Hej från soffan en sen lördagskväll. Jag tog det sista tåget hem från dagens bröllop och mer hade jag nog inte orkat ändå. Det finns en sorg i att behöva vara den som går när andra stannar, den som inte orkar ge lika mycket av sig själv. Samtidigt vet jag att de som känner mig förstår hur hårt jag prioriterar när orken är bristvara, och att de som får ta del av min tid och närvaro är just det – högt prioriterade. Och att få ta del av två vänners bröllopsdag med namngivning för deras barn är något alldeles speciellt. Minnen för livet. Jag bär det i hjärtat.

Jag är trött. Jag har varit stressad i veckan. Det är mycket som ska hänga ihop just nu. Imorgon ska studieuppgiften skickas in, praktiken fortsätter, förändringar är på gång i Facebookgruppen och jag längtar efter att få ge er några av inläggen som ligger som utkast nu. Samtidigt som det behövs matlådor, rena kläder, städning, kattstimulans, fysisk aktivitet och social tid. Just nu räcker jag inte till helt någonstans. På något konstigt vis har jag ändå accepterat det och insett att mitt liv behöver vara så ibland. Ofärdigt. Halvdant. Jag duger ändå. Det löser sig. Jag kommer ju ändå vidare.

Höstljus - reaktionista.se

     Den gyllene timmen som höll mig kvar i skogen när jag var på väg hem och gav mig lite mer kraft än jag hade innan.

     Krama träd och bara luta sig mot något större en stund.

     Gymnasieungdomar som gjorde en klimataktion där de manifesterade hur föroreningar förstör miljön. Det kändes rakt in i hjärtat.

     När magontet gav med sig och pulsen gick ner.

     En tur på museijärnvägen i Mariefred med fika på tåget. Så mysigt!

Museijärnvägen Mariefred - reaktionista.se-1

     Ljud av ett stilla regn mot fönstret.

     Att få vara med och fira en dag när två av de mest godhjärtade människor jag vet gifte sig och hade namngivning för sitt barn. Så mycket kärlek!

     Gråta ur mig lite skörhet.

     Närvaron av en saknad person.

     Kantarellfynd på skogspromenaden!

Trattkantarell - reaktionista.se

     Värmen i en kram och en blick som går rakt in.

     När Denise utbrast “men wow! till och med när du fotar svamp blir det som en affisch”. <3

     Innerliga förtroenden mellan medmänniskor.

     Chiapudding till mellanmål, med björnbär och mango som topping.

     Morgondimman som gjorde världen mjuk och tom på intryck.

Dimma - reaktionista.se

     Få höra “är jag en dålig handledare om jag inte har något att anmärka på i din text?”. <3

     Röda höstlöv mot stenplattor.

     Att få finnas där för en vän i känslan av djup respekt och empati.

     När en representant för ett stort förlag skrev att jag har “en stor språkbegåvning“.

     Att dela livssorger med min bästa vän när jag kände mig ensam.

Klimatstrejk Eskilstuna - reaktionista.se

     Stå och småprata under klimatdemonstrationerna.

     Räkna steg med min nya leksak: Fitbit Inspire HR.

     Få en tid till vårdcentralens kurator! Äntligen!

     Att få vara med och diskutera möjligheter för ett brukarråd med barn som är placerade.

     De röda, gula, orangea nyanserna av höstlöven.

Höst i Eskilstuna - reaktionista.se

Stjärnlänkar

     Jag har alltid fascinerats över hur det går till när man balanserar stenar. Jonna Jinton har gjort en fantastiskt vacker video där hon visar hur det går till – med övning och tålamod.

     Agnes / Cashew Kitchen delar med sig av inspirerande smaksättningar för äppelringar och med det kommer som alltid kloka insikter och reflektioner.

     I veckan såg jag Brené Browns föreläsning “Call to courage” via Netflix och blev som alltid djupt berörd och inspirerad av hennes forskning om sårbarhet. Roligt, utmanande och meningsfullt.

*

Vad har du uppmärksammat på sistone?

med kärlek,

Kommentera