STJÄRNÖGONBLICK ☆205 | novemberljus och träolja.

Det har varit en tuff vecka och jag har haft mycket känslomässigt motstånd att brottas med. I helgen har jag behövt fokusera helt på att skriva om en uppgift som jag hade seminarium för i tisdags. Det är svårt när jag drivs så mycket av lust och utveckling i studierna och nu har jag hamnat i ett läge där jag mest behöver göra det som förväntas av mig. Samtidigt som det har visat sig att det var ännu svårare än jag hade trott att få göra min praktik efter min förmåga. Jag har kämpat mycket med att ifrågasätta mina reaktioner och pröva dem mot verkligheten genom att bolla med andra. Det tar så klart ännu mer energi att behöva slåss för min hållbarhet.

Nästa vecka ska jag jobba på att ta en dag i taget och inte låta andras oförståelse få förstöra mitt humör. Jag behöver hitta en acceptans för det som är och göra vad jag kan för att få det att bli hållbart i stunden. För det är vad jag kan göra nu, och jag vet att det kan räcka långt. Men nu kikar vi på veckans fina ögonblick.

Novemberguld - reaktionista.se

     Guldljuset i skogsdungen och frosten som ännu låg kvar på marken.

     Solkatter på husfasader.

     Lövprassel.

     Stöta på en vän och ta sällskap hem från sjukhuset.

     Traumaskolan som beskriver trauma pedagogiskt och intressant.

Första snön - reaktionista.se

     Strosa hemåt i det första snöfallet.

     Att få beskedet efter mammografin att jag även denna gång är frisk.

     Röda rönnbär som bryter igenom den grå massan.

     Att min hylla är redo att hängas upp!

     Laga en lasagne som räckte långt in i veckan.

Träslöjd - reaktionista.se

     Brainstorma idéer efter en långpromenad.

     Äta mat och skratta med en vän.

     Doften av träolja.

     Serien Älska mig på Viaplay (av och med Josephine Bornebusch)

     Ett knippe tulpaner som förgyller vardagen.

Tulpaner - reaktionista.se

     När jag hade gått en mil redan vid ett på dagen.

     Att bli lyssnad till.

     Att borsta tänderna på Asla utan att bli sönderriven.

     Bjuda en vän på middag och göra det lite extra fint för oss.

     Boka in en efterlängtad loppisrunda.

Asla - reaktionista.se

     När Asla lägger sig på rygg och är sitt sötaste jag.

     Speglingar av höstlöv och trädgrenar i fönsterrutor.

     Få ihop ny text trots allt motstånd i studierna just nu.

     Tips på recept för matlåda från Instagram-följare. <3

     Krusningar på vatten.

Eskilstuna - reaktionista.se

Hur har din vecka varit?

med kärlek,

Vecka 45, 2019 | rotad som ett träd

Jag försöker hålla veckorna öppna nu. Jag försöker vila i tiden som blir över och låta den få vara sin egen. Kanske behöver jag se mig som ett träd som står bart i höststormarna. Likt liknelsen jag delade på instagram igår, behöver också jag sluta min kraft inåt. Göra mig av med andras förväntningar som med tid har blivit mina egna. Lyssna inåt. Grunda mig där på nytt. Lära känna vem jag är nu i den här hösten, det här året som går mot slutet. Snart är halva praktiken klar och det andra seminariet väntar i veckan. Varje dag möter jag nya perspektiv och insikter om världen och mig själv. Någonstans litar jag ändå på processen i sig. Trots att avståndet i mig känns stort ibland så litar jag på att vi kommer att mötas igen, jag och världen. När jag förstår den bättre och ser hur vi kan samarbeta framåt till något bättre. Jag tar ny sats i denna vecka, men inte för att nå högre. För att nå inåt.

Veckoplan Bullet Journal vecka 45 - reaktionista.se

Vecka fyrtiofem

måndag | praktik 8.30-14.30 (jourvecka). laga mat och administrera FB-grupper.
tisdag | mammografi 8.15, läsa in seminarieuppgifter, seminarium 13.15-16, träffa T 18.00.
onsdag | praktik 8.00-16.00 enhetstid och teamtid (jourvecka).
torsdag | studiedag. handla och laga mat, bjuda min vän Tessi på middag.
fredag | praktik 8.30-14.30, teamfrukost och jour.
lördag | ledig lördag för återhämtning och studier.
söndag | veckoplanering, städning, matlagning.

Hur ser din vecka ut?

STJÄRNÖGONBLICK ☆204 | slöjdfredag och dimma.

November är här. Månaden börjar i en högtid där sorgen får utrymme. Det känns som att jag är i fas med all helgona i alla fall. För sorg… ja det är nog min vanligaste känsla just nu. Långsamt börjar den ändra ton och bli en acceptans. Jag förstår att det är dit jag behöver ta mig. Det får ta sin tid.

I veckan har jag suttit i utredningssamtal, sammanställt en utredning, fotograferat frosten, träffat vänner, tänt ljus, slöjdat, deltagit i en teamdag med praktiken, varit hos kuratorn och skickat in terminens andra seminarieuppgift. Livet som pågår och är i rörelse. Jag mår för det mesta bra i just rörelsen. När livet tar mig med. Jag önskar mer av det, och att tiden däremellan ska kännas lättare så småningom.

Eskilstuna - reaktionista.se

     Reflektionerna i ån, av höstens färger och former.

     När vänner småler åt att jag har ett förråd med pinnar och grenar på balkongen.

     Diskutera under vilken rubrik i utredningen en viss företeelse ska ligga och gå igång så mycket i det att jag började skratta åt mitt eget engagemang i frågan.

     Släppa att-göra-listan och “slösa tid” ett tag.

     När min handledare sa “vi tror att du kan mer än du tror” och att det landade tryggt i mig.

Träslöjd - reaktionista.se

     Slipa trä lent och stryka handen över det.

     Bli utnämnd till “vanlig svensson” i ett socialt sällskapsspel. Livsmål uppnått: att passa in. 😉

     Ha en vän på besök och prata om olika möjligheter att hjälpa sig själv i livet.

     Strimmorna av ljus när dagen vaknar och jag med den.

Frost - reaktionista.se

     Fotografera frostens inramningar under tystnad i skogsgläntan.

     Gatljusens varma sken i den sena eftermiddagen.

     Tända ljus för de som fattas mig.

     Skratta så att jag får ont i magen.

     Gå över till en vän i grannhuset och höstpyssla och dricka te ihop.

Höstdekoration - reaktionista.se

     När Asla lägger sig på tangentbordet och vill bli klappad. Effektivt!

     Solens värme i ansiktet när jag var ute i minusgrader.

     Ta fram vinterjackan och hitta förra vinterns viktigheter i fickorna: näsdukar, reflexer, några mynt, granskott och tallbarr.

     Få hem ett paket med ekologiska varor med självomsorgs-tema.

Dimma Eskilstuna - reaktionista.se

     Dimman över staden och den mjukhet den framkallar i världen.

     Komma på idéer om vad jag vill göra i träslöjden som känns inspirerande.

     Insikten om vad som fattas och mot vilket mål jag behöver gå.

     Få en förfrågan inför våren som gjorde mig väldigt glad.

     När fukten i dimman lockar mitt hår.

Wilda - reaktionista.se

Vilket ögonblick har berört dig i veckan?

med kärlek,

Oktober 2019 | steg och stjärnor.

Oktober 2019 började hos fadderbarnen som införde “krama Wilda” som en del i leken. Efter det har jag varit med om ännu fler äventyr, som att klättra upp på ett berg och fira en 60-åring med en hejdundrande fest. Jag har kommit in ännu mer i socialtjänstens arbete, plockat svamp i mängder, genomgått utbildning i BBIC, börjat i samtal hos kurator och närmat mig den stora sorgen. Mitt i allt stannade jag upp i insikten om att jag får vara ifred nu, 15 år senare. Jag avslutar oktober med att dricka te och höstpyssla med en vän som nu bor i huset bredvid mitt.


2019 är mitt ledord “hämta hem din själ”. Åtta konkreta mål vägleder mig vidare i självmedkänsla, hälsa, sinnesro och personlig utveckling med självkännedom.

Oktoberdrömmar - reaktionista.se

Så har jag “hämtat hem min själ i oktober

  • Lagt alla måsten åt sidan för en stund.
  • Spenderat tid med vänner i varande.
  • Plockat svamp.
  • Varit mycket i skogen.
  • Klättrat upp på ett berg och suttit och betraktat utsikten länge.
  • Gråtit ur mig.
  • Skrattat med kollegor så att det har gjort ont i magen.
  • Tagit emot hjälp när jag var sjuk.
  • Fotograferat frosten.
  • Bett om ursäkt när jag har reagerat mer än nödvändigt.
  • Legat skavfötters med Asla.
  • Gått och gått.
  • Stått på mig i sånt jag behöver.
  • Planerat hållbart.
  • Satt egna gränser på praktiken för min ork.
  • Berättat hur det känns.
  • Släppt krav på studierna och gjort minsta möjliga.
Svampskogen - reaktionista.se

Fysisk hälsa | tusentals steg

Inflammationen i benhinnorna har släppt och nu traskar jag mina 10 000 steg per dag, ibland några tusen till. Promenaderna börjar bli mer och mer en del av vardagen, och något som ger mig bättre sömn. De balanserar den mentala tröttheten från praktiktimmarna. Jag gör några yogaövningar ungefär varannan dag men har inte riktigt haft tid över för mer än så. Jag gör det mest när jag har ett behov av att stretcha ut kroppen. Det finns en längtan efter mer förebyggande yoga men motivationen är inte helt där än.

Jag har svårt att förstå vad för mat min mage mår bra av. Jag verkar just nu reagera på allt möjligt. Havre, soja, vete, linser, kikärtor, linfrön… Det börjar kännas som att det egentligen är stress det handlar om. Kanske har alla ätstörda år också fått sina konsekvenser. Jag ska göra ett nytt försök att få komma till en dietist. Sist fick jag ju tyvärr höra att jag var för normalviktig för remiss. Mycket ska man få höra.

Jag blir inte helt färdig varje dag av praktiktimmarna längre. Ofta orkar jag ändå något när jag kommer hem. Hjärntröttheten är inte lika påträngande. En seglivad förkylning kommer och går men den beror nog mest på att jag har blivit kall och jag utsätts ju för alla möjliga bakterier och virus på jobbet (med alla småbarnsföräldrar inräknade).

Oktoberdrömmar - reaktionista.se

Själslig hälsa | att möta depressionen

Depressionen har aktiverats på nytt genom mörkrets intåg, men framför allt märker jag den i mina tröttaste stunder. Jag har känt mycket skam och ensamhet i samband med det. Ändå finns det en del ventiler jag använder. För det mesta mår jag ändå bra i grunden och känner mig tillfreds med praktikplatsen och att vara med mig själv. Jag har inte kvar den självkänsla jag byggde upp innan studierna och det märks mest i relation till andra. Den har naggats i kanten upprepade gånger de senaste åren. Många relationer har gått sönder på olika sätt och många av mina relationsmönster har övergått i osäkerhet, isolering och att jag känner mig som en främmande fågel bland andra människor.

Jag levde länge i faran. Nu när jag inte är där på samma sätt är det svårt att förstå. Att jag får vara ifred. Den viktiga årsdagen markerade något viktigt för mig. Något som jag kanske på djupet ännu inte helt förstår. Sorgen är fortfarande stor och den gör sig påmind i många situationer. Jag är bra på att klara mig och få livet att fungera även i svåra stunder och det är både min förbannelse och styrka.

Jag har börjat i samtal hos en kurator. Det finns en ambivalens i det. Det väcker mycket, och framför allt är det svårt att ge en bild av det jag har med mig i korta samtal varannan vecka. Än så länge är det tydligt för mig att det finns mycket sorg att ta hand om, och att jag behöver arbeta fram en acceptans inför vilka oundvikliga effekter min bakgrund får i mitt liv idag.

Om vardagen - reaktionista.se

Relationer| en stjärna och flera

Jag har en stjärna i min bästa vän Therese. Den så gott som dagliga kontakten gör mig trygg och mjuk. Att hennes barn också har en tendens att ta sig förbi alla mina rädslor och få mig att känna mig sådär villkorslöst älskad är den största skatten i mitt liv.

Annars fylls jag på med vänskap från många håll. En vän som jag nu kan träffa mer spontant är Malin som nyss flyttat granne till mig. Så glad för det! Det är så skönt att inte behöva räkna in transportsträckan. När jag var en sväng till Örebro fick jag också chansen att luncha med Elin som jag skulle kunna prata i timmar med. En dag på relaxen med Marielle och Denise var precis vad jag behövde i början av månaden efter att första seminarieuppgiften var klar. Det finns trygghet i vetskapen om att vi kan dela våra upplevelser av praktiken då och då. Kollegorna på praktiken ger mig nya lärdomar hela tiden och våra gemensamma skratt smittar långt efteråt.

En höjdpunkt under oktober var när vi firade stjärnmammans 60-årsdag på Steam Hotel i Västerås. Jag fick äntligen träffa flera av hennes vänner som jag hört så mycket om genom åren och också mysa med bonuskusinerna vid hotellfrukosten.

Bullet journal i oktober - reaktionista.se

Vardagen | trygg och utmanande

Det är inte så lätt att få ihop livet just nu, men det går. Svårast är det precis innan deadline för seminarieuppgiften, så antagligen skulle jag behöva börja tidigare för att ligga i fas. På samma gång behöver jag en liten paus när det har varit en intensivare period. Detta är en av flera saker jag upplever att jag ligger i otakt med.

Jag har varit på praktiken nästan tio timmar mer än i september utslaget på månaden. Detta är mycket tack vare utbildningen jag gick i BBIC (Barns behov i centrum) under tre heldagar. Givande dagar helt klart, trots att jag var precis i slutfasen av min influensa då. Vissa dagar har jag varit väldigt trött, men när jag nu känner mig alltmer trygg i arbetsuppgifterna är det också mer okej att vara trött. Jag är väldigt snabb på det administrativa så jag får träna på att sakta ned tempot. Det är alltid ett problem för mig i arbetsgrupper, vilket jag tänker att jag kommer att ha stor fördel av när jag kan jobba så många timmar jag orkar och ändå få lika mycket gjort som på en heltid.

Under oktober har jag haft fler “fria” dagar. Jag har bokat in sådana och bara släppt alla måsten. Det har varit viktigt för att inte tappa bort mig i alla måsten. Trots det (eller tack vare?) har jag hunnit med vardagsbestyren bättre denna månad. Kreativiteten stryker på foten, men kameran hjälper mig att skapa och känna in. Den intuitiva processen jag går in i när jag redigerar foton är numer som att gå in i en annan dimension, det ger mig andrum.

Gul oktoberskog - reaktionista.se

Bloggen i oktober

Jag har haft dåligt samvete för bloggen mycket i oktober, tills jag insåg att det också finns behov av vila härifrån. Jag vill inte att det ska bli prestation och det är så lätt när bloggen blir en del av livets ekorrhjul. Samtidigt som bloggen också är något som håller mig fokuserad framåt och grundar mig i nuet, när det funkar som bäst. Jag tror också att jag står i ett vägskäl här där jag möjligtvis behöver välja att nischa mig mer mot trauma och släppa det mer vardagsnära till andra sociala medier. Instagram trivs jag bättre och bättre med. Formatet är lättillgängligt när jag inte har så mycket ork och tid över för bloggen, så där vill jag fortsätta.

Parallellt med detta leder jag två Facebook-grupper utifrån temat “att växa ur trauma” där den ena är en gemenskapsgrupp och den andra är en mer strukturerad självhjälpsgrupp med veckovisa uppgifter. Det ligger nära det jag vill göra, att komma närmare personer och stötta i växande. Det var tufft i början av månaden när min co-admin behövde backa från sin roll pga stora livsförändringar. Jag har än så länge inte landat i om jag behöver söka en ny co-admin eller om det håller ändå. Självklart är det alltid lättare att vara två, men flera medlemmar hjälper till att skapa tryggheten och än så länge känns det bra så.

De populäraste inläggen från oktober

Untitled

Månadens stjärnögonblick

När 6-åriga A tittade upp på mig och sa “världens bästa Wilda” och kramade mig.

Mål och planer för november

  • Följa med min handläggare till Kammarrätten i Jönköping.
  • Tända ljus för saknade vänner under All helgona.
  • Fortsätta gå mina promenader dagligen.
  • Genomgå mammografi utifrån ärftligheten.
  • Ställa frågor om sådant jag känner mig osäker på hur man gör.
  • Ringa in vad som ger mig energi och göra mer av det.
  • Få in yoga mer i vardagen.
  • Delta i kursplanegruppens tvådagarsmöte.
  • Följa med familjehemssekreterare under en dag.Börja skriva min allra första utredning på socialtjänsten.

Hur har oktober varit för dig?

Det går en dag och den kommer inte åter

Klockan väcker mig klockan sju och det är ännu mörkt ute. Jag trycker på kaffebryggaren som är laddad sedan kvällen innan, klär på mig kläderna jag har lagt fram och försöker få någon ordning på håret som inte har fått färg på länge. Det skiftar i blont, rött och orange. Jag häller över yoghurt över de tinade bären och packar ner matlådan i väskan. Jag ser en nyhetssändning och sen stänger jag av. Jag behöver tystnaden.

Den svarta kappan och den stora halsduken håller mig varm på väg till praktikplatsen en timme efter att jag har vaknat. Frosten ramar in lövens konturer på marken och jag tänker att jag vill fotografera dem, men att det inte är tid för sånt nu. Jag ställer in matlådan i kylen, väskan på sin plats bakom skrivbordet och kanske hämtar jag en kaffe att starta dagen med medan datorn vaknar.

Om vardagen - reaktionista.se

Jag sammanställer utredningar, jagar skolmentorer för konsultationer, skriver rent mötesanteckningar, sitter med i utredningssamtal, diskuterar tillvägagångssätt och dilemman, observerar mina handledare när de bemöter människor i svåra situationer, deltar i handledningstillfällen och pratar om Idol och födelsedagsfirandet på fikarasten. Jag känner mig som en del i rörelsen, som att det finns en självklar plats för mig här. På lunchen försöker jag nå 5000 steg på promenader runt stan där tankarna får vandra utan att stanna.

När klockan blir 14.30 är det dags för mig att gå hem. Det är ofta svårt att lämna. Jag önskar att jag orkade mer. Ibland orkar jag mer och då stannar jag en stund till. Andra dagar behöver jag ringa någon som kan stötta mig hem via telefonen. De flesta dagar känner jag inte hur trött jag är förrän jag landar hemma.

Om vardagen - reaktionista.se

Jag vill så mycket när jag kommer hem. Laga mat, städa, blogga, skriva, plugga, ringa vänner, träffa vänner. Allra mest vill jag bara gå ut i skogen och krama träd. Jag hinner laga mat och sen fastnar jag i mobilspel eller någon TV-serie för att orken inte räcker längre. De flesta dagar låter jag det vara. Kanske får jag energi att läsa något i kurslitteraturen. Eller så blir Asla på bushumör och vi leker tillsammans en stund. Jag skriver med vänner och har konstant dåligt samvete för att jag inte orkar träffa dem.

Ofta tar jag en promenad på kvällen, för att rensa huvudet och få bort den rastlösa känslan i tröttheten. Ibland orkar jag både studera och plocka undan lite hemma innan kvällen kommer och förberedelserna för nästa dag startar. Kaffebryggaren, kläderna, bären från frysen.

Oktoberskogen i solnedgång - reaktionista.se

Det ligger inläggsutkast som känns viktiga att dela med mig av, slutföra. De bättre kvällarna, när tröttheten inte sveper in mig i ett moln av depressivitet, öppnar jag dem. Sen skriver jag stjärnögonblick och veckoplaner och så ligger de kvar. De inläggen är också viktiga. Men det mesta slukas av depressionen nu. Även denna plats, och det gör mig så ledsen.

Jag är rädd att förlora er, ni som är här. Kontakten med er och att få dela med mig av det jag har fått ger mig mening i de tyngre dagarna. Men just nu så verkar jag inte kunna ge tillräckligt för att kunna känna det. Så jag behöver omförhandla med mig själv en stund, för att inte tappa detta helt. Jag vill blogga om livet, inte leva för att få ihop inlägg till bloggen.

Oktoberkonturer - reaktionista.se

Det kommer ett inlägg om oktober i mitten av veckan och om lusten faller på får ni stjärnögonblicken på söndag som vanligt. Jag finns på instagram. Jag finns kvar. Och det kanske handlar mer om att lägga kraften på de inlägg som ligger närmare mig nu, om trauma. Jag vill ge något mer. Jag vill ge det jag har fått vidare. Jag vill sprida det som har hjälpt mig att må bättre till fler. Kanske finns det också i det svar på sådant som jag själv behöver nu.

Jag vill också ge er fler inlägg som dessa. Kortare inblickar i mitt inre och yttre liv. Jag tror på att det går, men för tillfället har jag hamnat i otakt. Det kanske inte är något som märkts eller kommer att märkas, men det känns i mig. Därför vill jag dela med mig av det här. Så att ni vet var jag är.

Alltid med kärlek,