Jag står ensam kvar i ett öde garage och ser dörrarna gå igen. Avslutet är lika dramatiskt som när vi blev ett par under supermånen. Jag har hans nyckel i min hand och den är inte hans längre. Det värker av sorg i bröstkorgen, ekar om mina steg mot stengolvet. 

Innan han åker skämtar jag om salt och toalettpapper, som för att hålla kvar i något som är vi. Något som inte finns kvar. Jag önskar att jag kunde hantera det bättre, kunde hålla mig från alla ord som kommer ur min mun. Sluta försöka fylla tomrummet som inte går att ta bort.

Det behövde få ett slut men det går ändå inte att föreställa sig alla dessa känslor inrymda i en kropp. Mest av allt känner jag kärlek, och det är ju det som är så svårt. Hur kunde det bli så, att den inte räckte till?

Jag vet svaren och jag vet att jag behövde ta mig vidare. 

Inom mig är jag redan starkare, och snart när sorgen och alla tusen känslor har fått lägga sig vet jag att jag kommer att kunna växa fritt igen.

Jag önskar fortfarande att vi hade kunnat göra det tillsammans, men det gick inte. Det finns så mycket ilska kvar i det som behöver få ebba ut i förändringsprocesser.

Jag tar bort hans namn på dörren innan jag stänger den igen. Som knivar i hjärtat. Innanför möter jag Aslas frågande blick och säger högt ”jag är så ledsen att det behövde bli så här”. 

Tårarna rinner till Winnerbäcks röst
och minnena,
innan jag somnar själv till en ny dag
– och ett annat slags liv. 

7 kommentarer

  1. Måste säga… dina ord, ordval och sätt att skriva om känslor och sådana här händelser påminner så knäppt mycket om mitt eget sätt att skriva. Blir väldigt berörd, känner igen mig själv och så sörjer jag lite att jag inte har modet att skriva så där. Tycker du är fantastiskt modig. I takt med att jag blivit äldre, livets alla ansvar har kommit så som yrke, barn, familj så har jag börjat vakta mina ord, nästan censurerat mig och döljer allt det där sårbara äkta som faktiskt borde få komma fram. Läser gamla texter, hittade ett om uppbrott och det är så likt detta du skriver att det bir så himla himla fint och visst känner man sig mindre ensam då!
    Men hur finner du modet att vara så öppen här? För mig blir det kortslutning i hjärnan och skyddsgrindarna stängs med en smäll bara av tanken.

    Och måste bara… igen… sitter här nyvaken och ögonen har inte vaknat, är lagom dimmiga. Bredvid ditt namn här uppe läste jag “krigsförfattare” och tänkt att ja, en känslornas och livets krigsförfattare är hon verkligen! Sedan insåg jag att det står “inläggsförfattare”. 😀

    Nu blev det långt. Vi växer ur uppbrott. Det gör ont, men det gör vi. <3 Kram.

    • Men vad roligt att du känner igen dig! Vad trist att du känner så, att du behövt censurera dig. Jag vet att samhället gärna vill att vi gör det, och många gånger känner jag att också jag får göra det.

      Här är min fristad. Efter att ha växt upp med att allt ska tystas ner och känna det som att jag hade ständig munkavle, och fortfarande känna det om vissa saker som är tabu att prata om, klarar jag inte längre av att hålla det inom mig. Jag vill inte vara den personen. Det är inte jag.

      Jag har egentligen alltid varit den öppna sårbara och det är något av det vackraste jag har. Som barn kunde jag inte vara fri i det och på många sätt är den här bloggen ett sätt att ta igen det. Jag har också med tiden insett att det verkligen hjälper andra. Det jag har kämpat mig till får mening här, också för andra. Jag vill inte dölja mig mer och jag önskar att fler ska kunna vara sårbara och nära sina känslor i världen, för det är så vi håller oss närvarande tror jag. Om andra ska våga behöver jag börja. Jag vill i alla fall tro att om det gör skillnad för någon så spelar det roll, och bara för mig spelar det ju roll. Hur andra tar det säger mer om andra människor. Jag försöker alltid tänka det från det hållet också, och inte ta det personligt. Men det bygger ju på att jag har jobbat upp en stark självkänsla också.. Vi reagerar ju alltid med vad vi har med oss, och hur jag tar det säger också mig något.

      Tack för din fråga, alltid spännande att reflektera kring. Kram <3

Kommentera