Hoppet vibrerade innanför en tunn hud i måndags. Jag hade svårt att orka ta mig hemifrån, men det gick. På tisdagens morgon gick jag till programchefens kontor och vi ringde upp CSN. Det visade sig att det samtalet skulle lösa alla bekymmersrynkor jag hade samlat på mig, alla alternativa livsvägar blev onödiga. Eftersom skolan hade ordnat ett sätt att dela poängen. Nu saknas bara en underskrift så ska jag också kunna ansöka om att få bidrag för studier i långsammare takt. Tack för all er omsorg under de svåra dagarna och den delade glädjen efteråt <3

Lättnaden blev en trötthet. Jag insåg att jag hade accepterat vilken utgång som än kom emot mig under helgen. Sedan var det dags för ett litteraturseminarium, och att ta tag i projektarbetet igen. I torsdags träffade vi våra deltagare. Det känns uppfriskande och utmanande att få arbeta mer praktiskt nu. Men visst är det svårt ibland att omsätta teoretisk kunskap i praktiken?

Den ultimata ironin måste ju ändå vara att jag hade PMS på självaste internationella kvinnodagen. Skönt att jag kunde använda den energin för att skriva detta inlägg, men jäklar så jag grät hela fredagen åt allt möjligt. Det behövdes nog, jag tog med lite annat när jag hade chansen. Gjorde du något speciellt på kvinnodagen?

Helgens planer blev inställda när stjärnmamman blev sjuk. Hoppas hon kryar sig snart. Jag passade på att planera och strukturera mina tankar till den kommande självhjälpsserien. Det känns sådär nervöst och mäktigt som det ibland känns när jag verkligen vill något men är rädd för att göra bort mig. Kan du känna så inför dina idéer? Som om du inte vågar tro på det riktigt?

Akvarellmålning - reaktionista.se

     Måla akvarell helt på känsla.

     Läsa ikapp bloggar med en stor kopp kaffe. Så mycket vila i det.

     Beskedet att jag får göra praktiken i den takt jag själv vill och behöver.

     När jag sa att jag ofta får höra att jag tänker för mycket och O svarade “jag tror att problemet är att folk tänker för lite”. Som en liten upprättelse någonstans.

     Att ha tjejerna hos mig en eftermiddag och prata om allt från hushållsekonomi till arbetsintervjuer och skapande.

Semla - reaktionista.se

     Äta semlor med sambon som ÄLSKAR semlor.

     Läsa boken om metoden Bullet Journal av grundaren och känna igen hur jag har arbetat med mig själv genom åren. Kusligt nästan hur lika tillvägagångssätt vi har haft.

     När en kurskamrat bad mig förklara intersektionalitet för att jag hade gjort det så bra en gång tidigare.

     Att jag fick förtroendet att leda processen med deltagargruppen i vårt projektarbete.

     Dimman över åkrarna som mötte ödehusets vackra skörhet. (Och att det ser ut som att det är en man som står där på kanten av huset, men egentligen är det en presenning).

I dimmans land - reaktionista.se

     Att alla års tankar på en självhjälpsserie nu har en plan. Ofattbart.

     En kurskamrat som vågade prata inför klassen på seminariet trots att jag vet att det är jättejobbigt för hen. Så modigt!

     En lärare som blev rörd för att det löste sig för mig med praktikperioden.

     Massipantååta på Fössta Tossdan i Mass! Och att Daniel ställde upp som solidarisk smålänning och hämtade den med mig. Kassörskan var mycket road över min överväldigande tacksamhet kan jag berätta. Bjuder på det!

     Att Asla posar framför kameran och är sitt sötaste jag. <3 Hjärtat smälter.

Asla - reaktionista.se

     Att inte ställa klockan på pastan utan vara närvarande nog att känna in när den är klar.

     Föreläsare som var bättre än väntat. Verkligen ett medryckande engagemang!

     Rensa papper och hitta de intyg och betyg jag behövde för intervjun nästa vecka.

     Roliga expediter på Akademikbokhandeln som presenterade sig som “Hej och hallå” och frågade “Vem är då ‘Tack och Hej?”. Mitt svar: “Det kan jag vara nu: tack å hej”. Haha, vi fick oss ett gott skratt allihop.

     Känna mig stark mitt i allt kaos, och inse att vad som än händer så har jag mig själv.

Wilda - reaktionista.se

     Knäppningen i min blus som jag fyndade på ReTuna.

     Lägga pussel med älsklingen.

     Att jag blev riktigt glad av vissa papper jag hittade när jag rensade. Som påminnelser om hur stark jag är och har varit, t ex när jag gick från värdet 27 % till 97 % i min förmåga att ta hand om mig själv på 1,5 år på smärtmottagningen.

     Tomaterna som växte till sig så snabbt att jag inte hann förstå att de hade grott. Nu har de fått vila från elementvärmen några dygn.

     En ny Bullet Journal även om jag inte är helt redo att starta den än.

Vårens förväntan och tomater - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

    Sofia ger en magisk skildring från en spektakulär resa mellan Grönland och Kanada.

    En text om utmattning och hur samhället (det vill säga vi) ibland hejar på någon rakt in i väggen, av Linnéa.

    Flora skriver om det viktiga ämnet mens, som med sitt tabu riskerar liv.

    En ödmjuk och viktig text av Emma om att ge döttrar styrka och trygghet.

    Alicia håller också på att rensa ut hemma med hjälp av KonMari-metoden. Läs hennes tankar om att rensa och om metoden.

2 kommentarer

  1. En sån omtumlande vecka men oj vilken styrka och själakraft som lyser igenom detta inlägg! Du har vuxit till en naturkraft Wilda och jag tror inte CSN eller betongväggar kommer kunna stoppa dig framöver. Shit vilken gnista du har. Det vet jag ju, men blir alltid berörd när jag blir påmind!

    Älskar att du är igång och målar igen och ä l s k a r det lilla vindpinade huset. Det perfekta akvarellhuset för mig. Jag ger det gärna ett försök om inte du gör det först! 😉

    Tack också för din länk och för kommentarsbombningen i helgen. Så himla mysigt att öppna upp datorn till. Ha världens bästa vecka nu <3

    • Oj jag blev helt överrumplad av dina ord. Tack för att du hjälper mig att se den gnistan när jag missar den.

      Ja jag kanske ska ge mig på det. Och du får så klart självklart göra det! Jag blev så berörd av det. Tack för inspirationen!

      Önskar också dig en underbar vecka. Det var så fint att äntligen ha tid att läsa ikapp <3

Kommentera