Personlig blogglista om året som gått | 2019

En personlig blogglista om 2019. Det finns en del blogglistor om året som gått, men som ni vet vid det här laget så gillar jag att gå på djupet. Så jag gjorde en egen 2016. Sno den gärna (du kan kopiera frågorna längst ner i detta inlägg), men länka tillbaka hit. Nu rundar vi av det här året!

Om vardagen - reaktionista.se

1. Vad mådde du bra av 2019?

Promenader, alla miljoner steg jag har vandrat i år har gjort mig stark. Att fatta tuffa beslut men beslut som tog mig vidare. Att vara närvarande här och nu. Att resa bort. Att äntligen komma hem igen. Skogspromenader, krama träd, plocka svamp och lukta på blad och växter. Att skratta med kollegor. Att få uppskattning för vem jag är. När människor hör av sig och berättar att mina ord har gjort skillnad inuti dem och i deras liv. Asla, och alla tårar hon har hjälpt mig att bära detta år.

2. Vad har du sörjt 2019?

De som lämnat livet detta år. Angeliqa som lämnade jorden med det största av hjärtan. Panda som gick bort i sin cancer, efter så mycket kamp och kärlek. Dennis som rycktes ifrån oss på det mest brutala sätt. Göran som jag kramade om bara två veckor innan hans hjärta stannade. Vila i frid älskade vänner <3
Att känna mig rotlös. Kärleken som inte blev som jag hade trott. En familj som inte är min. För den lilla i mig som fortfarande kan känna sig så ensam i världen. Att jag så ofta krockar med det gamla livet än idag.
Samhällsklimatet. Att jag är för sjuk för att orka slåss politiskt, slåss för det som behöver en röst. För klyftorna som ökar, som föder våldet, som föder utanförskap, som spär på vi-och-dom. För Moder Jord, som ropar på hjälp när vi är för upptagna med att skapa ett “lyckat liv”.
Sjukdomen som tar ifrån mig den jag är när jag inte får hjälp att förebygga det. Att jag inte blev tagen på allvar av skolan trots ett års kamp för att bli hörd. Att det återkommer, känslan av att behöva klara av allt själv. Och att jag är för sjuk för att orka det.

Det vissnade vackra - reaktionista.se

3. Testade du något nytt?

Professionellt har jag gjort så mycket nytt att jag knappt vet vart jag ska börja. Jag har sökt ett arbete för första gången: skrivit CV, varit på intervju, gått introdagar, arbetat på sommarschema. Under min praktik på socialtjänsten har jag fått vara med i hela kedjan från när ett ärende aktualiseras, genom utredning (samtal, konsultationer) och att bedöma behov, besluta om insatser, skriva uppdrag/genomförandeplan, följa upp insatser och avsluta. Och mer än så.

4. Vad la du mest tid på?

Studier, jobb och praktik.

Blåbärsplockning - reaktionista.se

5. Vem vill du tacka och varför?

  • Mig själv. För att jag överlevde genom så många prövande stunder. För att jag har stått på min sida hela vägen. För att jag har haft medkänsla med mig själv.
  • Therese. För att det finns en vän i dig som känner mig så väl. Som står kvar, som håller, som påminner, som är ärlig, hämtar hem mig och låter mig finnas för dig. Du har gett världen tre fantastiska människor som ger mig tusen känslor och kärlek utan förbehåll. Tack! <3
  • Stjärnmamma Eva. För att du inte backar. För alla skratt och tårar vi delar och att det finns en förstående samhörighet som bär. Och för ditt 60-årsfirande som kändes som en varm kram hela året.
  • Stjärnföräldrarna. För grundläggande trygghet, en plats att få vila på och samtal tills det känns bra igen.
  • Marielle och Denise. För äventyr, samhörighet, förståelse, kreativitet och vänskap jag vill växa vidare i.
  • Linda. För Norge, för bröllopet, för att jag har fått komma nära.
  • För alla människor omkring mig som växer ur trauma, som delar med sig och låter mig dela med mig. För gemenskap, sårbarhet, mod och hopp. För att vi inte behöver vara ensamma. Tack!
  • Slöjdfredagsgänget för alldeles för mycket pommes, skämt som hänger kvar och för att ni låter mig vara med trots att jag inte uppfyller kunskapsmålen.
  • Mina handledare på praktiken. För tålamod, acceptans, respekt och lyhördhet. För stöd och medmänsklighet. För all kunskap och kompetens jag har fått ta del av. Och de andra kollegorna på utredningsenheten som välkomnat, intresserat sig, delat med sig och värderat mig. <3
  • Kollegorna på sommarvikariatet som lärde mig så mycket gott, visade uppskattning och höjde mitt självförtroende när jag nervöst påbörjade mitt första “riktiga” jobb.
  • Malin. Tack för inbjudningar till mysiga kvällar som fortsätter komma även om jag har behövt tacka nej till det mesta. 2020 tar vi revansch.
  • Och ni, DU. <3 Som finns i alla möjliga kanaler. Skriver mail, läser, kommenterar, gillar, delar med er. Ni som finns i mina grupper, som skapar gemenskap och ger min historia mening framåt. Jag kan ibland inte förstå att jag får finnas här med er. Det är så väldigt väldigt stort. Tack <3

Ulriken Bergen - reaktionista.se

6. Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?

  • Att jag har stått på min egen sida genom allt.
  • En refusering som var mer som “kom tillbaka”.
  • Att jag har vågat testa så mycket nytt på praktiken.
  • Att jag alltid har haft med mig mitt hjärta. Trots att mycket har fått mig att vilja helt stänga igen detta år.
  • Att jag har sökt hjälp, speciellt när det har varit riktigt riktigt svårt.
  • Att jag har tagit dagar helt för mig själv och släppt alla krav.

7. Vem saknade du?

Mig själv. När depressionen varit för svår att vara i, när tröttheten och överansträngningar tog mig bort från min närvaro i nuet. Jag har saknat den jag kan vara när jag får rätt förutsättningar.

En professionell samtalskontakt. Jag hoppas att jag kan få det under 2020. Någon som kan förstå, ta på allvar, ge nya perspektiv och möta mig i det som jag själv inte förmår ta hand om.

Ina. En av de som känt mig längst. Vi brukar kunna ses varje år men i år fick jag inte ihop det. Saknar henne så.

Mina bloggvänner. Jag hade verkligen behövt träffa dem mer, få mer kreativt driv med mig i året. Jag har längtat så mycket efter att dela intresset för foto och text med någon.

Wilda - reaktionista.se

8. Vilka lärdomar tar du med dig från 2019?

  • Förändra det du kan.
  • Alla känslor är tillåtna.
  • Promenader gör stor skillnad.
  • Att jag behöver värka ut mina känslor.
  • Skillnaden mellan gränslöshet och sårbarhet.
  • Att även om jag behöver foga mig till saker jag själv inte kan förändra så kan jag göra det bästa av det jag ändå rår på.
  • Att min historia inte är skrämmande för de som är mogna för den.

9. Största utmaningen?

Depressionen.

10. Vilka dagar minns du speciellt?

Resan upp till Dalarna med Eva, och när vi stod på Rättviksbryggan i det dramatiska väderomslaget. När Daniel åkte. Beskedet att Angeliqa inte fanns mer. När Asla rymde från stugan i ett åskoväder dagen för hemfärd. Påskhelgen i Norge och när vi stod uppe på Ulriken och jag bara grät av att det var så vackert. Oktoberdagen när jag undkom älgjakten, klättrade upp på ett berg och blickade ut över Sörmlandsskogen och hittade ett hav av trattkantareller.

Wilda - reaktionista.se - foto av resamedvetet.se

11. Hur har du utvecklats under året?

Jag har blivit tydligare i min professionella roll, mina egna erfarenheter har synkroniserats ihop med yrkesrollen. Jag har blivit mer hårdhudad och fått skarpare gränser. Parallellt har en ny ödmjukhet inför livets svårigheter tagit form inom mig. Acceptans har blivit mitt mellannamn 😉

Jag har lärt mig att om jag ska vara i en kärleksrelation så ska det vara för att min partner värderar mig högst av allt och vill ägna sitt liv åt att göra oss lyckliga, eftersom det är det jag ger i en relation. Om jag inte får den villkorslösa kärleken behöver jag inte en sådan relation eftersom jag då har den i mig.

12. Vad inspirerade dig 2019?

Mina handledare på praktiken och andra socialsekreterare som känns stabila i sin yrkesroll och förhåller sig till arbetet med sin mänsklighet som måttstock. Anders Hansen inspirerade mig att gå promenader och tänka mer kring hur biologi och psykologi hänger ihop. Klimatkämpar. Som Greta Thunberg, Klimatklubben och Sustainable influencers.

Klimatstrejk Eskilstuna - reaktionista.se

13. Bästa besluten 2019?

  • Norgeresan med Linda som på många sätt räddade mitt liv.
  • Att separera från Daniel.
  • Skärgårdssemestern med skrivgänget <3
  • Att göra min grej och stänga ute all negativ energi från skolan.
  • Ta dagar helt ledigt och åka långt ut i skogen.

14.  Hur tog du hand om dig själv?

Vilade, var ute i skogen, satte gränser, målade, prioriterade, åkte iväg på välgörande resor, sovmorgnar, yogade, mediterade, umgänge med skratt och trygghet, lekte med fadderungarna, pratade med vänner, tog många långa promenader, plockade blommor, skapade vackra saker omkring mig.

Gyllene timmen på berget - reaktionista.se

15. Vad vill du göra om 2020?

  • Ha prestationsfria dagar.
  • Prioritera min tid.
  • Spendera mycket tid i skogen.
  • Hålla vännerna nära.
  • Fortsätta hitta klimatvänliga sätt att leva.
  • Promenera mycket.

Kopiera och fyll i:

EN PERSONLIG BLOGGLISTA OM ÅRET SOM GÅTT

1. Vad mådde du bra av 2019?
2. Vad har du sörjt 2019?
3. Testade du något nytt?
4. Vad la du mest tid på?
5. Vem vill du tacka och varför?
6. Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?
7. Vem saknade du?
8. Vilka lärdomar tar du med dig från 2019?
9. Största utmaningen?
10. Vilka dagar minns du speciellt?
11. Hur har du utvecklats under året?
12. Vad inspirerade dig 2019?
13. Bästa besluten 2019?
14. Hur tog du hand om dig själv?
15. Vad vill du göra om 2020?

2019 | januari-december

En återblick och sammanfattning av året som gått. Det har varit ett kämpigt år, med en depression som följt mig genom en separation, intensiva studier, en praktikperiod som blev mer påfrestande än väntat, inträde i arbetslivet m.m. Tack alla ni som tagit emot, lämnat ifred, stått ut, hängt med, stöttat, lyssnat, tröstat och väglett mig genom detta år. Utan er, ja då hade jag varit en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Kronskogen januari 2019 - reaktionista.se

I januari skrev jag juridiktenta med ryggskott mitt i en antibiotikakur efter borrelia. Och klarade den! Jag försökte kompensera med dagliga promenader och styrketräning med devisen “gör mindre än du orkar” som följde mig genom 2019. Jag åkte till smärtmottagningen i Nyköping för att få ett sjukintyg inför höstterminens praktik, startade FB-gruppen “att växa ur trauma” och hängde med fina vänner (och deras ungar).

Socialtjänstlagen och kaffe - reaktionista.se

Februari innebar ny kurs: “social utsatthet och ohälsa” vilken mynnade ut i ett meningsfullt projekt med personer med erfarenhet av hemlöshet. Jag skrev mitt första CV och sökte jobb hos socialpsykiatrin, åkte till Sundsvall på kongress med Feministiskt initiativ, njöt av bastubad på River Relax, kämpade med samborelationen, öppnade världen “Spotify” för stjärnföräldrarna, var på bio med tjejgänget, gick all in på KonMari-metoden, genomförde ett bloggsamarbete, planerade en självhjälpsserie på bloggen och köpte mig en cykel. Det kanske inte var så konstigt att jag somnade i kurslitteraturen. Någonstans här började den tomma känslan i bröstet övergå i en existentiell ångest.

Vinterskogen - reaktionista.se

Bullet Journal vecka nio - reaktionista.se

Under mars månad fick jag min första riktiga anställning, som boendestödjare. Jag började ge blod, återinsattes som ordförande i Fi Sörmland efter några års frånvaro, målade akvareller, skrev på mitt bokmanus, slöjdade på en vacker blomhylla och avslutade projektarbetet. Det jag inte kunde erkänna då var att jag i slutet av mars kämpade varje dag för att stå emot allt starkare självmordstankar.

Ekenäs - reaktionista.se

Akvarellmålning - reaktionista.se

I april försökte jag hitta människor att prata med. Jag kände skam och sorg, hamnade i chock och kände än mer skam över att jag också ville dö när Angeliqa just lämnat. Jag kämpade på i kursen “ärendehandläggning och utredningsmetodik”, åkte på loppisrundor med Daniel, sov för lite, åkte hoj, slöjdade, besökte handelsträdgården Ekenäs. Jag försökte hitta mening. Så kom den efterlängtade resan till Norge med Linda. På bergstoppar, längs fjordar, på hotellrum och i promenader i mysiga städer hittade jag livslust igen. Närheten till världen, och jag fann svaren på vad som gjorde ont. Jag brottades med minnen av svek, från samhället och de som borde ha funnits där. Bästa vännen svarade med orden “jag var där när…” och en berättelse om ett halvt liv vid min sida.

Ulriken Bergen - reaktionista.se

Det blev maj och det akuta läget hade vänt. Jag var trött och gjorde allt jag kunde för att försöka hitta ljus. Jag betade av en never ending att göra lista. Kursplanegrupp, grupparbete, stärka bloggens säkerhet genom SSL, EU-val, intro på jobb. Jag kände mig stolt över den fiktiva utredningen min grupp gjorde och lärde mig mycket i kursen. Jag och Daniel tog beslutet att bli särbos, men jag visste nog redan då att det inte skulle hålla. Jag fann glädje i en nyinköpt bokashi-kompost, att möta Vicky bland syrener i Stockholm, odling, träslöjd och fadderbarnens villkorslösa kärlek.

harsyra - oxalis acetosella - reaktionista.se

Juni började med hemtenta som avslutades med ett makalöst vackert bröllop för Linda och Erik på Kärleksfestivalen. <3 Jag åkte till Stockholms skärgård med fina vänner, som en mjukgörande retreat. Jag kom hem med sinnesro som fick sätta formen för två lediga veckor. Jag vilade, badade i ån, började med naturlig kroppsvård, började sätta ord på depressionen, spenderade några mysiga timmar med Elina. Jag fick besked om att två vänner hade gått bort och sörjde dem i gemenskap med andra. Efter en idyllisk midsommar hos Daniels familj hade jag grundat mig i beslutet om att vi behövde gå skilda vägar.

Blidö Stockholms skärgård - reaktionista.se

Midsommarporträtt Wilda - reaktionista.se

Juli tog mig upp till en fäbod i Dalarna med en stjärnmamma som firade sitt sextionde livsår som i en saga. När jag kom hem startade sommarschemat på boendet. Jag arbetade långa arbetspass, ofta 11-13 timmar, med fantastiska stöttande kollegor som gjorde dagarna korta. Jag använde de lediga dagarna till att lyssna på Sommar i P1, bada i ån och återhämta den slitna kroppen. Anders Hansen inspirerade mig att promenera längre och längre för varje dag. Jag sökte hjälp för utmattningsdepressionen, fick beskedet att kötiden var 6-12 månader. Jag plockade blåbår, åkte hoj till Malma marknad, lagade kläder – och vågade till slut skicka in mitt bokmanus till ett stort förlag.

Fryksås Dalarna - reaktionista.se

Blåbärsplockning - reaktionista.se

De långa arbetspassen tog ut sin rätt i augusti. Jag hade fortfarande roligt på arbetet och trivdes med brukarna, men jag var trött och med det också känslig. Två vänner begravdes samma vecka och sen åkte Daniel iväg och jag bodde själv igen. Mellan arbetspassen gjorde jag om strukturen på bloggen, kategoriserade om och reducerade etiketter från 2500 till 200. Jag möblerade om hemma också. Det behövdes en nystart. Strax innan jag skulle åka iväg till stugan för en vecka med skogen föll jag med cykeln. Det hade kunnat gå riktigt illa men slutade bara med skrapsår. Veckan i skogen var precis vad jag behövde för att komma tillbaka till mig själv.

Augustiskogen - reaktionista.se

Gyllene timmen Ängelsberg - reaktionista.se

September började med att Asla rymde iväg från stugan mitt i ett åskoväder innan vi kunde åka hem. Dagen efter började jag min verksamhetsförlagda utbildning (VFU/praktik) på socialtjänstens utredningsenhet ungdom på 22 timmar i veckan och en studiedag. Jag vande mig snabbt vid det höga tempot och saknade att vara där mina lediga dagar. Jag firade min födelsedag med en enkel hemmafika, samlade ihop till ett styrelsemöte i Gnesta, tillbringade en lekfull dag med fadderbarn och bästis på Parken Zoos familjedag, höll minnesstund för Dennis och firade namngivning och bröllop när Simon och Anna Maria gifte sig i Mariefred. Jag fick en refusering av förlaget som kändes rättvis och som ett löfte om framtida utgivning. Jag fortsatte storstäda, klimatstrejkade och plockade svamp. Jag köpte en aktivitetsklocka för min första månadslön och samlade steg samtidigt som vardagspusslet fick sänkta ambitioner.

Wilda 32 år - reaktionista.se

Svampskörd - reaktionista.se

I oktober hade jag en positiv känsla. Jag landade i praktiken, växte in i det nya och hade ett jämnt tempo i dagarna. Jag flög fram med 10 000 steg per dag, plockade svamp och spenderade lediga dagar med djup återhämtning: som att klättra högt upp på ett berg och besöka relaxen med Marielle och Denise. En vän flyttade “nästgårds” och vi började bygga en närmare kontakt. Det var tufft att förlora Driva Louise som kollega i “att växa ur trauma”-gruppen samtidigt som jag var glad att hon följde sitt hjärta. Jag utbildade mig i metoden BBIC som används i socialtjänstutredningar, träffade Elin över en lunch i Örebro och var med om en fantastisk 60-årsfest på Steam Hotel i Västerås.

Höst oktober - reaktionista.se

Oktoberporträtt - reaktionista.se

I början av november stod det klart för mig att det inte skulle fungera att göra min praktik på 75 % och få ihop det med CSN osv. Jag fattade ett tufft beslut att ta igen det jag hade tappat och gå upp i full tid, dvs 40 timmar praktik och helgstudier. Jag avsade mig socialt umgänge, trappade ner bloggandet och andra åtaganden. Jag la all min kraft på att ta hand om mig genom praktiktimmarna. Jag åkte med till Kammarrätten i Jönköping för en LVU-förhandling, skrev om seminarieuppgifter, gjorde ett studiebesök på familjehemsenheten, fick utbildning i suicidprevention och försökte stänga ute negativ energi och bara göra det jag behövde få gjort. Jag skapade små fönster av umgänge genom klädbytardag, en mysig kväll med Nathalie och en efterlängtad loppisrunda. Så fort jag slappnade av en dag blev jag sjuk. Jag grät ur mig besvikelse och frustration, bröt kontakten med kuratorn som inte gav mig det jag behövde och konstaterades frisk på den årliga kontrollen för bröstcancer.

Asla - reaktionista.se

December kom med en utmattning som ständigt gjorde sig påmind och mina känslor levde sitt eget liv i skörheten. Jag representerade #nykterfrizon i ett möte med kulturministern i samband med #eftermetoo, skyndade mig iväg på julmarknader innan förkylningen tog över helg efter helg. Bitterheten och hopplösheten blev tätare, och jag bekämpade den med att ha så roligt jag kunde på praktiken. En dietist gjorde det tydligt för mig att jag kan lyssna på min kropps signaler. Jag fick ihop att träffa några närstående innan jul och spenderade juldagarna i återhämtning, förkylning och väntad smärta. En arbetsdag på boendet, en dag på praktiken och snart väntar ett nyår med studier och djupa andetag.

Stockholm - reaktionista.se

Julfrukost - reaktionista.se

Vilka dagar minns du extra från 2019?

Med kärlek,

STJÄRNÖGONBLICK ☆212 | julbrasa och snöglob.

Det blev en stilla juletid i år. Jag var på praktiken på måndagen, tog en lång sovmorgon på julafton, lyssnade in kroppen och tog mig ut i skogen med ved i ryggsäcken. Där fann jag det lugn jag har längtat efter så länge, framför brasan i det stilla regnet. På juldagen vaknade jag febrig och förkyld som väntat. Sedan följde värk och frossa, och jag inser att det kommer att ta lång tid att komma igen från den här hösten. Jag har mycket vila att ta igen. Idag gör jag ett arbetspass på boendet där jag arbetade i somras och det ska bli fint att träffa de boende där igen.

Det var en svår jul för flera i min närhet och jag är tacksam att jag hade utrymme att vara närvarande för dem. Jag har varvat telefonsamtal med kurslitteratur och summering av året. Sovmorgnar och stilla korta umgängen, och en himla massa julmat har gjort gott. Nu väntar en dag på praktiken imorgon och sedan ett nyår med studier och framåtblickande.

Julfrukost - reaktionista.se

     Julaftonsfrukost med pepparkakssmulor i yoghurten.

     Att få lite mer struktur på vardagen när jag hade tid och förmåga att se över att-göra-listan utan att bli överväldigad.

    Sms från en saknad vän.

     Få stöd och kloka reaktioner när jag föll ner i gamla känslor.

     Tända en brasa i skogen och bara titta på den i över en timme.

Juleld - reaktionista.se

     Se en julkonsert på video med en vän som imponerar på mig hundra gånger per år och så också denna gång.

     Varm glögg i ett stilla regn.

     Att kunna och att få finnas där i någons svåra stund.

     Ta en långpromenad för att köpa en julblomma.

     Kalle Ankas jul. Tröttnar man någonsin?

Jul med vänner - reaktionista.se

     Orka med en lugn julfika hos en vän i hennes idylliska hus på landet.

     Få bingo under uppesittarkvällen med en ny bingolott som säkrade nyårsbingon.

     Bli upphämtad av en vän när jag hade köpt mer julmat än jag orkade bära hem.

     Få höra att någon sagt att jag är som ett skogsväsen <3

     Pepparkakor med ädelost (på tub).

Julgran - reaktionista.se

     En ståtlig gran.

     När solen lyste in och fyllde bröstkorgen med glädje.

     Laga mina julfavoriter som Marias vegoköttbullar och broccolipaj med ädelost.

     Titta igenom “Jul med Ernst” i lugn och ro.

     Vakna upp till en rosalila soluppgång.

Soluppgång - reaktionista.se

     Doften av vedeldad brasa.

     Småprata med en kassörska.

     Sjunga psalmer under midnattsmässan med en vän vid min sida.

     En spontan tur till “Huset i Hällby” med vackra loppisfynd (se nedan). Adventsljusstake, gammal trälåda, pajformar och retrojulkort för inga pengar alls.

     Att få en snöglob med en isprinsessa i som väckte barnmagin till liv.

Loppisfynd - reaktionista.se

Hur var dina juldagar?

med kärlek,

December 2019 | jul och slitenhet

December 2019 började med att jag snuvig och febrig skyndade runt på en julmarknad och sen landade i soffan med det första adventsljuset och kurslitteraturen. Sedan dess har jag klarat av en månad med heltidspraktik, träffat kulturministern genom #eftermetoo, studiebesök hos familjebehandlare, besök på Åsby handelsträdgård, julfika, ReTunas julmarknad, julkonsert, många timmars studier, tänt en brasa i skogen på julafton och känt alla möjliga känslor. Jag avslutar december med en sliten kropp, studier och med att sammanfatta 2019.


2019 är mitt ledord “hämta hem din själ”. Åtta konkreta mål vägleder mig vidare i självmedkänsla, hälsa, sinnesro och personlig utveckling med självkännedom.

Så har jag “hämtat hem min själ i december

  • Fokuserat på en sak i taget.
  • Tagit några timmar “ledigt” här och där för att tanka på gemenskap.
  • Firat jul för mig själv utan förväntningar och ansträngningar.
  • Valt det som behöver göras före det jag hade önskat.
  • Suttit och betraktat en brasa i skogen i över en timme.
  • Bett om hjälp.
  • Tillåtit mig att känna allt.
  • Andats djupt.
  • Sagt ifrån när jag inte har orkat.
  • Vågat göra saker som jag har upplevt som läskiga.
  • Släppt alla ambitioner.
  • Skrivit en längtanslista inför våren.
  • Lyssnat in kroppen.

Vinterdag - reaktionista.se

Vardag och relationer

December har verkligen varit en överlevnadsmånad. Den vanliga dagen har sett ut så här: upp på morgonen, iväg till praktiken, handla på vägen hem och ordna mat innan kroppen lägger ner för dagen. Att studera på kvällar och helger har varit helt omöjligt så det fick jag skjuta upp till mellandagarna. Jag är djupt tacksam för att jag hamnade på en så bra praktikplats med vettiga människor. Jag vet ärligt inte om jag hade orkat med annars. När hela livet har begränsats till att det är där jag får min kraft just nu så blir det så avgörande att det är tryggt och stimulerande.

På praktiken har jag trots utmattning kunnat landa mer i en grundad kunskap. Jag har skrivit analys i utredningar, ringt flera konsultationssamtal, hanterat en skyddsbedömning, gjort uppföljningar, skrivit journaler på löpande band, varit på studiebesök hos familjebehandlare, bokat in mitt första egna möte, och skrivit under min första utredning som medhandläggare. Även när det känns som att jag inte fungerar utvecklas jag.

En dag som avvek från det normala var när jag den 6:e december representerade #metoo-uppropet #nykterfrizon (nykterhetsrörelsen) i ett samtal med kulturministern. Det var viktigt för mig att vara där och en välbehövlig paus.

Även om jag valde bort resor och firanden över jul och nyår har jag hunnit med en del mindre umgängen. Helgen innan jul hängde jag med några viktiga personer på julkonsert, utflykt till Åsby handelsträdgård och julfika. Innan året är slut blir det en arbetsdag på boendet och umgänge med stjärnmamma E. Under julledigheten har jag sammanfattat året, studerat och försökt hitta den välbehövliga återhämtningen däremellan. Jag lever med en ständig känsla av tusen oavslutade trådar men så får det vara nu.

Julmys i skogen - reaktionista.se

Fysisk hälsa | överansträngning

Jag vet inte sist min kropp mådde så här dåligt bortsett från chockreaktioner på triggertest. Under december har kroppen skickat en hel del varningssignaler, alltifrån att inte kunna ta mig ur sängen till krampande muskler och en puls som inte vill gå ner i vila på kvällarna. Jag har haft konstant sömnbrist under flera månader nu och så snart jag är ledig en dag blommar förkylning och feber upp. Nu under julledigheten har värken skjutit i höjden och jag får distrahera mig för att inte gråta av smärta. Ofta gör det ont i lungorna när jag anstränger mig när kroppen ännu inte är redo för det, även om jag har en grundkondition som tar mig långt.

Jag har gått längre promenader så snart jag har haft möjlighet, styrketränat i för liten omfattning mot vad jag behöver och använt yoga för att stretcha och släppa spänningar. I ett samtal med en dietist kunde vi konstatera att jag både äter och dricker för lite. Det var väldigt skönt att förstå att jag har en hög förbränning, kanske till stor del på grund av att min kropp ständigt kämpar med värk, och att jag kan lita på det min kropp säger. Det finns så mycket skam kring mat som jag vill kunna släppa med tiden. Så nu ska jag göra som jag annars gör: lyssna på kroppen. Och dricka vatten. Mina problem med magen kan mycket väl bero just på att jag dricker för lite.

Porträtt Wilda - reaktionista.se

Själslig hälsa | avsaknad

Jag känner mig själsligt undernärd just nu. Jag har verkligen försökt fylla på med ny kraft genom små juliga stunder med nära, skogspromenader och stilla timmar i ensamhet. Men jag är inte helt med. Jag saknar mig själv.

Jag har pendlat en hel del i reaktioner under december. Från en matt avstängd känsla till bitterhet och tyck-synd-om-mig till förtvivlade tårar till förlösande skratt och tacksamhet. Jag som vanligtvis beskrivs som “lugnet själv” känner inte igen mig. Det svåraste har varit att vara så här stympad på förmåga på praktiken. Min närvaro, skärpa och kreativitet är ju det som gör att jag kan göra ett bra arbete. Ibland har jag känt mig så skamsen, besviken och arg för att jag inte har kunnat göra detta utifrån mina förutsättningar. Det får så mycket större konsekvenser när jag också ska lära mig nytt och bedömas i det. Det blir inte rättvist.

Det är så smärtsamt att känna av mina begränsningar. Ibland har det fått mig att tvivla på om jag ens orkar med ett arbetsliv, om jag kommer att kunna hantera påfrestningar som dessa utan att förlora mening. För det mesta har jag kunnat acceptera situationen och ta dag för dag, göra det bästa av det. Att avgränsa och prioritera bort större sammanhang har varit viktigt för att inte skapa fler sår i min självkänsla nu när jag har varit så skör. Och för att kunna återhämta mig från de dagar då gråten suttit i halsen hela tiden.

Regnig skog - reaktionista.se

Bloggen i december

Som jag saknar den här platsen. Den är verkligen en stor del av det som fattas mig just nu. Jag hoppas på en nystart 2020. Det finns så många inlägg jag vill skriva, berättelser att dela med mig av, frågor att fundera över. Jag längtar efter tid att skapa något mer av växandet i FB-gruppen och kunna ge det mer uppmärksamhet. Jag märker att bloggens omkategorisering i somras börjar få resultat. Allt fler hittar hit för att de vill förstå trauma bättre. Jag hoppas att jag kan få iväg fler sådana inlägg nästa år.

Mycket av det vardagsnära har fått utrymme på Instagram och det har känts fint att jag har kunnat hålla kontakten med er där. Jag har också hittat en annan sårbarhet i det forumet som jag tror kan vara värdefull att arbeta vidare med.

Har du några önskemål inför 2020? Berätta!

Ljuskrona stearin - reaktionista.se

Månadens stjärnögonblick

När lilla E visade oss hur man flossar, vi undrade hur hon hade övat för att lära sig och hon svarade självsäkert: “Jag övade inte!”, haha underbart.

och

Att få träffa Elisabeth som också gav mig en vacker ljuskrona.

Hur var ditt december?

STJÄRNÖGONBLICK ☆211 | Åsby och nyklippt.

Efter en lördag hos stjärnföräldrarna där jag fick äta gott, lyssna på brasan, klä gran och åka en sväng till Åsby handelsträdgård känner jag mig påfylld av julmagi. Det har varit sällsynt med dagar som dessa denna höst och det gör att jag verkligen njuter av dem när de kommer. Att bara få vara med människor som känner mig utan och innan, få fotografera dimma från bilfönstret och bli omhändertagen med lagad mat är verkligen lyx.

Det finns inte mycket kraft kvar nu. Jag gör allt jag kan för att hålla ut den sista tiden innan jag får “jullov”, dvs egentid hemma med studierna utan praktik. Det gör ont i mig att jag inte kan vara närvarande och ta till mig ny kunskap och stärka min kompetens. Men nu är det EN dag kvar innan julen tar över. Jag ska ge mig utrymme att andas ut och bara vara på julafton, ta mig ut i skogen och njuta av en tom dag. Efter det ska jag blanda upp studier med att laga julmat, baka frukostbröd, yoga, meditera och summera året.

Något som ändå gjorde mig väldigt glad mitt i allt var att jag knappt hade något stopp på stjärnögonblick den här veckan. Det har hjälpt att jag har tagit tillvara på dagarna, lyssnat på min kropp, gått ner i tempo och kommunicerat mina behov. Och dimman, den väcker så mycket förundran hos mig.

Dimma - reaktionista.se

     Hur träden blir tydliga i dimman när omvärlden bleknar.

     Fnissa med en vän i kyrkbänken.

    En flicka som med all tydlighet demonstrerade sina känslor.

     Få hemmagjord rabarbersaft och pepparkakssnurror från en kreativ vän.

     En mysig julkonsert i den vackra tegelkyrkan.

Julkonsert - reaktionista.se

     En gosig katt som låg mitt i inredningsavdelningen på Åsby och lät sig bli klappad.

     En uppföljning av familjebehandling som verkligen visade på fina resultat med föräldrar som gör sitt yttersta för sina barn.

     Att få testa på att ha ett stort ansvar som socialsekreterare.

     Julmarknad med återbruk och hållbarhet som tema, på ReTuna såklart <3

     Låta blicken följa vattendropparna när de vandrar längs vindrutan.

Regndroppar - reaktionista.se

     Att hyresvärden var schysst och sa upp garageplatsen direkt (som jag glömt säga upp och glömt att jag inte hade gjort det).

     Få jättebra speglingar av en dietist och förstå vad som blir tokigt med min kosthållning.

     När socialsekreterare började sparka runt en pilatesboll i kontorslandskapet på rasten och deras glädje smittade av sig.

     Boka in mitt första egna möte på socialkontoret.

     Att jag fick hem julklappar innan jul trots att de borde ha kommit först i januari.

Utmärkelse - reaktionista.se

     En utmärkelse på praktiken som satte sig som stolthet i hjärtat.

     En sprakande brasa.

     Bedöma barns behov. Finns ingenting som känns så meningsfullt som det.

     Känslan av att verkligen få egentid hos frisören.

     Julskyltningen på Åsby handelsträdgård. Vilka konstverk!

Åsby - reaktionista.se

     Att ett team hade gjort en egen version av raplåten “Såklart” vid avtackning av chefen.

     När socialsekreterare C visar att hon verkligen vill höra om min personliga erfarenhet och ser det som viktig kunskap.

     Känna mig fin.

     Slippa visa leg på systemet för att jag bara köper alkoholfritt.

     Få höra om och om igen hur fin jag är i håret och att jag passar i lugg.

Nyklippt - reaktionista.se

Hur har du det? Hur ser dina juldagar ut?

med kärlek,