Det har varit slut i tjugosju dagar, kanske månader om vi ska räkna i känslor. Jag förstod det tidigare än jag kunde erkänna det för mig själv. Jag var inte redo att inse då, men skavet försvann inte med tiden så när våren inte förändrade känslan behövde jag släppa taget. Jag släppte det jag trodde skulle vara ett vi. En i taget bleknade förhoppningarna, drömmarna och till sist också en fungerande tvåsamhet.

I dimmans land - reaktionista.se

Trots allt det som vi har behöver jag något annat, något mer, för att kunna vara två med någon. Jag behöver få vara viktigast i hela världen. Om det ska vara värt det för mig, behöver jag få läka det såret tillsammans i kärleken. Jag har värdefulla vänner som hjälpt mig att inse det, genom många kval och tårar.

Augusti på bryggan - reaktionista.se

Vi skiljs åt som vänner. Vi avslutar vårt gemensamma liv med att stegvis vänja oss vid en vardag utan varandra. Jag pratar mer med vänner, cyklar ut på egna utflykter, sitter uppe till sent om kvällarna. Om några veckor bor jag själv igen. Jag och Asla. Som så många gånger förr.

Dufweholm - reaktionista.se

Det kommer att bli bra. Jag behöver min ensamhet. Lika mycket som jag behöver få vara viktigast i hela världen för någon behöver jag få vara ifred. Jag hoppas att jag en dag hittar en kärlek som tillåter båda de delarna. För när jag är med mig själv så har jag det alltid. Jag är tacksam för allt jag har lärt mig om mig själv i den här relationen, och att jag kan gå vidare utan att ha förlorat mig själv.

I förändring och avslut av relationer tänker jag på Melissa Horns ord:

“Förstör inga minnen”

Tack för alla dagar jag fick tillbringa med dig. För frasiga snäckor med glass, loppisrundor, TV-sport, hetsiga diskussioner, outtröttlig svampplockning, utvecklande samtal och dåliga skämt. Jag hoppas att vår vänskap överlever detta och ger oss nya minnen att dela.

12 kommentarer

  1. Vakre, gode Wilda <3
    Jeg hadde det på følelsen en stund, og når du skrev at dere skulle bli særbo tenkte jeg at dette egentlig var over allerede da.
    Jeg har så vondt av deg nå, og skulle ønske jeg kunne gi deg en stor klem!
    Men samtidig vet jeg at du har gjort det riktige, nemlig å fulgt hjertet ditt <3 Du har virkelig våget å høre på den lille stemmen inni deg, og det beundrer jeg deg for.
    Du kommer til å finne en å hvile i, det vet jeg. Jeg trodde aldri jeg skulle finne en som satte meg først, men det har jeg nå og den følelsen håper jeg alle får kjenne på.
    Alt blir ikke alltid som man tror, men det kan bli enda bedre om man bare våger å følge hjertet.
    Tenker ekstra mye på deg i dag, ville bare du skulle vite det.

    Stor klem,
    Janniche

    • Tack, Jannicke <3 Ja, så var det nog. Jag känner din kram ända hit 😀 Hur du beskriver kärleken ger mig hopp. Vi måste följa hjärtat för att må bra. Stor kram! Din omsorg lägger sig som ett mjukt snällt täcke över mig.

  2. Så fantastiskt fint skrivet! Jag har tänkt skriva något här men inte riktigt vetat vad. Jag är iaf i liknande situation. Det tog slut i februari, fast jag har inte varit så öppen med det. Mitt ex skrev ett fint inlägg på fb om det, men jag har bara berättat för människor jag träffat eller skrivit till.

    Jag vet att det är helt rätt väg att gå. Fast vissa dagar är det svårt, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till mitt ex och det känns ensamt. Vi var tillsammans hela mitt vuxna liv, så behöver hitta mig själv igen känns det som. Jag är tacksam att jag har flera nära vänner (även om det ibland känns som att jag behöver hitta fler).

    • Tack fina du. Det är svårt med uppbrott, speciellt om man har delat så mycket ihop som ni har gjort. Förstår att du behöver lära känna dig själv på nytt och hoppas att du får en känsla av nyfikenhet i det som kan bära dig genom sorgen. <3

Lämna ett avtryck