Ordet förlåt är kanske ett av de viktigaste orden vi har i relationer. Att säga förlåt är att säga “jag ser att jag gjorde dig illa och det var inte okej, jag tar ansvar för det”. Att säga förlåt används ofta på fel sätt. Som ett ord i förbifarten som ska “ta bort” det som har gjorts fel. Som en ursäkt för att få göra samma sak igen. Som ett “förlåt att jag finns” som inte alls handlar om den andre, utan blir ett förminskande av sig själv.

Förlåt - reaktionista.se

I frånvaron av förlåt

I dysfunktionella relationer där självkänslan hos personerna är ur spel kan frånvaron av “förlåt” sätta djupa spår. Jag hade länge svårt att förstå när personer gjorde mig illa, att jag blev kränkt. Det jag fick höra var rationalisering och ursäkter om varför personen hade gjort som den hade gjort. Som att jag skulle förstå att det fanns ett motiv, och att det därmed var rätt att göra det. Åtminstone var det så det landade hos mig.

Med tiden började jag själv rationalisera mig fram till varför andra gjorde som de gjorde, och ursäktade dem innan de ens hade gjort det själva. På det sättet sa jag till mig själv att “andra har rätt att göra dig illa” även om jag inte tänkte det tydligt. Jag hade vant mig vid och identifierat mig som en person som var “okränkbar”. Jag hade sagt “det gör inget” så många gånger, för att lätta andras skuldkänslor, att jag inte längre kunde se hur illa det gjorde mig.

Jag hade sagt “det gör inget” så många gånger, för att lätta andras skuldkänslor, att jag inte längre kunde se hur illa det gjorde mig.

Svartvita porträtt Wilda - reaktionista.se

När skulden och skammen blir ens jag

Eftersom jag själv under många år fick höra att andras beteenden var något jag orsakade så tog jag på mig en orimlig skuldbörda. Jag var en person som sa “förlåt” på slentrian, utan att på djupet förstå om jag hade gjort något fel. Mitt eget “förlåt” kom att handla om att jag var fel och att ständigt försöka frigöra mig från den skulden. Jag försökte vara perfekt. Jag undvek konflikter genom att vara till lags. Jag tog ansvar för andra människor och vad de gjorde. Vilket också gjorde det svårt för mig att se när jag faktiskt gjorde fel. När andra blev arga på mig isolerade jag mig och värjde mig ifrån det för att skulden blev så stark att den hotade att förinta mig. Jag var fel, var min utgångspunkt.

Den låga självkänslan satt hårt. Det tog många terapitimmar och år av träning i relationer att inse att jag inte var fel. Jag kunde göra fel. Jag hade brister. Det var det som gjorde mig till människa. Att ta ansvar för mina handlingar och låta andra ta ansvar för sina handlingar har varit en lång process, och jag är verkligen inte färdig med det. Jag börjar kunna urskilja det bättre, men jag rationaliserar lätt bort när andra gör mig illa och utgår många gånger ifrån att det är min reaktion som är överdriven.

Förlåt - reaktionista.se

Att säga förlåt är att ta ansvar

Med tiden lärde jag mig att säga förlåt på ett osjälviskt sätt. Genom att ta ansvar för mina handlingar. Genom att se den andra personen och att jag hade gjort fel. Det är inte ens säkert att den personen har tagit illa vid sig av vad jag har gjort, men jag behöver ändå ta ansvar för det när jag känner att jag har gjort fel. Att säga förlåt måste handla om den andra personens upprättelse. Att du erkänner och uppmärksammar det sår du har skapat.

Att säga förlåt måste handla om den andra personens upprättelse. Att du erkänner och uppmärksammar det sår du har skapat.

För att det ska vara möjligt att be om ursäkt behöver jag först hantera min egen skuld och skam. För att kunna se nyktert på situationen, så att jag inte låter mitt förlåt överskuggas av mina känslor. Ordet förlåt behöver stå för sig självt. Om jag samtidigt lägger skuld på den andra och säger “men du gjorde ju så här” eller “jag gjorde så för att du gjorde så här”, så tar jag inte fullt ut ansvar för min del. Jag kan inte ta ansvar för vad någon annan gör, men jag kan säga ifrån när någon handlar orätt mot mig.

Genom åren har jag insett att det behövs en stabil självkänsla för att kunna säga förlåt på rätt sätt. Annars tänker jag ju som innan, att jag är fel och inte gör fel. Jag har behövt acceptera mina brister och lära mig att härbärgera dem. Att se och acceptera sig själv som en människa – en sån som gör fel ibland, och att det är en naturlig del av att vara just människa. Det går att säga förlåt.

*

Hur tänker du om ordet “förlåt”? Vad betyder det för dig?

6 kommentarer

  1. Wow, det här inlägget sätter ord på så mycket och kommer jag nog behöva och vilja läsa många gånger till. Känner igen mig så mycket. Tack för att du delar med dig.

  2. Du sätter som så ofta ord på många av mina egna känslor. <3
    Har insett på senare tid att jag lagt så orimligt mycket fokus på frånvaron av ett förlåt, när jag vet att det ordet isåfall hade varit en tom handling utan någon faktisk välmenad ursäkt i grunden.

    • Tack för att du ser, och säger det. <3 Och ja, det är lätt att fastna i det. Man önskar ju att personer faktiskt skulle ta ansvar för den skada de gjort, men alla kan inte det. Inte i alla lägen i alla fall. Och ibland kan det viktigaste vara att själv sätta en gräns och släppa taget om det för att inte skada sig själv ännu mer i ältandet. Jättesvårt, men oj så viktigt. <3

  3. Sitter och nickar genom hela inlägget. En kan rationalisera bort sig själv helt och hållet om en inte är försiktig, det är en lurig rackare till försvarsmekanism. Tack för detta inlägg, för att du sätter ord på vad många av oss känner och varit / är med om.

    • Oh ja, den allra lurigaste tror jag. För den är ju väldigt funktionell och sund egentligen, men kan lägga grund för väldigt mycket mer skada på sikt. Tack för att du läser och bekräftar att det jag skriver är vettigt. <3

Lämna ett avtryck