STJÄRNÖGONBLICK ☆216 | trämönster och solkatter.

Ibland hjälper det att sätta ord på det svåra för att det ska lätta och ge utrymme för annat. Under veckan har känslorna åkt berg- och dalbana samtidigt som jag har försökt få koll på den nya kursen och hur mitt liv kommer att se ut denna vår. Det är ovant att vara tillbaka i studier nu efter 20 veckors praktik. Ovant, skönt och lite skrämmande på samma gång. Jag har mest försökt landa. Jag har tagit långa promenader, tagit tag i det viktigaste och sträckt ut några händer.

Det har varit mycket att ta ställning till redan första veckan. I denna kurs ska vi förbereda oss och träna oss inför kommande C-uppsats. Vi har bildat PM-par (och potentiellt uppsatspar), fältgrupp och försökt utkristallisera ett ämne att studera under denna kurs. Men som alltid går det när man tar en sak i taget och litar på processen.

Asla - reaktionista.se

     Asla som rullade runt och tvättade sig om vartannat i dagsljuset med ett högt kurrljud.

     När Linnéa Henriksson sjöng “Tro” i SVT:s Skavlan.

    Fynda ett mossgrönt överkast på second hand.

     Att jag har ett gäng själssystrar där ute som påminner mig om att jag behöver lite extra omsorg och skydd ibland.

     Mönstret i träskivan, som eldflammor.

Träslöjd - reaktionista.se

     All kärlek jag har fått på inlägget om hur det känns just nu.

     Att få slöjda igen! Saknat det så mycket!

    Våga skicka iväg ett mail i all min sårbarhet. Sträcka ut en hand.

     Skriva av mig känslor så att det lättade i bröstkorgen.

     Doften av tallbarr.

Guldljus - reaktionista.se

     Guldljuset sipprandes fram bakom träden.

     Möta några rådjur i skogsbrynet.

    Ärlighet och autenticitet, att få ta del av det.

     Att kunna somna om på morgonen utan stress.

     Frosten som ramar in naturen så vackert.

Frostens inramning - reaktionista.se

     Asla som kommer springandes till dörren när jag kommer hem.

     När pusselbitarna för den nya kursen började falla på plats.

    Träffa på ett barn (med förälder) i skogen som nyfiket frågade efter mitt namn och såg så glad ut när jag svarade.

     Dagsljuset som ökar dag för dag.

     En superenkel kikärtsröra som gjorde min frukost lite mer matig.

Kikärtsröra - reaktionista.se

     När jag smög in på praktikplatsen och båda mina handledare var där. Känner så mycket kärlek för dem!

     Pirret i magen av en nystart.

    Få höra att någon tänker på mig som en skogsnymf. <3

     Känslan av att min PM-partner och jag kompletterar varandra på många sätt. Hoppfullt och spännande!

     Solkatter på tegelfasader.

Eskilstuna - reaktionista.se

Vilka ögonblick har skänkt dig något gott i veckan?

med kärlek,

Kära dagbok, det blev tyst.

Kära dagbok - reaktionista.se

Kära dagbok, det var länge sedan. Det känns som om jag inte vet hur jag ska börja… Jag blev alldeles tyst de där dagarna efter praktiken. Och så grät jag i tystnaden.

Jag förstod inte varför först. Jag kanske fortfarande inte förstår. Det är bara tankar som försöker skapa ordning i det kaos jag har distraherat mig ifrån hela hösten. Kanske är det för mycket som har hänt för att det ska vara rimligt att se vad som är vad. Mest av allt gråter jag för en höst då jag hittade och utvecklade min professionella person,
och samtidigt tappade bort allt annat.

Jag har försummat mitt privata liv, mina relationer och mig själv länge nu. Jag har kompromissat på ett sätt jag inte hade råd med. Mitt i en utmattningsdepression gick jag in i en vardag som krävde dubbelt så mycket kapacitet än jag hade förmåga till.

Det märks.

För det mesta utstrålar jag säkert glädje, engagemang och hopp. Jag vill ju det, och jag försöker. Jag vill så gärna vara den. Inuti är det ibland något annat. Det betyder inte att glädjen inte är sann, den är bara så matt nu. Jag har tappat min lust. Det finns mest ilska och sorg nu, och det måste jag acceptera. Depressionen har varit här hela tiden och jag har ignorerat den hela hösten, bara kört på för att komma igenom. Jag har gjort vad jag kan. Kära dagbok, det hjälper att gråta. Jag kan det nu.

Kära dagbok - reaktionista.se

Kära dagbok, jag är så trött. Det är nog därför det är tomt. Kroppen är så liten och skör. Jag får kroppslig panik när någon ber mig fatta ett beslut eller ställer en fråga. Jag blir helt blank i huvudet. Min förmåga att fatta beslut och ta initiativ går på sparlåga. Det kan ta flera dagar för mig att överväga att fråga en vän hur den mår, för jag blir så rädd att den ska ställa samma fråga tillbaka. Jag vet nog inte hur jag mår. Och jag blir rädd för att någon ska fråga “kan vi hitta på något?” och att jag ska hamna i panik igen, för jag vet inte. Jag vet inte. Jag får inte ihop livet just nu, förstår inte vad som ska göras och när och vad som är viktigt. Jag behöver människor, men jag orkar inte ha så här ont i någon annans sällskap.

Kära dagbok, det är skört nu. Ena dagen gråter jag av minsta lilla, tvivlar på om det finns någon mening med något alls. En annan dag skrattar och skämtar jag och kan vara här och nu. De flesta nätter vrider jag mig i en tomhet som jag inte förstår, men som bor där i mina lakan och tankar och breder ut sin osäkerhet. Jag har inte sovit bra på flera år. När solen skiner är det som om jag inte kan ha ont mer, och jag går runt på gator och i skogen flera timmar varje dag och bara tar in världen. Andas djupt. Jag läser sida upp och sida ner i kurslitteraturen, skickar ut förfrågningar om hjälp, försöker lägga allt på längre sikt på vänt tills jag orkar igen.

Jag vet att jag måste fortsätta. Ett steg efter det andra så är jag snart människa igen. Någon gång måste det ju gå över, någon gång måste livet och lusten hitta in till mig igen. Håll ut med mig, okej?

STJÄRNÖGONBLICK ☆215 | uppmuntran och vinterbad.

Jag kan äntligen säga: jag klarade det! Den här terminen har verkligen prövat min mentala förmåga till sin yttersta gräns men jag har klarat det. I torsdags gjorde jag min sista praktikdag och nu några dagar senare har jag kunnat landa i en god känsla. Jag fick så många uppmuntrande hjärtevärmande ord de sista dagarna som jag alltid kommer att bära med mig. Varma kramar, gåvor och närvarande blickar.

I fredags tog jag och min vän Denise mod till oss och badade i den kalla ån. Den euforiska känslan bubblade upp i skratt och stolthet. Bra start på helgen som fortsatte med en prestationslös dag hos stjärnföräldrarna med långpromenad runt ön. Självklart är jag sjuk nu igen och kommer nog vara det från och till ett bra tag innan immunförsvaret hämtat sig. Men men nu går jag in i ett annat tempo med möjlighet till mer hållbar planering. Snart kommer livet att bli snällare, och jag längtar efter att ge er fler inlägg med traumafokus och självhjälp.

Skogens guldljus - reaktionista.se

     Guldljuset som mötte mig i skogen när jag tog det längre motionsspåret.

     När L gav mig ett vackert hjärta i återbruksmaterial som hon hade skapat själv. Blev så rörd!

    Bli bjuden på mat som jag knappt ville äta upp för att få ha kvar den.

     När solen lyser upp mitt hem, så efterlängtat med ljus!

     Att jag vågade kallbada! Obeskrivligt härligt.

Kallbad - reaktionista.se

     Att våga längta efter vila.

     När kollegor efterfrågade det arbete jag har skrivit under hösten.

    Att känna hur jag har växt i självkänsla under praktiktiden.

     Få se en ny chef sätta sin prägel på ledarskapet.

     Juvelblomman som är den finaste växt jag någonsin haft. Tänk att jag fick den från teamet. <3 Den kommer alltid påminna mig om den här tiden.

Juvelblomma - reaktionista.se

     Hemmagjorda bakverk som uppskattades när jag var så nervös inför det.

     Att hitta en bra PM-partner till nästa kurs och känna mig hoppfull i det.

    Kvällspromenad längs ån.

     Denise uppmuntran och stöd vid kallbadet.

     Solnedgången speglad i en vattenpöl.

Spegling - reaktionista.se

     Blicka ut över Mälaren när solen tittade fram.

     Få höra “du kommer att bli en jättebra socialsekreterare”.

    Att jag mot alla odds lyckades få klart tack-presenterna till mina handledare.

     Få höra från en teamledaren att jag stärkt hennes bedömningar och perspektiv.

     Krämig kantarellpaj. Mums!

Kantarellpaj - reaktionista.se

     När Denise och jag skämtade om att det var märkligt att det var så lite folk på bryggan nu när det ändå var sol. 😉

     Borra in mig i Aslas mjukhet.

    Alla avskedskramar med uppmuntrande ord och “välkommen tillbaka”.

     Att cheferna kom ner från sitt möte för att vara med på mitt avslutningsfika.

     Statyn framför stadshuset som alltid får mig att tänka på att upphöja barnperspektivet.

Eskilstuna- reaktionista.se

Vad har gjort din vecka fin?

med kärlek,

STJÄRNÖGONBLICK ☆214 | nostalgi och ekskott.

Hej där, hur har du det? Det är dags att kika tillbaka på veckan och summera ögonblicken som gnistrat till lite extra. Jag har det fortsatt tufft och det börjar kännas lite tjatigt att säga det nu. Värken ligger på en nivå som gör att jag konstant behöver arbeta mentalt med mig själv för att stå ut. Det är ovant för mig att det går så här långt vilket också gör att jag ibland hamnar i tillstånd av kroppslig panik. Än så länge fungerar mina strategier, men hade det inte varit för att det bara är en vecka kvar på praktiken nu så hade jag gett upp för länge sen. Just nu får smärtmonstret mig att tvivla på allt. Min egen förmåga, framtiden, livet, min uppfattning… Men jag låter det inte vinna. Jag vet vad det handlar om och att jag inte kan veta något alls förrän jag har fått min återhämtning.

Denna vecka har jag haft två praktikdagar, en dag med kursplanegruppen och ett avslutande seminarium. Nu väntar den sista veckan med avslutningsfika och avsked. Det är mycket vemod, en del oro för hur jag ska kunna återhämta mig och en del lättnad över att jag fick ihop den här terminen. Å ena sidan känner jag sorg för hur sjukdomen har begränsat mig denna termin, å andra sidan har jag också lärt mig att hantera sjukdomens värsta sidor och ändå klarat av att prestera i det.

Eskilstuna - reaktionista.se

     Reflektioner av stadsljuset i ån.

     Feedback från mina handledare som sätter sig som trygghet i magen.

    Vara ute i ett ymnigt snöfall och lagra snö uppe på mössan.

     Att få bidra med mina kunskaper i akademiskt skrivande för att hjälpa andra utvecklas.

     Meze-lunch.

Mälardalens högskola Eskilstuna - reaktionista.se

     Tegelfasaderna på högskolan.

     Blå himmel!

    Att påtagligt märka av att jag har lärt mig något.

     Skrattsalvorna när jag öppnade en diskmaskin som var på och fick vatten över hela mig.

     En kvällspromenad i kullerstensgränder.

Gamla staden Eskilstuna - reaktionista.se

     Baka äppelkaka som doftade gott i hela mitt hem.

     När en person visade mig medkänsla och strök mig över armen.

    En stor vacker fullmåne.

     Att bli inbjuden till en arbetsgrupp som ska arbete för att öka inflytande för barn som är placerade.

     När vinden yrde runt i mitt hår.

Med vind i hår - reaktionista.se

     När var sak ligger på sin plats hemma.

     Rulla upp arkivgångarna.

    Få uppmuntran från klasskamrater.

     Bli inbokad på ett återhämtande yogapass av en vän.

     Allt det gamla välbevarade från badhuset som snart är ett nytt campus för högskolan. De personliga minnena som finns i denna husfasad och i läktaren som nu blir en trappa.

Nytt campus Mälardalens högskola - reaktionista.se

     När människor som inte behöver bry sig gör det ändå.

     Skicka post till Försäkringskassan som myndighet och inte som klient.

    Respektfullt bemötande i en sårbar situation.

     Ha bästa vännen över på övernattning.

     De små ekarna som plötsligt hade slagit ut nya blad.

Ek nya skott - reaktionista.se

Vad minns du extra från veckan?

med kärlek,

STJÄRNÖGONBLICK ☆213 | rosalila och visset.

En arbetsdag och en dag på praktiken hann jag med innan nyårsaftonen. Jag kände det som om jag var på väg tillbaka och hade kraft att använda. Men det var en skör kraft visade det sig. Under nyårsafton blev jag allt sämre. Feber, frossa, ilningar i muskler och leder, smärtnivån steg. Jag blev sängliggande i över två dygn förutom korta stunder när jag i min envishet fick i mig mat och försökte distrahera smärtan med studier. På ren vilja tog jag mig ut för att fotografera nyårsdagens solnedgång.

Under torsdagskvällen försvann dimsynen och frossan. Jag kunde vara på praktiken på fredagen efter en sjukdag på torsdagen. Det var välbehövligt att komma ut, träffa folk, få något gjort. Det gav kraft mentalt. Jag har också kunnat ta ikapp det jag har missat i studietid denna helg, men med rejält sänkta ambitioner. Jag har sex dagar kvar av praktiken nu. Det gör mig ledsen att jag skulle bli så här sjuk samtidigt som jag nu har klarat av det. Jag önskar att det kändes mer som en seger än en förlust. Jag hoppas att detta skov snart ger vika för återhämtande kraft. Jag gör vad jag kan för att det ska bli så och tar symptomen på allvar.

Vintergrönska - reaktionista.se

     Luddiga växter i skogsbrynet.

     Enkel mat att laga.

    Barn som lekte kurragömma i skogen.

     Skapa planer för det nya året i min Bullet Journal.

     Hitta en like som också gillar att sortera papper.

Guldskogen - reaktionista.se

     Guldljuset som färgar mossan i guld.

     Orka läsa lite i en intressant bok.

    Spela “På Spåret” och känna att jag för en gångs skull har lite koll.

     Hitta vila mellan smärtattacker.

     Solnedgången på nyårsdagen även om skönheten tyvärr hade en tråkig sanning som förklaring (smutsig luft av fyrverkerier).

Rosalila himmel - reaktionista.se

     Lyssna på “Vinter i P1” – många bra och viktiga program!

     Dricka kvällste i lugn och ro.

    Kunna distrahera mig nästan en hel dag.

     Få tag på alla böcker till nästa kurs i god tid.

     Fåglar som färgas silvervita i solskenet.

Fåglar - reaktionista.se

     Ett varmt bad.

     När skymningen färgar molnen i rosa.

    Hitta ett par träningstights på Myrorna som både satt bra och var snygga.

     Promenera längs ån med en “kollega” som jag tycker så mycket om.

     Speglingar av trädkonturer i den lilla bäcken.

Bäcken - reaktionista.se

     Nyanserna av den vissna torkade naturen.

     När jag fick ett sammanbrott under studierna och skrev “KAPITALISM ÄR ETT USELT SAMHÄLLSSYSTEM” över en halv sida i uppsatsmallen. Ja, så är det. Skrattade högt åt mig själv sen.

    Blänket av regnvåta gator.

     Omsorgsfulla blickar.

     En kuliss av guldljus bakom trädstammarna.

Guldkuliss - reaktionista.se

Hur var din start på det nya året?

med kärlek,