Inlägget presenteras i samarbete med Vit jul.

Vit jul 2016

I varje skolklass finns det minst 4-5 barn som jag. Barn och unga som går på jullov med en klump i magen. Barn som inte har det så bra hemma, inte känner sig önskade och förlorar sina trygga sammanhang över lovet. När skolor, fritidsgårdar och fritidsaktiviteter stängs ner försvinner de trygga platserna. De känner sig inte bara övergivna av sina föräldrar. De har ingen annanstans att ta vägen.

Det handlar också många gånger om alkoholen. 385 000 barn och unga lever i familjer där en eller två föräldrar har ett riskfyllt drickande. Väldigt få av dessa föräldrar skulle säga att de har problem med alkohol. Det kändes i min mage. Jag är inte ensam. Här är barnens berättelser.

En trygg plats att gå till

Idag är jag vuxen och kan välja att fira jul för mig själv, utan alkohol, utan människor som blir konstiga och närgångna och obehagliga när de dricker alkohol. Jag kan gå därifrån, hem till mig. Som barn kunde jag inte det. Därför vill jag idag göra allt jag kan för att fler barn ska ha trygga platser att gå till.

Du kan vara med och skapa trygga platser. När du ger en gåva till Vit jul så går den till att skapa jullovsaktiviteter i hela landet för barn och unga. Eftersom aktiviteterna är öppna för alla når vi fler, också de som behöver det mer än något annat. Här kan du läsa mer om vilka aktiviteter som sker nära dig.

Berätta om dina julminnen

Det är inte många av dessa barn som upptäcks i tid. De lever, liksom jag, under skammen och rädslan. Länge var jag tyst under årslager av skam. Jag ville inte kasta någon skuld. När jag började prata om det, insåg jag betydelsen av att ta sin egen upplevelse på allvar. När jag pratar om det öppnar fler upp för olika känslor inför julen. Någon har förlorat en förälder som den saknar varje jul, en annan är osams med sitt syskon, en tredje blir så stressad av julklappsinköp att ingenting känns roligt.

Jag vill att vi bryter skammen och vågar prata om olika slags julminnen. Hur har dina jular varit? Vad minns du med glädje och vad minns du med sorg? Vad gjorde dig rädd och vad gjorde dig tacksam?

TÄVLINGEN NEDAN GÄLLDE 2016 ÅRS KAMPANJ OCH ÄR INTE AKTUELL LÄNGRE

Jag lottar tillsammans med Vit jul ut en julklapp bland de som bidrar till insamlingen. För att vara med i utlottningen:

  1. Skänk en valfri summa (efter förmåga) till insamlingen.
  2. Berätta om ett julminne (bra eller dåligt) under ett inlägg om Vit jul på reaktionista.se senast den 27 december. Glöm inte att ange mailadress.

 

Logo IOGT-NTO utan mo¦êrkbla¦è RGB

Vit jul är en kampanj från IOGT-NTO-rörelsen.
Läs mer och ta ställning för Vit jul här och gilla gärna Vit jul på Facebook.
Tillsammans kan vi göra jullovet mindre ensamt för många barn.

 

SparaSpara

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

25 Comments

  1. Så viktig grej!! Hos oss har julen alltid varit barnens högtid och barnen har alltid kommit först. Idag har jag små syskon mellan 8 och 2 år och för mig är det superviktigt att vara nykter.
    Det gör så ont i mig att veta hur så många barn blir matade med jul från oktober månad, och allt de förknippar den med är när de vuxna åter igen dricker för mycket, blir kläninga och kanske arga. Heja dig Wilda som lyfter vit jul!

    • Jag blir så rörd och berörd av din kommentar. Så viktigt att vi vågar ta ställning. Tack för ditt stöd. Du får gärna skriva under på vitjul.se för att markera att vi är många som är nyktra under julen och vill att fler väljer en vit jul. Kram!

  2. Jag älskar vit jul! Hade gärna skänkt pengar om jag kunde. Men är alltid med på fb och delar de vidare. Det är så viktigt att sprida de. Jag växte upp med en alkoliserad morfar som vi alltid firade jul med. Och jag kommer ihåg hur obehagligt det var. Min son får alltid en vit jul med mig. Ingen dricker någonting. Otroligt viktigt för mig. En lugn jul där vi bara umgås. Kram

    • Det är lika viktigt det, att sprida. Och har du möjlighet att ge en krona så räknas den också. Men det allra viktigaste är ju som du skriver att vara en närvarande nykter vuxen själv. Du är värdefull. Kram!

  3. Har själv aldrig farit illa under julen pga alkohol, men har levt med en pappa som varit alkoholist (nu nykter alkoholist). Har väl långt ifrån farit så pass illa av att han druckit som så många andra barn har gjort eller gör. Men bär ändå spår av det och det är bl.a. pga det som jag har lite svårt för fulla människor. Skänkte därför en liten summa, inte så värst stor då jag själv har det rätt svårt ekonomiskt just nu, men en liten summa här, en liten summa där; många bäckar små liksom. Det är bättre än inget! 🙂

    • Tack för att du bidrar. Jag blir berörd. Jag hoppas att ditt lilla jag känner att du tar henne på allvar. Så viktigt. Alla summor räknas, så klart. Tillsammans gör vi skillnaden. Tack! ❤️

  4. Tack för att du uppmärksammar denna viktiga fråga! Bär också med mig spår från uppväxten med en alkoholiserad förälder. Erfarenheter som jag önskar att inget barn ska behöva. Som vuxen är det viktigt att veta att alla kan hjälpa, på något sätt. Glad att jag kunde skänka ett bidrag till din insamling. Varm kram till dig!

    • Tack för dina modiga ord och för att du delar med dig. Jag är också djupt tacksam för din gåva, som verkligen kan förändra förutsättningarna för dessa barn som idag växer upp i otrygghet. Mina varmaste kramar till dig (och jag hoppas att du har fått möjlighet att läka).

  5. Tack för att du uppmärksammar det här! Jag tycker det är så himla roligt att se hur rörelsen Vit Jul sprids mer och mer för varje år, hur det får fler människor att förhoppningsvis tänka till.

    Min uppväxts jular kan sammanfattas i främst två känslor, hoppfullhet och besvikelse. Jag tror jag är långt ifrån ensam om detta. Hur man i förväg inte kan låta bli att hoppas, kanske är det just denna julen som ska bli sådär härligt idyllisk? Kanske är det just i år allting allting ska bli perfekt. Julmaten blir god, alla älskar sina julklappar, snön gnistrar utanför fönstret, brasan sprakar i kaminen, julmusiken surrar tyst i bakgrunden, huset är fyllt av skratt och kärlek och alla är så uppfyllda av högtidens glädje att flaskorna med innehåll starkare än julmust helt glöms bort.
    Dagen börjar med tassande. Försiktiga rörelser, inga ogenomtänkta ord som kan förstöra. Kanske kanske kan dagen bli just sådär om jag bara är duktig nog, om jag är perfekt kanske allt blir perfekt. Hoppet stiger, han är på bra humör. Kanske blir det i år ändå. Kanske kanske.

    Den krossande besvikelsen när ljudet kommer. Ljudet av korken som skruvas upp. Ljudet av drömmar som grusas, skjuts upp ännu ett år. Ännu fler ljud ju längre dagen går. Alla ljud jag hatar mest. Bråk. Skrik. Ljudet av porslinstomtar som faller. Den där rösten. Den där mjuka, slöddriga rösten som skrämmer mig mer än något annat. Den där som säger snälla saker men på en sekund kan bytas mot ilska. Ljudet av ännu en jul.

    Jag är så glad över att både du och Vit Jul finns. Som visar upp baksidorna hos glädjens högtid. Som vågar kämpa för att minska dessa. Jag brukar försöka stödja Vit Jul och det känns extra fint att kunna göra det genom din insamling<3

    • TACK för din modiga starka röst i detta. Jag blir helt överrumplad av din ärlighet, och vill bara krama om ditt lilla jag och hoppas på att hon en dag i framtiden får den där idylliska julen – på ett annat sätt. Där hon har makten. Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Tack för att du bryter tystnaden, för dig och för mig och för de som ännu inte tror att de kan. Tack för ditt bidrag. Det är så häftigt att få vara med om detta, att människor går till handling. Ditt mod berör mig. <3

  6. Alltså det här är så himla viktigt. Med den släkt jag firat jul mest så har det druckits typ en snaps och en öl TOTALT utslaget mellan 6 vuxna eller sådär, så det har aldrig varit alkoholen som varit problemet där. Andra sidan släkten har det väl varit sämre, men aldrig dåligt egentligen. Men det är andra saker med julen som är svårt. Fram till för några år sen firade jag varje jul hos min mormor och morfar på deras gård i skärgården, och det var så idylliskt.

    Sen dess har vi i princip ingen kontakt med den sidan släkten (och sedan tidigare ingen kontakt med pappas sida pga de var assholes) men varje jul känns det så sorgligt att sitta där och så är det bara jag, mamma och min storasyster kvar. Efter att ha haft sprudlande jular med kusiner och morföräldrar och massor med mat så får vi liksom ha jul bara vi. Vi har det himla fint varje år, det är absolut inte det, min familj är den bästa och vi lagar världens bästa mat, men det är så annorlunda. Trodde aldrig att det skulle bli så. Men men. Tack för att du lyfter så viktiga frågor! Ska se om jag kan få ihop något att skänka.

    • Tack för att du berättar Jessica! Så viktigt att du nämner det där om att det är många saker med julen som är svårt. Olika saker i olika familjer. För mig har det inte heller varit alkoholen som har varit det svåraste, men ett symptom på det som var fel.
      Det vore verkligen fint om du kunde skänka en symbolisk summa. Det skulle betyda mycket för mig personligen, men framför allt för dessa barn som har det så idag. Om det räcker till ett paket pepparkakor så har det ju redan gjort storverk.
      Vilken stor sorg det måste vara i dig att ha förlorat den delen av julen som var så betydelsefull.

    • Åh Jessica, jag förstår precis vad du menar.

      Det är samma sak för mig. Alkohol har inte varit problemet utan att från en jul till en annan gå från att vara en helyllekärnfamilj som firar jul till att ha två skilda föräldrar som bråkar och bestämmer var jag ska fira jul (jag var 11 och hade inte så mycket att säga till om här). Att sitta ensam i en stuga på landet med en deppig pappa är då inte det roligaste. Nu är jag så pass gammal att jag kan välja var jag ska fira jul själv men då kommer samvetet in i bilden. Ska jag fira med min halvbror och hans familj och deras barn eller ska jag åka till den där stugan i skogen och fira med min pappa som annars sitter själv på jul?

      • Åh, vilka tuffa dilemman att brottas med Anna! Tack för att du delar med dig och mina varmaste kramar till dig!

  7. Jag har, tack och lov, fina minnen från min barndoms jular. Det finns en videofilm där min syster är tomte och där jag, kanske 7 år är så mallig och retsam över att jag vet att det är min syster som är tomte och jag säger hela tiden ”hej Johanna…” och blir lite hysschad för att min lillebror på 2 år inte ska förstå det!

    • Tack för att du delar med dig, Malin! Haha vilket himla gulligt minne. Det blev jag riktigt glad för 😀

  8. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK #46 | textkärlek, Alicia och klädbyte. | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: