Vilsta - reaktionista.se

Jag cyklar till mitt arbete innan ICA har öppnat. Benen är bleka, med blåmärken och rivsår. De hinner inte bli solbrända denna sommar, men det gör mig inget. Jag är stark. Benen orkar cykla iväg innan klockan åtta på morgonen. Hjulen och tramporna snurrar runt runt och fågel Fenix fladdrar i ryggraden. Jag tänker på min väns ord “Du har ett jobb. Stort!”. Hon som förstår, som vet hur omöjligt det kändes i alla år. Tänk att jag har en sån. En vän som minns vem jag var. Jag är någon annan nu, men jag är stark. Jag har alltid varit stark.

Badbryggan - reaktionista.se

*

Två äldre damer kommer till bryggan med en vit liten hund i koppel. De pratar mest om vädret. Det står en båt intill vassen på stranden. En tärna hovrar ovanför vattnet och kastar sig ner efter fisk. Gungorna hänger stilla vid min sida och påminner om barnskratt och ryggskador.

Baddräkten klibbar mot huden och jag skyler mig i handduken. Så mycket kropp, så mycket historia. Ärren fastnar i deras blickfång och jag låtsas inte om, men inuti är jag genomskinlig. Hur slutar man vara något som man aldrig har valt att vara? Jag vill också prata om vädret. Eller nej, det vill jag ju inte. Jag önskar att jag ville det. Att jag var enkel. Att jag inte behövde tänka så många varv. Men jag tycker ju om att tänka alla varv, och ett till. Jag är ju inte den jag var men jag är inte heller som dom. Eller är jag det? Så mycket kropp, så mycket historia. Vem är jag bortom det? Finns jag då?

Jag dränker tankarna med undervattensljud. Jag flyter på rygg i ån, tills rösterna tystnat och gått därifrån. Tills jag hör barnskratt och inte ser några ärr.

Gungor - reaktionista.se

2 kommentarer

  1. Så fint, vackert och starkt! Och det påminner oss alla om, det vi egentligen så väl vet, att vi alla är så mycket mer än det som anasvid första ögonkastet.

    • Tack snälla! Så är det verkligen. Vi behöver verkligen påminnas om det ibland så att vi kan hjälpas åt och se det, och lite på den styrka som bor där i varje unik människa.

Kommentera