September 2019 började med en bortsprungen katt i ett åskoväder. Sedan dess har jag hunnit med fyra veckor av min VFU på socialtjänsten. Jag har lärt känna nya människor, firat min födelsedag med de närmaste, åkt på styrelsemöte i Gnesta, hängt med fadderbarnen på Parken Zoos familjedag, varit på namngivning och vigsel i Mariefred, blivit refuserad med lovord, plockat trattkantareller, storstädat och klimatstrejkat. Jag avslutar september med en kopp rött te efter att ha skickat in terminens första seminarieuppgift.


2019 är mitt ledord “hämta hem din själ”. Åtta konkreta mål vägleder mig vidare i självmedkänsla, hälsa, sinnesro och personlig utveckling med självkännedom.

Museijärnvägen Mariefred - reaktionista.se

Så har jag “hämtat hem min själ i september

  • Prioriterat bort.
  • Stöttat mig själv i att våga testa nya saker på praktiken.
  • Tittat på dokumentärer som t ex Frisk av naturen.
  • Skrivit loggbok om praktiken.
  • Vågat känna mig igenom roten till utmattningsdepressionen.
  • Gråtit och gråtit ur mig.
  • Deltagit i sociala sammanhang i den mån jag har orkat med.
  • Inte tvingat mig till större påfrestningar än jag orkat.
  • Tagit skogspromenader och sett träden ändra färg.
  • Spenderat en dag i svampskogen utanför stan.
  • Sagt nej när jag har velat säga ja.
  • Aktivt arbetat med självmedkänsla och självförståelse.
  • Myst med Asla långa stunder.
  • Tagit med mig täcket till soffan så att jag hållit mig varm i kylan.
  • Stannat hemma när jag var sjuk.
  • Pratat med mina handledare när jag har behövt ventilera.
  • Ringt ut och sökt trygghet i svåra stunder.
  • Gått ut och andats.
  • Lyssnat till tystnaden.
Bullet journal vecka 38 - reaktionista.se

Fysisk hälsa | steg och höststart

Ambitionerna var höga vid terminsstart men det förstod jag inte riktigt då. Kvällspromenader, styrketräning, yoga och meditation lät ju väldigt bra på papper. 😉 Efter första veckan hade jag inflammation i benhinnorna och somnade när jag försökte meditera. Typiskt mig att sätta upp planer utan att räkna in att jag också skulle vara rätt så trött av en heeeelt ny vardag. Jag är inte så bra på att ge upp så nu tränar jag benhinnorna genom att gå på tå med vikter. Jag har kommit ut på en hel del promenader ändå under september, så hade jag inte jämfört med ambitionen hade jag nog varit helt nöjd. Så då får jag ju vara nöjd faktiskt. 😉

Jag köpte mig en aktivitetsklocka för min första riktiga lön (efter sommarvikariatet). Jag som inte trodde jag skulle bli “en sån” som räknar steg, men nu är jag fast. Den motiverar mig till att få till bättre vanor, som att lägga mig i tid och ta promenader. Generellt har jag investerat energi i att fundera och undersöka vad som får mig att må bra, t ex genom att se dokumentärer om läkning genom natur och grundande aktiviteter.

Självklart har det tagit på mig med alla nya intryck och längre tid på plats på praktiken än jag är van vid i studierna. I början kände jag mig helt frånvarande, gick runt med ständigt dimmig blick och hjärntrötthet. Jag minns att jag reagerade på det höga tempot, vilket är något jag redan har vant mig vid. Det behövde komma ut någonstans och jag blev sjuk med feber en och en halv dag. Sen repade jag mig och har lyckats hålla mig frisk *peppar peppar*. Nu känns det mer okej med trötthetsnivån.

Wilda 32 år - reaktionista.se

Själslig hälsa | vårdtrauma och kontakt

Generellt känner jag mig mycket starkare mentalt och tryggare själsligt nu. Jag trivs i hösten, dimman och färgväxlingarna. Istället för att sluta mig när jag blir ledsen och rädd tar jag kontakt, söker någon att dela min upplevelse med och litar på att det kommer att bli bra. Det hjälpte mig under en dag när en påminnelse från det förflutna kom in i nutiden och drog bort marken under fötterna för en stund.

När jag är ledig från praktiken saknar jag den, vilket jag nog inte har känt i relation till en social plats tidigare. Det kluriga är att få till studier parallellt när energin är borta efter arbetsdagen och jag ofta blir utslagen under halva studiedagen. Det går, men jag har behövt prioritera bort en hel del social kontakt och skrivande för att orka med – vilket på sikt inte är hållbart. Mitt ständiga dilemma: att orka med det som ger mental energi när det som tar kraft tar all kraft.

Tröttheten tär fortfarande på min livsenergi och inspiration och i stunder är det väldigt mörkt fortfarande. I perspektivet av hur jag mådde i våras känns “stunder” väldigt snällt. Jag insåg också under månaden vad som startade utmattningsdepressionen. Läs mer om det här.

En vän tipsade mig om en nyöppnad vårdcentral och när jag skulle ringa dit bröt jag ihop. Jag lever med många trauman från vården. Det finns så mycket rädsla i mig för vad vården kan skada hos mig. Ibland känns det som att jag bara vill klara mig själv för att slippa ta den kontakten. MEN jag gick emot det. Den 7:e oktober ska jag träffa en kurator. Jag står i fortsatt kö till psykoterapeut då jag vet att jag antagligen behöver mer än jag kan få på vårdcentralen.

Untitled

Relationer| otillräcklighet och nya ansikten

De människor jag träffar mest just nu är de jag har känt kortast tid. Ändå känns det väldigt tryggt och spännande med alla nya ansikten på praktiken. Det är verkligen min typ av människor känns det som. Sen är det så klart en del osäkerhet som kommer med det nya. Då är det skönt att komma hem till mitt sen, och ha en hel telefonbok med trygga röster. Jag fyller ut hemmet mer och mer med min inre trygghet.

Jag har prioriterat att försöka träffa mina närmaste åtminstone någon gång mitt i praktikens intensivaste tid. Jag känner mig ibland otillräcklig och inte helt närvarande i det sociala just nu, men jag vet att det mest är jag som märker det. Tröttheten gör mig liksom inte rättvisa. Därför var det extra fint när jag bjöd in till fika på min födelsedag. Det är en häftig känsla att ha så många viktiga personer i mitt hem. Det hade jag inte kunnat ana för några år sedan.

Det finns också mycket sorg över de vänner jag förlorade tidigare i år. I september fick vi vänner äntligen till en minnesstund för D som blev ett viktigt värdigt avslut för fler än jag hade förstått innan. Det är svårt att ta in att människor som nyss var fulla av liv inte andas mer. Vila i frid, broder.

Höstljus - reaktionista.se

Vardagen | 104 timmar och livspusslet

Under september fick jag ihop 104 timmar praktik med ett snitt på lite över 6 timmar per dag. Det är 30 min mer per dag än jag hade behövt för att uppnå mina 75 %. Det har fungerat bra att ha flextid på morgonen mellan 8.00-8.30 och lägga till några extra minuter här och där när orken tillåter. Samtidigt försöker jag tänka hållbarhet främst. Det är en balansgång mellan att tänka kortsiktigt och samtidigt hålla i tanken att jag vill orka slutföra de timmar jag har kvar inom utbildningstiden så jag inte har kvar det och får ta examen senare.

Ibland känns det övermäktigt att få ihop tiden. Jag behöver ju få till matlådor, tvätt, städning, kattstimulans, fysisk aktivitet och socialt umgänge också – för att må bra. Jag storstädade inför min födelsedag och det var väldigt skönt att ha den grunden sen.
Jag hade en farhåga om att pengar skulle vara en bristvara denna höst med 75 % studiemedel. Istället blev jag chockad och lättad när jag la in tre månadshyror för betalning och insåg att jag hade kunnat betala dem direkt och ändå ha pengar kvar. Det är svårt att beskriva den friheten efter att alltid ha vänt på varje krona. Det var värt att jobba hårt i sommar för att få till den tryggheten.

Den kreativitet jag har utrymme för får jag utlopp för här på bloggen genom foto och text, och genom min Bullet Journal som pryds av små skisser i bläck.
Jag fick ett svar från det stora förlaget som kändes rättvist och motiverande. Även om jag blev refuserad denna gång känner jag mycket hopp om att kunna återkomma med ett starkare manus i framtiden. Förmåga har jag, när tiden rymmer den.

Untitled

Bloggen i september

Hjärntröttheten stoppar mig från att få klart de utkast som ligger och väntar. Så länge försöker jag fånga nuet. Bakom kulisserna har jag och Driva Louise gjort ett stort arbete med att omorganisera Facebookgruppen till två grupper: en för gemenskap och en för självhjälp. De grupperna hjälper mig att komma till kärnan med vad jag gör och varför. Det sätter ramar som jag behöver. Och jag fortsätter få dyrbara livsberättelser via mail som får hjärtat att svämma över. Det är en verkligt stor gåva att få förtroenden i den kalibern <3.

Jag har skapat en höjdpunkt om mig på min Instagram som blev mycket uppskattad. Jätteroligt! Det kommer fler framöver. Instagram är annars ett format som inte känns lika stort som blogginlägg nu när jag behöver korta startsträckor. Där växer jag som mest och trivs i fotouttrycken och den direkta närheten på Stories med er läsare.

De populäraste inläggen från september

Begonia änglavinge - reaktionista.se

Månadens stjärnögonblick

När Denise och Marielle ringde på och hade en änglavinge i famnen och jag liksom tappade fattningen och glömde hälsa för att jag bara såg växtbarnet som skulle få flytta hem till mig <3

och

När en följare berättade att min Insta-story om att vi behöver andra människor för att tanka trygghet hade fått henne att ringa en vän. <3

Mål och planer för oktober

  • Gå utbildning i BBIC (Barns behov i centrum).
  • Fira min stjärnmammas 60-årsdag.
  • Äta hotellfrukost och besöka relaxen med Marielle och Denise.
  • Gå i snitt 8000 steg per dag.
  • Skapa något.
  • Börja skriva min allra första utredning på socialtjänsten.
  • Starta igång självhjälpsgruppen med veckovisa uppgifter.
  • Ha minst en dag då jag inte gör något prestationsinriktat.

Hur har september varit för dig?

Kommentera