December 2019 började med att jag snuvig och febrig skyndade runt på en julmarknad och sen landade i soffan med det första adventsljuset och kurslitteraturen. Sedan dess har jag klarat av en månad med heltidspraktik, träffat kulturministern genom #eftermetoo, studiebesök hos familjebehandlare, besök på Åsby handelsträdgård, julfika, ReTunas julmarknad, julkonsert, många timmars studier, tänt en brasa i skogen på julafton och känt alla möjliga känslor. Jag avslutar december med en sliten kropp, studier och med att sammanfatta 2019.


2019 är mitt ledord “hämta hem din själ”. Åtta konkreta mål vägleder mig vidare i självmedkänsla, hälsa, sinnesro och personlig utveckling med självkännedom.

Så har jag “hämtat hem min själ i december

  • Fokuserat på en sak i taget.
  • Tagit några timmar “ledigt” här och där för att tanka på gemenskap.
  • Firat jul för mig själv utan förväntningar och ansträngningar.
  • Valt det som behöver göras före det jag hade önskat.
  • Suttit och betraktat en brasa i skogen i över en timme.
  • Bett om hjälp.
  • Tillåtit mig att känna allt.
  • Andats djupt.
  • Sagt ifrån när jag inte har orkat.
  • Vågat göra saker som jag har upplevt som läskiga.
  • Släppt alla ambitioner.
  • Skrivit en längtanslista inför våren.
  • Lyssnat in kroppen.

Vinterdag - reaktionista.se

Vardag och relationer

December har verkligen varit en överlevnadsmånad. Den vanliga dagen har sett ut så här: upp på morgonen, iväg till praktiken, handla på vägen hem och ordna mat innan kroppen lägger ner för dagen. Att studera på kvällar och helger har varit helt omöjligt så det fick jag skjuta upp till mellandagarna. Jag är djupt tacksam för att jag hamnade på en så bra praktikplats med vettiga människor. Jag vet ärligt inte om jag hade orkat med annars. När hela livet har begränsats till att det är där jag får min kraft just nu så blir det så avgörande att det är tryggt och stimulerande.

På praktiken har jag trots utmattning kunnat landa mer i en grundad kunskap. Jag har skrivit analys i utredningar, ringt flera konsultationssamtal, hanterat en skyddsbedömning, gjort uppföljningar, skrivit journaler på löpande band, varit på studiebesök hos familjebehandlare, bokat in mitt första egna möte, och skrivit under min första utredning som medhandläggare. Även när det känns som att jag inte fungerar utvecklas jag.

En dag som avvek från det normala var när jag den 6:e december representerade #metoo-uppropet #nykterfrizon (nykterhetsrörelsen) i ett samtal med kulturministern. Det var viktigt för mig att vara där och en välbehövlig paus.

Även om jag valde bort resor och firanden över jul och nyår har jag hunnit med en del mindre umgängen. Helgen innan jul hängde jag med några viktiga personer på julkonsert, utflykt till Åsby handelsträdgård och julfika. Innan året är slut blir det en arbetsdag på boendet och umgänge med stjärnmamma E. Under julledigheten har jag sammanfattat året, studerat och försökt hitta den välbehövliga återhämtningen däremellan. Jag lever med en ständig känsla av tusen oavslutade trådar men så får det vara nu.

Julmys i skogen - reaktionista.se

Fysisk hälsa | överansträngning

Jag vet inte sist min kropp mådde så här dåligt bortsett från chockreaktioner på triggertest. Under december har kroppen skickat en hel del varningssignaler, alltifrån att inte kunna ta mig ur sängen till krampande muskler och en puls som inte vill gå ner i vila på kvällarna. Jag har haft konstant sömnbrist under flera månader nu och så snart jag är ledig en dag blommar förkylning och feber upp. Nu under julledigheten har värken skjutit i höjden och jag får distrahera mig för att inte gråta av smärta. Ofta gör det ont i lungorna när jag anstränger mig när kroppen ännu inte är redo för det, även om jag har en grundkondition som tar mig långt.

Jag har gått längre promenader så snart jag har haft möjlighet, styrketränat i för liten omfattning mot vad jag behöver och använt yoga för att stretcha och släppa spänningar. I ett samtal med en dietist kunde vi konstatera att jag både äter och dricker för lite. Det var väldigt skönt att förstå att jag har en hög förbränning, kanske till stor del på grund av att min kropp ständigt kämpar med värk, och att jag kan lita på det min kropp säger. Det finns så mycket skam kring mat som jag vill kunna släppa med tiden. Så nu ska jag göra som jag annars gör: lyssna på kroppen. Och dricka vatten. Mina problem med magen kan mycket väl bero just på att jag dricker för lite.

Porträtt Wilda - reaktionista.se

Själslig hälsa | avsaknad

Jag känner mig själsligt undernärd just nu. Jag har verkligen försökt fylla på med ny kraft genom små juliga stunder med nära, skogspromenader och stilla timmar i ensamhet. Men jag är inte helt med. Jag saknar mig själv.

Jag har pendlat en hel del i reaktioner under december. Från en matt avstängd känsla till bitterhet och tyck-synd-om-mig till förtvivlade tårar till förlösande skratt och tacksamhet. Jag som vanligtvis beskrivs som “lugnet själv” känner inte igen mig. Det svåraste har varit att vara så här stympad på förmåga på praktiken. Min närvaro, skärpa och kreativitet är ju det som gör att jag kan göra ett bra arbete. Ibland har jag känt mig så skamsen, besviken och arg för att jag inte har kunnat göra detta utifrån mina förutsättningar. Det får så mycket större konsekvenser när jag också ska lära mig nytt och bedömas i det. Det blir inte rättvist.

Det är så smärtsamt att känna av mina begränsningar. Ibland har det fått mig att tvivla på om jag ens orkar med ett arbetsliv, om jag kommer att kunna hantera påfrestningar som dessa utan att förlora mening. För det mesta har jag kunnat acceptera situationen och ta dag för dag, göra det bästa av det. Att avgränsa och prioritera bort större sammanhang har varit viktigt för att inte skapa fler sår i min självkänsla nu när jag har varit så skör. Och för att kunna återhämta mig från de dagar då gråten suttit i halsen hela tiden.

Regnig skog - reaktionista.se

Bloggen i december

Som jag saknar den här platsen. Den är verkligen en stor del av det som fattas mig just nu. Jag hoppas på en nystart 2020. Det finns så många inlägg jag vill skriva, berättelser att dela med mig av, frågor att fundera över. Jag längtar efter tid att skapa något mer av växandet i FB-gruppen och kunna ge det mer uppmärksamhet. Jag märker att bloggens omkategorisering i somras börjar få resultat. Allt fler hittar hit för att de vill förstå trauma bättre. Jag hoppas att jag kan få iväg fler sådana inlägg nästa år.

Mycket av det vardagsnära har fått utrymme på Instagram och det har känts fint att jag har kunnat hålla kontakten med er där. Jag har också hittat en annan sårbarhet i det forumet som jag tror kan vara värdefull att arbeta vidare med.

Har du några önskemål inför 2020? Berätta!

Ljuskrona stearin - reaktionista.se

Månadens stjärnögonblick

När lilla E visade oss hur man flossar, vi undrade hur hon hade övat för att lära sig och hon svarade självsäkert: “Jag övade inte!”, haha underbart.

och

Att få träffa Elisabeth som också gav mig en vacker ljuskrona.

Hur var ditt december?

Kommentera