Blidö. En pärla i den stockholmska skärgården. Min vän J, som ingår i en kvartett med mig, I och S i en skrivgrupp, bjöd in oss till hennes familjs lantställe på ön. När det blev klart att jag kunde följa med började planer om skrivövningar, dopp i sjön och naturens magi. Och en vecka utan rinnande vatten. Det blev bättre än jag hade kunnat föreställa mig. Framför allt fick jag en chans att landa efter en lång tids påfrestningar. Tack J, för att du gav oss möjligheten att besöka denna fristad. <3

Stockholms skärgård - reaktionista.se

J berättade på vägen ut att Astrid Lindgren har suttit här i omgivningarna runt Blidö och skrivit på sina böcker, och hämtat inspiration till Saltkråkan. Det var den andan som vilade över oss när vi åkte över sundet med färjan på bussen. Som om allt var möjligt, och barfotaspringet och poesin vibrerade redan i luften.

Klockan var sen när vi landade i 1800-talshuset och hade delat upp sovrum. Jag fick en mysig liten röd stuga helt för mig själv. Innan jag kröp ner för natten drack vi te på glasverandan till skenet från levande ljus.

En långsam onsdag vid havet

Trötthetsdimman låg tät över hela sällskapet på onsdagen. Vi sov länge, åt långfrukost och allt tog liksom lite längre tid. Vi gick ner i varv. I en omgivning som denna, och då räknar jag in det romantiska lantliga huset, är det som upplagt för sinnesro.

Så vad gör en under en trött grådisig dag på Blidö? Läser en bok, tittar på grenar, luktar på syrén, läser igenom bokmanuset en gång till, skriver några ord – och går ner till havet så klart.

Blidö - reaktionista.se

Nere vid havet fanns en feskebrygga och en gammal ångbåtsbrygga med ett gammalt båtkur från tiden då båten stannade här. Vi satt där en stund och tittade ut över vattnet och blev pirriga i magen av namn och hjärtan på väggarna i båtkuren. Där fanns J:s släktingar med, från långt tillbaka. På väg tillbaka beundrade vi gärdsgårdarna och jag plockade med mig några liljekonvaljer att spara i min Bullet Journal.

Blidö skärgård - reaktionista.se

Jag kunde verkligen känna hur både puls och tankar hittade en ny lugnare frekvens att stanna i. Det handlade både om den fysiska miljön och den sociala. Vi har rest en del tillsammans förr och känner varandras cykler och behov hyfsat bra nu. Vi är flexibla och raka mot varandra. Stämningen vilar på kärlek, acceptans och förståelse.

I “kammaren” (nedan) låg jag på mage med fötterna i vädret och läste en självvald bok för första gången på många många månader. Vi delade på att laga mat och den som lagade den slapp disken medan vi andra tre diskade effektivt på löpande band. Det är så lätt när man hjälps åt. <3

En dimmig torsdag med akvarell

Regn- och åskovädret började redan vid läggdags på onsdagskvällen och stegrade sig ända in på morgonkvisten. Jag väntade ut åskan länge från stugan, räknade ett, två, tre, fyra, fem, sex… Det var nog lugnt att gå nu, tänkte jag. Jag tog i handtaget när blixten lyste upp hela stugan och jag hann inte ens räkna till ett innan åskan kom. Kanske vänta liiiite till… Efter det försvann ovädret vidare tack och lov. Jag sprang snabbt över ängen upp till huset.

Dimma över Blidö - reaktionista.se

Tystnaden på morgonen är det bästa med detta gäng. Det är en ynnest att få flera timmar på mig att vakna med stilla samtal, egentid med dagboken och en långsam frukost med flera koppar kaffe som jag sakta sörplar i mig. med regnet smattrande mot glasverandan.

Blidö i regnväder - reaktionista.se

För att förstärka idyllen ytterligare tog jag fram akvarellerna. Det blev inte riktigt som jag hade önskat. Jag är ju nybörjare och det viktigaste i denna stund var ändå att bara vila i närvaro en stund, och känna in naturen.

Akvarell Blidö - reaktionista.se

Torsdagens lunch var mitt ansvar och jag gjorde tabbouleh som räckte för flera dagar. Till den åt vi libanesisk falafel. Ljuset i köket var en dröm och jag kunde inte sluta fotografera där. Vilket ju var bra, för då fick ni ett recept också 😉

Tabbouleh - reaktionista.se
Blidö i dimma - reaktionista.se

Dimman tätnade under eftermiddagen och när jag hade läst och läst i några timmar tog jag mig en tur ner till sjön. Fukten lockade mitt hår och myggen trängdes om bitutrymme på min hud. Jag satt kvar på stenen nedanför trädet en stund och lät tankarna vandra. En bäver simmade över viken och en hök seglade högt ovanför.

Dimma över Blidö - reaktionista.se
I dimman - reaktionista.se

Som så ofta blir kvällarna sena när jag är med dessa kvinnor. Vi har så mycket att prata om och så mycket inspiration för att skriva. Några skrivövningar hann vi med innan sommarnatten sänkte sig över oss.

Båtsman Linds väg Blidö - reaktionista.se

En solig fredag med havsbad

På fredagens morgon hade dimmat skingrat sig och solen fick Blidö att glimra till. Vi samlades en efter en på glasverandan för frukoststund, med tarotkortlekar och skrivböcker.

Solen sken in i köket och fjärilarna svärmade i kryddlandet (som övertagits av styvmorsvioler). En riktigt fin sommardag. Redan dagen innan hade jag bestämt mig för att detta skulle bli dagen då jag badade i havet.

När jag bestämmer mig för något så gör jag det. Även om det tar lite tid att komma i. Det var ju verkligen iiiiskallt i Långviken men det gjorde det ju också extra härligt! Och titta så lycklig jag blir efteråt! 😀

Ja, då har jag badat i Ålands hav (borde vara det?) även som vuxen då. Stolt som en struts och uppfriskad ända in i själens rötter.

Bad på Blidö - reaktionista.se

Till och med skogen bugade 😉 Haha, nä men visst ser det ut som en skogsnymf som bugat sig? Skogens väsen har sina egenheter precis som vi.

I den söta stugan nedan sov jag om nätterna här ute på Blidö. Ibland knakade det till bakom husknuten och denna kväll fick jag chansen att möta ett rådjurs blick på ängen innan den skyndade sig upp i skogen.

Den sista kvällen satt jag uppe till midnatt och brainstormade metaforer för känslor till I:s skrivprojekt. Mellan teklunkar och bildredigering spann tankarna på högvarv. Månen närmade sig sin helhet och jag verkade inte vilja att kvällen skulle ta slut.

En hemresa från Blidö till fastlandet

Efter frukost begav jag mig med J till sjön, som vi tänkte skulle vara lite varmare än havet. Det var det också men inte mycket. Vi hasade ner längs klipporna och simmade lika snabbt ut som in igen. Den varma sommardagen krävde sitt dopp, men det fick räcka så.

Städningen av stugan och packningen gick smidigt även om känslan i kroppen var vemod. Här skulle jag kunna stanna. Här hittade jag hem till mig själv igen efter en intensiv vår med tunga tankar. De känns lättare att bära nu.

Pizza med sojafärs, champinjoner och chili var den perfekta avskedslunchen i skuggan. Vi summerade tiden tillsammans och fick skjuts till buss och färja där vi kramades hejdå. För den här gången.

Jag valde färjan. Vaxholmsbåten skulle ta mig genom skärgården till Strömkajen på lite mer än två timmar. Vägen ner till bryggan var lika vacker som resten av Blidö. Det är faktiskt orimligt att en ö kan inrymma så mycket skönhet. Jag hade tack och lov lite tid på mig att fånga den innan båten kom.

Jag fick i mig en god lunch på båten, läste en bok uppe på däck i solskenet och fotograferade Vaxholms slott med andra turister. När båten stannade i Stockholms centrum var jag snabbt av med min tunga ryggsäck. Tjugo minuter senare satt jag på tåget hem. Med ett lätt hjärta och nya perspektiv. Redo för två veckor av bara vara. Jag som hade varit så rädd för att inte kunna vara ledig innan jag åkte iväg. Nu längtade jag allra mest efter en renande dusch.

2 kommentarer

  1. Wow. Det var som att tiden stod still genom hela detta inlägg. Vilken närvaro, vilken poesi, vilket djup och som jag skrev redan på Instagram – vilka bilder. Dessa är nog några av de vackraste du tagit, och det säger jag inte bara för att jag tydligen blivit den mest lokalpatriotiska dåren i hela skärgården. Det finns en udd och ett djup och en historia i varje ögonblick du fångat där ute på ön. Och ett sånt vackert ställe du fick landa och vakna i. Bilden över köket bredvid fjärilen får mitt hjärta att fladdra, ihop med sina systrar från naturen omkring. Tack för att jag fick följa med dig på den här resan. På riktigt, innerligt, tack!

    • Det är en ynnest att ha en läsare som du, som suger åt dig och tar in. Dina ord gör mig så gott. Och helt ärligt är jag själv väldigt nöjd med dessa bilder. Det blev en fin känsla i dem som är så svår att få till annars, men jag tror att närvaron i nuet där var extra påtaglig. Det är ett oerhört vackert ställe så det är svårt att inte få det vackert, men ja min egen sinnesro gjorde nog sitt också. Tack vännen! KRAM!

Kommentera