupparbete efteråt och egna studier mot kvällen.
torsdag | egna studier och vila. hitta på något fint med Daniel mot kvällningen.
fredag | föreläsning på förmiddagen om ”familjer och familjesystem”, grupparbete på eftermiddagen och meditation på kvällen.
lördag | vilodag med bloggtid. födelsedagsmiddag för en vän på kvällen.
söndag | kalas för stjärnmamman och hennes dotter i Västerås + förberedelser inför ny vecka.

Veckans self-care

Denna vecka behöver mycket självmedkänsla. Varje steg på vägen. Att lyssna in mina behov, ta pauser, andas djupt, göra det som behövs för att fungera. Helst vill jag komma igång med träningen igen denna vecka, men utan att pressa mig. Jag ska också se till att inte lägga på mig mer än jag redan har. Stresshanteringen får nya dimensioner denna vecka. Då blir det viktigt att hålla fast i morgon- och kvällsrutiner och sova extra mycket när det går.

Veckans höjdpunkt

Fältstudierna ska bli väldigt intressanta, men höjdpunkten är ändå söndagens kalas där jag får träffa betydelsefulla personer och bara ha det väldigt mysigt tillsammans.

Veckans blogg

Stjärnögonblicken kommer självklart på söndag. Sedan får vi se vad det blir. Om jag får lust skriver jag ihop något, annars får den här veckan vara som den är. Jag vill dela några gamla inlägg som blir aktuella nu, så jag kanske lägger upp något sådant till er. Och som alltid: har du några frågor eller något du vill att jag skriver om – säg till!

Veckans utmaning

Att kunna vara sårbar och stark på samma gång. Att inte tippa över kanten av min ork när de känslomässiga stormvindarna drar in. Jag minns inte riktigt hur det är att hantera ångest längre. Någon som har bra tips på ångestreducering utan medicin? Promenader, kanske? Eller prata, prata, prata.

Veckans studier

Fältstudier på en arbetsplats med analys utifrån ekologisk teori står i fokus. Utöver det ska vi komplettera vår första seminarieuppgift och med den dyka djupare in i Freuds psykologiska värld. Jag har också lyckan att ha Sara Stridsbergs bok ”Beckomberga – ode till min familj” på listan över kurslitteratur så den ska jag få läsa en gång till. Min absoluta favoritförfattare efter Bodil Malmsten. Har du någon favoritförfattare?

9 kommentarer

  1. You’ve got this, jag känner det. Jag ser dig. Du skriver så klokt och bra och du vet precis vad du behöver göra – lita på det ♥︎

  2. Jag skriver dagbok för att hålla ångesten på behörigt avstånd. Det började som en ” mående ” och träningsdagbok men nu skriver jag om allt som rör mig och mitt mående. Dagboken och jag har vuxit i hop och det skrivs hela tiden i den. Den får hänga med nästan överallt och istället för att plocka fram telefonen och bläddra i den så åker dagboken upp och några fler rader blir skrivna.
    Jag skriver om allt, sånt som är positivit och om sånt som jag mår dåligt av, jag bollar idéer med mig själv och för mig funkar det jätte bra.
    Det blir mellan 10-30 sidor om dagen beroende på måendet som är av varierande grad.
    Började skriva för ca 5 år sedan och jag är så glad att jag testade för nu vill jag aldrig sluta.
    Skickar lite extra styrka för din jobbiga vecka! Kram

    • Hej Susanne! Vilken otroligt bra rutin du har fått in. Jag skrev länge dagbok så som du beskriver men började skriva mer efter behov senare. Det låter verkligen som jag kände att det var för mig, som en extra andning och en trygg bas att landa i. Jag skriver ofta med mig själv sådär för jag tycker att jag hör mig själv bättre då, att det blir tydligare i skrift på något vis. Kan du känna igen det? Tack för den styrkan. Den har jag med mig. Kram!

      • Absolut känner jag igen mig, många gånger när jag ältar något så åker dagboken fram och jag benar ut vad det egentligen är som skaver, i bland är det nåt helt annat som skavde än det som jag trodde. Och visst hör man sig själv mycket mycket bättre när man får ord på det hela, det blir så mycket klarare då på nåt vis.
        Kram

  3. Pingback: OKTOBER 2018 | själslig styrka och kantareller | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck