I måndags ringde den här lejonmamman till veterinären och redan nästa dag hämtade vi ut insulin. Det har stundtals varit rätt dålig stämning här hemma denna vecka. Blodprov är inte vår favoritaktivitet, men från att ha skrämt livet ur både mig och katten har vi nu kommit till ett stadium där Asla inte kämpar för sitt liv och jag kan hålla mig lugn. Jag pendlar mellan att känna mig som en superhjälte och att känna mig som ett torkat asplöv. Kanske lite så föräldrar känner för det mesta?

Det är mest detta som upptar mina tankar just nu, men tack och lov har jag också annat att göra. C-uppsatsen tar stora kliv framåt, jag har varit på några riktigt bra stödsamtal, jobbat på socialtjänsten, lämnat blod och njutit av solskenet och värmen. Jag är tacksam för alla påminnelser om social distansering på jobbet och i butiker. Och uppdateringar från vårdpersonal som delar en helt annan verklighet än min. Det är som att hjärnan liksom vänjer sig och glömmer bort att vara försiktig. Kan du känna igen det? Hur påminner du dig? Eller är du smärtsamt påmind med covid19 nära?

     Tomatplantan (sådd från frö) som redan har fått knopp! Tror att det är rekordtid för mig, så nånting har jag ju lyckats med denna gång.

     Magnoliaträdens praktfulla blommor.

     Få en spegling som satte pricken på ett tankemönster som jag inte har kunnat se problemet med själv.

     Att spontant bli uppringd på FaceTime av 7-åriga fadderbarnet och få vara med på deras födelsedagsdisco. <3

     Solnedgångarnas skiftningar och att kunna följa dem på första parkett.

Sunset - reaktionista.se

     Agrias kundservice, där de alltid tänker på kundens bästa först och avslutar med “klappa om katten och så önskar vi en bra dag”.

     Att få ta del av människors livsberättelser.

     Dricka kaffe i solvärmen på balkongen.

     Att jag får ge blod. Alltid lika meningsfulla minuter.

     Den busiga känslan i kroppen av att plocka ihop några roliga saker till födelsedagsbarnen och lägga på brevlådan.

Eskilstuna - reaktionista.se

     Blå himmel speglad i ån.

     En smärtsam insikt som gav nya värdefulla perspektiv och hopp för framtiden.

     När jag äntligen lyckades ta ett blodprov på Asla!

     Vätskeersättning som återställer balansen.

     Svindeln när jag anmälde mig till de sista kurserna på socionomprogrammet.

Wilda - reaktionista.se

     Att jag har glöd i ögonen igen.

     Gå till skolan i enbart en tunn kappa.

     Att känna att jag har läget under kontroll på jobbet och förstår vad jag ska göra, när och hur.

     Skuggor från blommande buskar på asfalt.

     En takeaway-kaffe när jag behövde en andningspaus.

Take away kaffe - reaktionista.se

     Se intressanta mönster i enkätsvaren när vi matade in dem i statistikprogrammet.

     All kärlek jag känner inför mina kollegors egenheter. Så fina människor!

     Att jag stod på mig om insulinbehandlingen.

     Få hjälp av en vän när jag hade glömt min legitimation inför blodgivningen.

     Möta vännen på gården mitt emot för en lunch i solskenet.

Lunch outside - reaktionista.se

Stjärnlänkar

     Malin Lindner är en otroligt begåvad fotograf med fingertoppskänsla. Kika till exempel in detta porträtt bland vitsipporna!

     Hanna Wendelbo visar pedagogiskt hur du planterar om (omskolar) plantor när de växt ur sin bredsådd.

     UnderbaraClara ger bra tips för att minska matsvinnet.

     Maria Menas nya låt “Not OK” vars text gick till hjärtat. Så många gånger jag känt igen mig i hennes texter, och så den där tonen som går rakt igenom huden.

*

Vilket/vilka stjärnögonblick har stannat hos dig?

4 kommentarer

  1. Att läsa det här inlägget var ett stjärnögonblick, blev så glad! Både av att läsa allt som gjort dig gott men också av att tänka att jag har det faktiskt rätt jäkla bra nu trots förlust av favoritjobbet och coronan. Den varma känslan i bröstet av glädje och trygghet, saknat den senaste månaderna!

  2. Hej!

    Har du fått någon anpassning för att kunna gå din utbildning, och vilken anpassning kunde du få?
    När jag kontaktat vissa lärosäten har de varit väldigt aviga ibland, medan många av deras hemsidor inte är sådär jättetydliga… Förutom om man har t.ex. dyslexi eller synnedsättning, men just detta är ju inte mitt problem utan problem med värk och ork/koncentration p.g.a. smärtor och sömnbrist.

    • Hej Maria! Jag har fått anpassning på vissa sätt. Det är egentligen upp till varje lärare att bestämma det men det har inte varit något problem under mina studieår. Iofs har jag ganska lätt för studier, men jag har fått spela in föreläsningar, fått längre tid på tentor, sitta i mindre grupp på salstentor och ibland i kommunikation med lärare fått förskjuten inlämningstid vid oväntade skov. Jag tog kontakt med samordnaren som bad om ett intyg från läkare om mina svårigheter. Därifrån fick jag sedan ett intyg att skicka till kursansvarige inför varje kurs, med rätt till varje anpassning ovan förutom just det där sen inlämningstid som jag fått extra genom tydlig kommunikation. Sen finns anteckningshjälp också, att en medstudent får betalt för att skriva anteckningar från föreläsningar och dela med sig av dem till en efteråt. Däremot gick det inte att anpassa min praktikperiod förutom just i samråd med handledare på plats, och det tog hårt på mig. Hoppas att du hittar strategier och vägar till stöd för att kunna genomföra den utbildning du önskar.

Kommentera