Mitt ledord för 2018 var “våga (vara stark)“. Känslomässigt och i relationer har det varit avgörande för mitt välbefinnande. Att våga vara fysiskt stark har ännu inte infriats, men med tanke på hur sjuk jag har varit under året är det inte konstigt. De teman jag har landat i efter att ha sett tillbaka på året som gått handlar mycket om balans, stimulans och att höra till. Hoppas att du hittar något intressant. Berätta gärna om dina egna insikter från 2018 i kommentarsfältet. Tillsammans blir vi klokare. <3

Jag och vitsipporna 2018 - reaktionista.se

Om mina mål 2018

Hur har det gått med målen jag satte upp för mig själv? Blandat skulle jag säga. Min hälsa har inte varit den bästa i år vilket har gjort det svårt att komma igång med träning som jag hade hoppats. När jag har varit som sjukast har även meditationen och dagbokskrivandet tappats bort, men jag har tagit igen det när orken funnits. Jag har sökt förebyggande vård för ärftlig cancer och börjat mina årliga kontroller. Dessvärre har jag inte haft råd med tandläkarbesök i år och det kanske dröjer innan den möjligheten finns.

Jag har lyckats med att få till en mer enhetlig garderob i år med fokus på naturnära färger och en svart bas. Mycket tack vare Johannas utmaningar. I början av hösten slängde jag ner alla kläder i en kartong och plockade sedan upp de jag ville använda. Efter två månader låg hälften kvar i lådan så de skickade jag iväg på en klädbytardag.

Jag har skrivit några debattartiklar för Feministiskt initiativ som politisk sekreterare och gjort två bloggsamarbeten. I somras skrev jag klart sista delen på boken och har under hösten redigerat den (nästan klart). Bloggen och skrivandet har fått ta plats i mitt schema mer tydligt vilket har gett mig mer struktur och ro. I studierna har mottot “lärande framför prestation” gett minst sagt bra resultat, både i betyg och självkänsla.

Sommarkväll - reaktionista.se

Istället för att gå igenom mål och händelser vill jag istället fokusera på kärnan i det här året. Vad har jag lärt mig? Vilka insikter har trillat ner och vad behöver jag ta med mig vidare till 2019?

Sammanhang där jag får växa

Jag behöver likt en växt plantera mig i miljöer som ger mig näring. I sammanhang där jag får vara stark och kunna vara precis som jag är utan att tona ner mig. Jag behöver fortsätta gå på min väg. Göra positiva val för mig själv. Vara jag. Om jag anpassar mig för mycket är det som om jag lämnar mig själv.

Jag hittar dessa sammanhang i den akademiska kontexten, i tillåtande relationer där min erfarenhet är en tillgång och min vilja att lära inspirerar. Där tillit och välvilja råder. När jag befinner mig i de sammanhangen blir jag kreativ, blomstrar i lärande och reagerar naturligt på de utmaningar livet ger.

Hösten och jag - reaktionista.se

Intellekt och hållbarhet

2018 har gett mig insikt om min kapacitet i relation till min ork. Jag har en intellektuell kapacitet som räcker längre än jag tror och som långväga överstiger min ork. Därför behöver jag inte oroa mig för att jag inte ska klara av studierna intellektuellt. Oron ligger i att jag fysiskt ska orka med, så att hjärnan orkar med de utmaningar den skapar för sig själv – just för att det finns en stor kapacitet.

Jag har under studierna hittat det inre nyfikna barnet som älskar att lära och att få dela tankar om livets outgrundliga frågor. Jag kan inte begränsa henne, för det är som om jag sätter munkavle på mig själv igen då. Jag behöver uppmuntra min stimulans i att lära, inte begränsa mig i det men ändå vara rädd om min ork. När jag får intellektuell och känslomässig stimulans håller sig stressen på avstånd och med det bleknar också värken och tröttheten.

Tulpaner - reaktionista.se

Högkänslighetens dilemman

Min högkänslighet yttrar sig som mest i att jag har starka känsloupplevelser. Det är en gåva och förbannelse. Jag kan känna djup glädje och empati, men också djup vanmakt och rädsla. Det har varit ett svårt år i politisk mening. Många av mina vänner har mått väldigt dåligt. Två vänner försvann hastigt och för alltid. Studierna ger mig nya perspektiv på världen, som jag inte vet vad jag kan göra av än. För att stå ut med alla dessa känslor behöver jag andrum och reflektion. Jag har inte haft det i den utsträckning jag har behövt i år, då det har brustit i ork och tid. Dagboksskrivandet hjälper en del, liksom tid i naturen.

Jag har också svårt att inte påverkas av andra människors känslor. Min rädsla triggas lätt i konflikter och jag vill göra så mycket gott jag bara kan. I år har jag fått öva på att värna mina gränser. Det har varit viktigt både för att samboskapet skulle fungera men också för min hälsa. Tyvärr tar det ju en del ork att sätta gränser så det är en ständig avvägning för mig vad som är viktigt.

Vild murgröna - reaktionista.se

Strategier för balans

Strukturen är min balans. Att planera min tid och ha framförhållning gör att jag kan vara mer närvarande i nuet. När jag gör en veckoplanering så kan jag sen släppa framtida dagar och ta en dag i taget. När jag gör min dagskoll på morgonen kan jag vila i dagen. Samtidigt mår jag bra av spontanitet, så jag har alltid lite luft i schemat. Alltför strikt planering kväver kreativitet och lust.

Smärtan och tröttheten har varit orimlig vissa perioder det här året. Det enda som hjälper för mig då är att minska tidsfönstret. Ta en liten stund i taget. Bryta ihop när det behövs, och sen komma igen. När jag var som tröttast i början av sommaren hjälpte det att försöka jämna ut dagarnas aktiviteter så att kroppen hittade en välbekant rytm.

Kattkram - reaktionista.se

Ensam är inte stark

Jag har ett stort behov av egentid och många gånger känner jag att jag klarar väldigt mycket på egen hand. I år har jag verkligen fått känna av varför ensam inte är stark. För nu, när jag är närvarande i livet, och möter situationer jag aldrig trodde skulle bli av, har jag inte tillräckliga verktyg själv. Då känner jag mig väldigt liten på jorden.

Utan Daniel vid min sida hade det varit mycket svårare att orka med studierna med all värk och trötthet som 2018 inneburit. Utan vänner att dela sorg och glädje med skulle livet inte ha varit så rikt. Framför allt den sorg som drabbade oss i våras gjorde mig starkare när jag inte stod ensam i den. Och att få tänka högt med nära vänner utan att bli dömd är något av det viktigaste jag har. För att inte glömma busungarna i mitt liv som förankrar mig i nuet.

Den abstrakta sorgen över allt det som gått förlorat tidigt i mitt liv är svårare att dela. Liksom de mönster jag ser när mina egna erfarenheter möter ny kunskap i studierna. Det är inte lika lätt att hitta människor som har den förståelsen jag då behöver. Men jag ska fortsätta söka efter det. Jag har känt av det i politiska sammanhang under året, men längtar efter att finna mer trygghet i det.

Knytblus för Sara - reaktionista.se

Att våga vara stark

Jag har fortfarande svårt att vara stark i vissa sammanhang. Det är ännu främmande för mig att vara i läkande “normala” sammanhang och jag upplever ibland mig själv främmande i det. Jag är en naturlig ledare men det kan ibland vara svårt eftersom det skapar en distans mellan mig och andra när andra inte är lika självsäkra. Jag känner mig ofta underlägsen när jag möter andra starka ledare. Det hindrar mig på samma sätt, eftersom jag skulle behöva det utbytet för att kunna stärka mig. Jag har under året försökt söka stöd i det.

Känslomässigt vågar jag reagera mer och mer, men jag har fortfarande svårt att lita på min magkänsla. Jag har ibland svårt att bedöma vad som är en “okej” reaktion och fastnar i att bedöma det istället för att reagera. Rationalisering, helt enkelt. Det hindrar min styrka att blomma ut. Jag behöver nog vänja mig vid det motstånd jag möter när jag låter mig få vara jag fullt ut, och se det som en drivkraft.

Lämna ett avtryck