Jag påverkas av andras känslor och obetänksamhet i ord och handling skakar mig djupt. Med en depression följer en låg självkänsla vilket också har aktiverat känslan av att “vara jobbig” och som en börda. Det finns inget rationellt i den känslan. Jag vet att jag inte är jobbig bara för att jag har det jobbigt men känslor är sällan rationella, inte sant? Som högkänslig empat med känslospröten utanför kroppen i kombination med en övervaksamhet sedan traumatiden har jag en del att jobba på när det kommer till gränser.

Rise above - reaktionista.se

I olika situationer har jag under lång tid hört en röst i mig som sagt:

“rise above”

Ibland har det handlat om att skaka av mig andras oförståelse, eller att acceptera besvikelser och människors tillkortakommanden. Ibland har det handlat om att våga vara modig och säga ifrån när något känns fel. Andra gånger är det mer som ett sätt att placera saker i ett större perspektiv. Både inför min egen vacklande självkänsla och inför andra människors åsikter. För det mesta handlar det om att vara “den större personen”. Med det menar jag att ha ett större hjärta, och använda det för att förstå vad som ligger hos mig och andra och vad jag inte behöver ta in i mig och låta påverka mig. Att inte ge igen och inte låta förbittring och svekfulla känslor ta över. Att förlåta och släppa taget. Förändra det jag kan förändra och lämna resten.

Portrait February - reaktionista.se

För om det är något jag har blivit lite väl bra på i den här depressionen så är det förbittring. Kanske är den rentav orsaken till den. Jag har under lång tid känt det som att jag inte hör hemma någonstans. Men istället för att söka efter igenkänning och samhörighet har jag diskvalificerat människor och sammanhang. I en omedveten rädsla för att inte få vara med, eller bli utesluten. Jag gör tvärtom nu. Eller ja, jag försöker göra tvärtom. Jag letar likheter, samhörighet, skapar gemenskap och gör vad jag kan för att bidra med det jag själv önskar mer av i världen.

Den varg jag matar är den som växer sig stark.

Cherokee-legenden om de två vargarna.

Jag reser mig och låter tunnelseendet vidgas. Jag släpper in ljuset, människor och möter min sårbarhet med mod.
Ett steg i taget.

Jag reser mig.

Kommentera