Jag är sådär farligt trött nu. Jag visste nog egentligen att det var lite för tufft med både föreläsningar, kursplanegrupp och två dagar introjobb på samma vecka. Det är så svårt att balansera livet som frisk när jag ju i grunden är sjuk. Igenkänning på det? Jag önskar att det hade funnits ett skyddsnät som kunde fånga upp mig halvvägs så att jag åtminstone klarade min ekonomi med den ork jag har nu. Så ser verkligheten inte ut. Det gör mig så ledsen.

Symptomen på utmattning hopar sig. Jag tappar ord, kommer inte ur sängen på morgonen och klarar inte av att planera. Det svåraste symptomet är något som har funnits där en längre tid. En ökande depressivitet som kidnappar min lust och min glädje. De som är mina största motkrafter. Och så skäms jag. Hur märkligt är det inte att jag fortfarande kan skämmas för att jag inte mår bra? Egentligen är det ju ett under att jag orkat så här långt: två år utan ledighet. Mest handlar det om en psykisk stress och en vilsenhet som byggt bo i mig. Jag borde ju må bra nu. Eller?

Jag gör vad jag har lärt mig: skalar av, ber om hjälp, stänger ute intryck. Jag försöker ge mig vila, men det räcker inte. Jag har inget annat val nu än att gå vidare, och hålla kvar mellanrummen för mig själv. Jag har två examinationer kvar innan sommaren, och mellan arbetspassen hoppas jag att jag ska finna vila. För jag behöver hitta min glädje igen, bortom prestationen. Stjärnögonblicken är en viktig bro mot det.

harsyra - oxalis acetosella - reaktionista.se

     Harsyrans söta små blommor och klara gröna färg.

     Sötpotatis-pommes.

     Känna mig validerad i att jag kan ta ansvar för min egen hållbarhet.

Att våga erkänna för mig själv hur jobbigt det är just nu, och ta det på allvar.

Att aklejan blommar efter övervintring. Favoriten. <3

Akleja - reaktionista.se

     Anpassa en dag helt efter mina behov.

     Cykla hem en ljummen majkväll från ett dagsjobb.

     Spela yatzy och ha nybörjartur.

     Skratta med kollegor.

     Doften av linolja och trä som också satte sig i kläderna.

DIY träslöjd blombänk - reaktionista.se

En föreläsning som satte en allvarsam viktig ton.

     Ta tag i en svår grej som jag har skjutit upp länge.

     En varm dusch när jag kände mig sliten och kulen.

     Förstå strukturen för barnavårdsutredningar. Ny kunskap ger verkligen en glädjeboost.

Vandra långsamt längs skogsstigar.

Skogen i maj - reaktionista.se

     Ha någon att säga god natt till.

     Sova ut.

     Bröd med tranbär i.

     Känna mig trygg i att jag kan möta utsatthet och vara ett stöd i det.

     Att vara bland vänner när hjärnan tappar ord, så att sårbarheten inte används emot mig. Att kunna skratta åt det istället.

Solnedgång Eskilstuna - reaktionista.se

     Solnedgångarna från mitt fönster.

     Quorngryta med dragon.

     Kollegor som följer upp efter stressiga situationer.

     Internskämt med kursplanegruppen.

     Att kunna lämna över och ta gemensamt ansvar när min hjärna inte fungerar.

     Den mjuka strukturen av vitsippans blad. Att dela en stund med den.

vitsippa - reaktionista.se

STJÄRNLÄNKAR

     “We can’t do it” är en dokumentärserie i tre delar om utmattning, av Fanna Ndow Norrby. Om tecken, onda cirklar och konsekvenser. Var rädd om dig.

     Linda skriver om det viktiga i att låta det göra ont utan att göra något åt det.

     Johanna levererar hållbara presenttips med #NejTillOnödigGrej

4 kommentarer

  1. Åh Wilda! Jag känner så mycket med dig ❤️ Önska jag kunde ge dig kraft och styrka. Jag känner igen mig i mycket det du skriver ”jag borde ju må bra” och att med den brutala trötthet som slukar glädje och energi, det är så tufft! Och en önskan om att må bra, att orka som andra i min ålder (iallafall önskar jag mig det).
    Jag själv kämpar just nu med ökad ångest, försöker hitta kärnan i det jobbiga för att komma vidare. Känner mig vilsen då jag ”borde må bra”, kommit igång med studierna och även träffat en fantastiskt stöttande pojkvän.
    Undrar också om vi är på liknade kurser, jag sitter oxå och skriver på en övningsutredning men i mitt case jag fått handlar det om en vuxen med alkoholproblematik. Intressant och givande att skriva en ”riktigt” utredning.
    Skickar massa kärlek, förståelse, acceptans och vila ❤️

    • Tack, fina. Någonstans gav du mig det i dina ord, så tack för att du delar med dig av din omsorg. Jag känner väl igen mig i att vilja orka som andra. Det är så lätt att sätta likhetstecken mellan att ha det bra och att må bra, men det funkar ju verkligen inte alltid så. Åh, vi läser nog EXAKT samma kurs, och verkar ha samma typ av fall. Har ni Astrid Lindgren-karaktärer? Låter som att ni har Karlsson? Jag har Kajsa Kavat. Verkligen givande och så lärorikt att skriva på riktigt och få gå igenom alla steg.
      Tack för att du kikar in här och läser och kommenterar, det betyder så oändligt mycket att läsa dina ord och att få känna igen sig. Kärlek och hopp till dig <3

  2. Igenkänning i mängd. Ork och vilja, en av de svåraste saker att balansera. Och att känna att man måste passera sina egna gränser, åtminstone töja dem på ett farligt sätt, för att fungera i verkligheten så som den ser ut med jobb etc. föder såklart ledsenhet. Sorg. Frustration. Och en mängd ifrågasättanden, åtminstone för mig.

    Det är okej att inte vara 100% på topp jämt även om det kan vara skrämmande att inte vara just det. Du kommer upp på banan igen. Du är starkare nu. Klokare. Och har en stor verktygslåda som du använder. Kram 💕

    • Tack för att du gör ensamheten inuti mindre ensam. Det är en så hemsk känsla när man behöver göra illa sig själv för att det inte finns utrymme för något annat i samhället. Det gör mig så arg och ledsen. Försöker ändå göra så mycket jag kan för att göra det snällt för mig. Ser att också du gör det <3 Tack och lov för att livet ändå lär längs vägen. Kram! <3

Kommentera