Inlägget presenteras i samarbete med Vit jul.

Vit jul 2016 - reaktionista.se

Vi sitter på kvällen samlade i skinnsoffan och jag på golvet framför granen med alla inslagna julklappar. Jag delar ut julklappar och dricker lite julmust, jag försöker le och blir lugn av att dem inte bråkar med varandra. Jag visste alltid som barn att jag bär ansvaret för att se till så att jag kunde överleva min vardag. Denna julen är den enda julen jag kan minnas. Under många år kände jag mig skamfylld för att jag hade öppnat alla mina julklappar dagen innan julafton. I dag förstår jag varför.

När min pappa år efter år skulle vara tomte, trots att han var så full att han inte kunde läsa det som stod på paketen… Jag tycker inte att något barn ska behöva uppleva det.

Hela min barndom hade jag en spänd känsla ända ner i magen natten till julafton, men inte av glädje och förväntan. Min känsla handlade om oro. Hur mycket skulle mina föräldrar dricka? Skulle de spela hög musik hela natten? Skulle de skrika på mig för att jag bad dem att dämpa sig? Eller kanske, skulle min önskan slå in, och de skulle sluta dricka?

Vit jul - reaktionista.se

När jag läser minns jag tillbaka på julens besvikelser och sorger. Det var inte förrän många år senare som jag förstod alkoholens inblandning. Jag var van att umgås med den där klumpen i magen av andra anledningar och alkoholen var en precis lika subtil deltagare som sjukdom, psykisk ohälsa, övergivenhet och maktmissbruk.

För mig var det värsta med julafton den påklistrade tacksamheten och glädjen. I mig fanns en tung rädsla för att ytan skulle spricka. Att jag inte skulle orka le så mycket att det såg äkta ut, att mina föräldrar skulle bli sjuka, på dåligt humör, konstiga, närgångna, ångestfyllda, ledsna och försvinna ifrån mig. Jag var allra mest rädd för att vara orsaken till mina föräldrars dåliga mående. Att jag skulle vara en besvikelse. Som så många gånger förr när jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.

Jag var noga med att tjuvkika på julklapparna i garderoben i förväg. Inte av nyfikenhet. Jag behövde vara beredd på att leverera den reaktion som förväntades av mig när jag öppnade dem. Som den där gången jag fick min första egna mobiltelefon. Då tränade jag länge framför spegeln på det där ultimata leendet. Det som skulle visa hur tacksam jag var. Jag hade ingen chans att verkligen känna efter om jag var tacksam. Den gången gick det vägen, men i min bröstkorg var det tomt och kallt. Jag längtade efter en familj som jag kunde prata med, där jag kunde känna mig hemma och trygg.

Idag är jag tacksam på riktigt. För människor som låter mig gråta på julafton, som hjälper mig utan att begära något tillbaka, som tar emot och förstår att ett ”tack” räcker. Idag är jag tacksam för att jag får bestämma över mig själv, skapa mitt eget hem och att jag kan känna tacksamhet som den där ljuvliga känslan nära hjärtat. Den kommer inte på beställning, den kommer från tillit. Tack för att jag får skapa nya minnen av jul och tacksamhet.

Dela med dig av dina minnen av julen, vilken känsla de än ger dig, i kommentarsfältet.

Tillsammans kan vi göra skillnad

Vit jul anordnar aktiviteter runt om i landet för barn och unga, oavsett om de firar jul eller inte. Du kan bidra till att de får en trygg plats att gå till. Ge ett valfritt belopp. Varje krona gör skillnad.

Jag lottar tillsammans med Vit jul ut en julklapp bland de som bidrar till insamlingen. För att vara med i utlottningen:

  1. Skänk en valfri summa (efter förmåga) till insamlingen.
  2. Berätta om ett julminne under ett inlägg om Vit jul på reaktionista.se senast den 27 december. Glöm inte att ange mailadress.

 

Logo IOGT-NTO utan mo¦êrkbla¦è RGB

Vit jul är en kampanj från IOGT-NTO-rörelsen.
Läs mer och ta ställning för Vit jul här och gilla gärna Vit jul på Facebook.
Tillsammans kan vi göra jullovet mindre ensamt för många barn.

 

Author

Wilda Kristiansson, 30 år. Högkänslig, introvert socionomstudent bosatt i Eskilstuna. Skriver bok, testar DIY, fotograferar, reflekterar och växer ur trauma.

7 Comments

  1. Jag önskar lilla Wilda, hon som är inuti, allt gott. Jag önskar hon får känna sig omhållen, trygg och älskad – precis som hon är. Åter igen, du är så modig. Tack ♥︎

    • Det är fint att jag kan ta hand om den där fantastiska ungen i mig idag. Tack för att du ser henne. Kärlek till dig Driva <3

  2. Det här är en så himla bra grej du gör, Wilda. Skänkte precis till insamlingen också, kom plötsligt på att jag glömt. <3

  3. Pingback: Traditioner att känna sig hemma i | REAKTIONISTA

Lämna ett avtryck

%d bloggare gillar detta: