Två timmars resa för fyra timmars möte, suckar jag i morgontröttheten när jag kliver på det första tåget. Jag letar fram boken “Om ett barn” och läser några sidor. Jag blir illa till mods av berättelsen och låter mig känna det. Tågfönstret byts mot fönstret på stationshuset men vädret utanför är grått och kallt. Mina tankar går till offren för terrordådet på Nya Zeeland. Mina tankar går till de som inte ser något hopp. Tårar faller på perrongen. Snöblandat regn, underkylt och ensamt. Jag tänker att den här dagen är en påminnelse om motståndet.

Motstånd - reaktionista.se

Mot bakgrunden av teglet på stationshuset i Gnesta får jag syn på en vän. En vän som mötte mig den där första dagen då jag valde politiken. Då jag med mina darrande ben och glödande engagemang åkte två timmar buss för att för första gången känna det som om jag hade hittat helt rätt. Samma vän möter mig nu. Inte i knallrosa byxor, men med ett kärleksfullt leende som får mig att glömma vädret och blåsten. Glädjen sprider sig i blodet.

På andra sidan gatan möter vi fler vänner. Vi påbörjar ett arbete med ett politiskt program, hamnar i viktiga samtal, lyssnar på varandra, möts på riktigt. Vi håller ett årsmöte och jag får förtroendet att agera ordförande det kommande året. En roll jag har saknat. En roll som jag väljer med andra syften idag. Då var det för att jag kände att jag behövdes. Idag gör jag det för att jag vill. Och för att jag behöver det.

Jag behöver känna att jag gör något. Något jag kan. I en värld som ofta får mig att gråta av hopplöshet och förtvivlan, finns det ett gryende motstånd. Jag behöver leva i det motståndet. Stå i det. Jag behöver stå kvar i medmänskligheten, ärligheten och jämlikheten. Jag har inte mycket ork, men jag har desto mer kompetens. När den används rätt får jag mer ork. När jag gör det med andra som förstår varför det behöver göras. När jag kan forma en politisk familj omkring mig som en trygg plats att bygga kärlek ifrån. Ensam är inte stark.

A womans place is in the resistance

Jag orkar inte om jag inte gör motstånd. För då ser jag bara allt som gör ont. Jag vet att valresultatet slog hårt. Jag vet också att vi är starkare än någonsin. När vi gör det tillsammans. För det finns inget alternativ. Feminism är inte bara en fråga i politiken. Det är en fråga som påverkar våra liv varje dag, patriarkatet tar liv. Antirasismen är på liv och död. Rasismen urholkar mänskligheten. Jag kan inte låta det ske. För mig finns det ingen framtid kvar om vi inte gör motstånd. Om vi inte står upp för rätten att få vara människa. För alla.

Lämna ett avtryck