Vecka 30 startar på soffan.

Jag börjar veckan med en ledig måndag och sovmorgon. Dessvärre vaknade jag av snuva och har redan nyst så många gånger att jag har tappat räkningen. Inte helt oväntat efter helgens långa arbetsdagar. Därför kommer den här dagen få gå i sin egen takt. Med regntunga moln ovanför känns det helt okej att krypa ner i soffan hela dagen. En mjuk filt runt om och stora koppar te är bästa receptet dagar som dessa. Eller vad säger du? Vad behöver du när du är sjuk?

Jag hoppas så klart att det mest är en reaktion av överansträngning och att jag ska kunna gå till jobbet imorgon igen. Det är lika givande än och veckans schema känns snällt mot kroppen. Helgen håller jag tom än så länge. Det får bli vad det blir. Det är nog mitt motto för den här sommaren, att ta det som det kommer. Hur är din sommar? Vad symboliserar den? Hur skulle du önska den?

Bullet Journal vecka 30 - reaktionista.se

Vecka trettio

måndag | vila och blogga.
tisdag | jobba 9.00-20.30.
onsdag | blogga, laga mat, jobba 16.00-21.00
torsdag | jobba 8.00-13.00, träffa en bloggkollega kl. 14.
fredag | jobba 8.00-19.00.
lördag | blogga och kanske göra någon utflykt om jag orkar.
söndag | veckoplanering och vila.

*

Vad gör du i veckan? Hur mår du idag?

STJÄRNÖGONBLICK ☆189 | tågspår och sommarhår.

Det är lördagskväll när jag skriver detta och jag har nyss kommit hem från ett svalkande dopp. Jag cyklade till badbryggan direkt efter tolv timmars arbetsdag och det går inte att beskriva hur skönt det var. Jag känner att dagen tog mer än jag hade önskat, men det är inte förvånande. Å andra sidan ger det mig tusenfalt tillbaka då det jag gör känns meningsfullt och kollegorna är så roliga att vara med. Efter söndagens heldag får jag vila.

Just nu skriver jag mest av mig på Instagram, i kortare inlägg försöker jag sätta ord på det senaste året och ringa in vad som hände när utmattningen tog över. På så vis kan jag ta dessa nya steg vidare, in i något nytt. Om orken inte helt försvinner imorgon så ska jag skriva ett längre inlägg här. Ibland inser jag hur mycket den här bloggen betyder för min bearbetning av intryck. Här kan jag samla ihop allt som rör sig inuti och som berör mig djupt. Det som når kärnan av mig. Så, i sin kärnfullaste form kommer här stjärnögonblicken från veckan.

Paprika blomma - reaktionista.se

     Paprikablommorna. De är fler i år. <3

     Te med smak av svartvinbär.

     Asla som slänger sig på rygg framför mina fötter när jag kommer hem.

     När det regnar över vatten. Ringarna på ytan.

     Sova ut två morgnar i rad.

Blodgivning ärr - reaktionista.se

     Att få ge blod och känna mig bekväm i det trots mina ärr.

     Sommarregn! Så mysigt.

     Träffa Julia och Anna, från Influencers of Swedens Sörmlandsgrupp och vara helt inne i den världen en hel dag.

     Stöttande kollegor. Bästa!

     Cykla med vinden i håret.

Längs tågspåren - reaktionista.se

     Ta mig fram längs tågspåren med alla kontraster mellan det mjuka somriga och den hårda staden.

     Hitta en strategi för att kategorisera blogginläggen tydligare.

     Att Asla varje kväll hoppar upp i sängen och myser när jag ska sova.

     Musik som gav mig energi under arbetspasset.

     Svarta tomater. De är väl för häftiga, är de inte?

En kopp med tekärlek - reaktionista.se

     Att få en stor rosa kopp med mysigt te och handskrift från en vän <3

     Människor med hörlurar på gatan som inte märker att de sjunger högt.

     Lyssna på Tori Amos.

     Planera slöjdprojekt.

     Vissnade blommor som blir så vackra i all sin skörhet.

Det vissnande vackra - reaktionista.se

     Någon som var sådär stolt över sig själv så att det bara lyste om personen.

     Spela kubb.

     Att hitta bekväma mellanlägen i vardagen att vila i. Inte för mycket, inte för lite.

     Få ett stort förtroende på jobbet.

     Det fria sommarhåret, format av vatten och vind.

Sommarhår - reaktionista.se

Stjärnlänkar

     Det här inlägget av Siri, som beskriver så som jag har känt många gånger det senaste året men också i andra perioder. Så viktiga ord, och med beröringskraft.

     Flora tipsar om badplatser i Stockholm. Denna badälskande varelse blev en hjärtemoji direkt!

     Fredrika har sytt en ursöt klänning och stickat en jumper som båda två är rena drömplaggen!

Vecka 29, 2019 | en tuff arbetsvecka.

Hej hej! Snart börjar jag det första av mina tre arbetspass den här veckan. Det är långa dagar, men redan nästa vecka har jag lugnare kortare pass. När jag nu kommer jobba 10-12 timmar per dag 4 dagar denna vecka behöver jag verkligen ta en dag i taget, ta pauser, lyssna på min kropp, få i mig ny energi regelbundet och ha mycket luft mellan jobbtiderna. Då kommer det att gå, lite i taget. Så tacksam för att jag har ett jobb jag trivs med i detta läge. Håll en tumme för att det funkar för säkerhets skull.

Vecka tjugonio

måndag | jobba 9.00-19.00.
tisdag | lämna blod, vila, andas, yoga. ta hand om bokashi-komposten.
onsdag | ta en skogspromenad och ev. cykelutflykt till bad.
torsdag | jobba 9.00-21.00.
fredag | kompishäng med pyssel och lunch från 11. veckans höjdpunkt!
lördag | jobba 7.15-19.00.
söndag | jobba 8.00-21.00.

*

Hur ser din vecka ut?

STJÄRNÖGONBLICK ☆188 | rödklöver och yoga

Hej ni fina! Det är så omtumlande den här resan ut i arbetslivet. Jag lär känna helt nya sidor av mig själv. En pondus i yrkesrollen och samtidigt någon slags ödmjukhet inför det sociala arbetets komplexitet har varit det mest framträdande under veckan. Jag trivs SÅ BRA med jobbet, och tur är väl det nu när det bokstavligen har tagit över mitt liv.

Jag erkänner, jag är jäkligt trött nu. De långa jobbpassen tar på krafter som jag inte riktigt hinner ladda upp. Jag är inte skapt för att bara jobba och sen ligga hemma. Därför har jag försökt ta mig ut lite mer i veckan, för att få den mentala energin. Träffat vänner, gått på utomhusyoga, tagit en promenad ut till skogen. Men utmattningen känns av. Jag har svårt att varva ner och behöver mycket egentid. Så jag ska prioritera det framöver. Kanske blir det lite tystare här på bloggen, och mer korta inslag på Instagram (och Stories) istället. Kanske blir det mer stillhet i natur och meditativ yoga. Det visar sig.

Rödklöver - reaktionista.se

     Rödklövern som bredde ut sig i skogsgläntan och skimrade i solen.

     Att sätta gränser så att de respekteras.

     Cykla hemåt i ett lätt sommarregn.

     Att Annies stroganoff alltid räddar mig i brist på matinspiration.

     Älggräset som växte stort och vilt längs ängen.

Asla - reaktionista.se

     Aslas läten. Jag saknade dem så mycket när hon var sjuk.

     Bra avokado till bra pris!

     Laga kläder som legat i en låda i säkert två år.

     En känsla av trivsel på jobbet.

     Yoga utomhus under bar himmel.

Yoga under bar himmel - reaktionista.se

     Att skicka iväg det färdiga bokmanuset till en förläggare.

     Göra det lilla extra.

     Att kunna göra vad jag hade lust med och inte bara vad jag borde.

     Städa balkongen och göra iordning den.

     Nya balkongmöbler som gjorde mer plats på balkongen.

Kronskogen gyllene timmen - reaktionista.se

     Solränderna längs skogsvägen. Som skogens egna persienner.

     Få uppskattning på jobbet.

     Släppa tiden, låta det bli som det blir.

     Spontant häng med vänner.

     När Asla trygghetstrampar på mig.

Wilda - reaktionista.se

     När en vän säger “Det har hänt något. Du är klar i blicken”. Att bli sedd.

     När en kollega (helt logiskt) föreslog pizzafest på en måndag.

     När värken minskade med 75 % efter ca 40 minuters vila.

     Få till 30 min yoga en kväll hemma i stillhet.

     De mäktiga solnedgångarna från vardagsrumsfönstret.

Solnedgång juli - reaktionista.se

Stjärnlänkar

     Jag har nyss hittat till Tuva Minna Linns bloggNorthern Sisters Collective och föll direkt för det poetiska språket, lugnet och ljuset. Kika in där du med vetja!

     Tess Waltenburg är min guru när det kommer till hållbarhet. Enkelt, naturligt och billigt! Här tipsar hon om en hel bunt knep du kan börja med redan idag, med vad du har där du är.

Självmordstankar och att känna sig klar

Självmordstankar är vanligare än vi tror. Jag har umgåtts med sådana tankar från och till under hela mitt liv. Även om jag idag mår förhållandevis bra och har ett ordnat självständigt liv finns de där ibland som en skugga som frågar: vad är det för mening? I perioder av stark press, som under våren som gått, blir det mer påtagligt. Jag vet att jag är långt ifrån ensam. Därför vill jag tala om den skam och skuld som följer med av att inte må bra.

Jag lever med kroniska sjukdomar, med ett förflutet som fortfarande berövar mig på sammanhang och tillhörighet. Till följd av en djupgående personlig utveckling är min medvetenhet ibland överväldigande. Det är ytterst sällan den enskildes egna val som skapar självmordstankar. Det är ofta en spiral av samhällets krav och överväldigande känslor i relation till bristande stöd och verktyg att hantera det. Något som vi får allt mer problem med ju mer vi stressar upp vårt samhälle.

Självmordstankar - reaktionista.se

Självmord är inte ett val

Därför är självmord inte ett val. Självmord är en sista utväg när alla andra alternativ känns omöjliga att hantera. “Jag orkar inte mer”, säger de. “Jag orkar inte”, skrev jag i dagboken. Det var därför jag försökte dö så många gånger förr. Jag orkade inte mer, jag ville bara att någon skulle ta över, ta mig in i en trygg famn och låta mig vila. Men jag trodde inte att det var för mig. Jag ville inte vara till besvär. I depressionen förlorar jag förmågan att se mig själv som värdefull och jag kan till slut inte ens se livet som värdefullt. Jag orkar inte det då.

På näthinnan: ett ansikte som ler med allvar. Ett sting av smärta där bakom. Det går en tid och sen finns du inte kvar. Jag minns chocken i kroppen. Andningen som stannar av när jag får beskedet. En instinktiv önskan om att du ska få frid nu. Jag tänker på allt jag hade velat prata med dig om. Jag tänker att alla ord fanns i det där leendet och att det nog ändå inte hade gjort skillnad. I den smärtan finns inga val. Det var bristen på val som tog dig ifrån mig.

Rättvik Dalarna - reaktionista.se

Jag kände mig klar

Senast i december berättade jag för en vän att jag kände mig klar. Att det inte fanns något kvar jag längtade efter. För många en skrämmande tanke. I mina ögon blev det ett tecken på att jag var trött, att jag hade fastnat, att jag behövde omvärdera min syn på livet, och livet för mig. För jag hade fortfarande kvar mitt val.

Det är som att gå från hemlöshet till att vinna en miljon.

Jag har kämpat länge. Jag har i största delen av mitt liv bara överlevt. Min största ambition i livet var länge att få vara ifred. Idag studerar jag på min drömutbildning till socionom, jobbar med att hjälpa andra som lider av psykisk ohälsa, driver en blogg där min historia får en mening, har skrivit klart min första bok, har närstående och vänner att luta mig mot. Det är som att gå från hemlöshet till att vinna en miljon.

Hur du har det säger inget om hur du mår.

Med allt jag har idag kan jag inte köpa tillbaka en fungerande barndom, en tillhörighet av blodsband. Jag kan inte rädda världen. Trots allt jag har överlevt kan jag inte stoppa den politiska utvecklingen och stanna klimatkrisen för jag är inte stark ensam. Jag kan inte få en frisk kropp, jag kan inte orka allt jag vill, jag kan inte ta igen det jag har förlorat eller ta bort min smärta. Ibland går det inte ihop med den här världen. Ibland har jag inga andra val än att köra över mig själv för att överleva. Den smärtan, efter att ha frigjort mig från ett liv av att bli överkörd, är svår att leva med. Då behöver jag hjälp. Och vila.

För när jag känner mig “klar” så är det vila jag behöver. Inte döden. Men min kropp och hjärna förstår inte alltid det. Den tror att den måste spela död för att få vila, eller på riktigt dö.

Wilda - reaktionista.se

Vad hade kunnat göra skillnad för mig vid självmordstankar?

Närvaro. Att någon orkade sitta där med mig i mörkret, stå ut med mig i det som gjorde så ont när jag inte står ut med mig själv och orkar vara kvar utan att försöka förminska eller förändra det jag känner. Att bara ha någon där, som i sin närvaro säger “du är inte ensam”. Någon som är min famn för en stund.

Acceptans. Att någon låter mig få känna det jag känner utan att förändra det. Som låter mina tankar få vara orecenserade och inte värderar dem. Inga råd om hur jag ska må bättre. Inga “tänk positivt” för det går inte då. Låt det få vara. Att känna är ventilen som tar mig snabbare ur det svåra. Jag förstår att det kan skrämma, men mörkret växer bara när det inte talas om. Att ta fram det i ljuset ger det en chans att blekna.

Avlastning. Ofta har självmordtankar uppstått när jag är väldigt trött. Som ett tecken på att det är för mycket att hantera. Att få hjälp att handla, diska, laga mat eller bara någon som är där medan jag gör det själv och ger mig mental kraft. Någon som finns med i jobbiga samtal, som tar över när jag inte räcker till.

Självmordstankar - reaktionista.se

Var hör jag hemma?

Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera min rotlöshet och jag försöker att inte göra det. Jag tror på att tiden gör skillnad, det har den gjort förut. Däremot försöker jag göra vad jag kan av det jag har, som att gå ut till vitsipporna i min skog, mysa in mig i en mjuk filt och att få vara ifred. När jag ser mig om efter vad mitt nästa steg är så går jag lätt vilse. Det finns så stora behov i världen och jag vet inte var just jag hör hemma i allt det.

Jag är inte klar. Men jag är trött.

Jag vill göra skillnad. Och jag vill höra till. Det är kanske kärnan i den mänskliga existensen? Samtidigt som jag kan tänka att det är för sent och att jag inte orkar har jag också drömmar. Jag drömmer om ett hus på landet där jag kan skapa en trygg plats för mig, men också för barn som behöver det extra mycket. Nej som du hör, jag är inte klar. Jag är trött. Medvetenheten om hur världen ser ut och hur det hänger ihop gör mig trött och också att prestera över min kropps kapacitet för att samhället kräver det. Det kräver ständiga strategier att orka med att underhålla relationer, studier, hem, och samtidigt orka med mig själv och mina intressen.

Självmordstankar - reaktionista.se

Jag behöver inte vara en superhjälte längre

Återigen vill jag vara tydlig med att självmord inte är ett val. Det är bristen på val. Något som har gjort skillnad för mig många gånger är när jag accepterar det jag inte kan förändra. Jag kan inte förhindra världskrig eller vända klimatkrisen själv, alltså är det något jag behöver lära mig att leva med. Men jag kan prata med andra om det och på så sätt göra något tillsammans. Jag kan vara här och nu och se vad som är möjligt precis i denna stund och med det sänka kraven. Som någon klok sa: det är okej om det enda du orkade göra idag var att andas. Jag försöker fortfarande lära mig att det är okej, att jag inte behöver vara en superhjälte längre.

*

Självmordslinjen är till för den som går i tankar på att ta sitt liv. Ring 90101, mejla eller chatta anonymt med volontärer. Självmordslinjen har öppet dygnet runt.

Se gärna Marias berörande video på ämnet sorg och självmord.

Följ Sissela (nusnackarvi) som förlorade sin pappa i självmord och pratar och skriver om det på ett sätt som gör att jag känner mig mindre ensam.

*

Har du haft självmordstankar någon gång? Vad hade du behövt i det läget? Vad tycker du är svårt med att bemöta någon som tänker på självmord?