Jag har samlat stjärnögonblick sedan jag var 16 år. Egentligen långt innan dess, men de hade inget ord då. Jag börjar förstå dem i andra ljus nu. Att Att bli sedd, att se, att leva och uppleva med alla sinnen. Att omfamna det jag har. Det blir som alltid extra viktigt när livet svajar: att hitta strimmorna av ljus och stjärnorna i mörkret. Det är en svår tid vi går igenom nu. Vi gör det tillsammans, men vi gör det också ensamma. Då blir det extra viktigt att både se, och skapa, stjärnögonblick. Att se varandra, omfamna det vi har och uppmärksamma det vackra och goda precis framför oss.

Medan många upplever att tiden går långsamt springer min tid snabbt iväg. Jag sitter mest i telefon med min uppsatspartner och analyserar, läser existentiell teori och diskuterar känslan av sammanhang. Förutom det har jag i veckan jobbat en dag på socialtjänsten, konsulterat veterinär om Aslas diabetes och ändrat insulindosen ännu en gång, pratat om livets viktiga med vänner, haft givande terapisamtal och tagit långpromenader till skogs.

Nu väntar slutspurt med uppsatsen och jag kan knappt vänta på att få presentera den för världen. Det känns som att den skriver sig självt i all sin meningsfullhet.

Theory of existence - reaktionista.se

     Att på riktigt förstå existentiell teori. Kanske en av de största prestationerna under min studietid ändå att ta mig igenom de där 80 sidorna om vad det innebär att existera. Puh!

     Känslan av klarhet i samtal med en vän om relationer.

     Att se stjärnföräldrarna en kort stund från bilen när de lämnade sättpotatis till mig. “Är det så du ser ut” skämtade dom. Ja, det är märkliga tider nu när de närmaste känns långt borta.

     Att bjuda på sina originella egenskaper och knepigheter.

     När de mörka tankarna viker undan och sinnena kan ta in ljus igen.

Wilda - reaktionista.se

     Att jag faktiskt kan ha rött hår utan att det skadar Moder Jord.

     Att få speglat att det som ibland får det att skava mellan mig och andra människor nog är något bra hos mig.

     När en vän hörde av sig och längtade lika mycket efter mig som jag efter henne.

     När jag kommer på mig själv med att sjunga högt för mig själv.

     En vän som verkar ha hittat sitt kall i livet och den utstrålning det ger henne.

This is where summer starts - reaktionista.se

     Smörblommorna och liljekonvaljerna som bryter våren i ett löfte om stundande sommar.

     Smittas av en väns skaparglädje!

     Att det är helt omöjligt att vara seriös när man analyserar utifrån existentialism. “En existens möter en existens” och “att vara och att icke-vara” låter ju som Shakespeare alltihop. Men kul!

     Full fart på jobbet. Åh vad jag trivs i den rörelsen!

     Kattskatten. Att möta hennes blick, lägga huvudet lätt mot hennes kurrande mage och gnida näsan mot hennes näsrygg. Älskade Asla <3

Asla norwegian forestcat - reaktionista.se

     När min uppsatspartner L sa att han kände sig lugn trots tidspressen för att “det är ju vi som gör det här”. Skönt med den ömsesidiga tilliten vi har i detta.

     Att balansera upp det obalanserade i relationer.

     Livets ironi när jag efter ett tufft samtal uppmanades att vila hjärnan och det som stod på kvällsschemat var att läsa existentiell psykologi.

     Ge tips om tomatodling till kollegorna och skrattande skoja om att jag regelbundet går och “leker vind” och sen erkänna att det inte är ett skämt.

     En insikt som gick in i grundvalarna.

Vego bolognese - reaktionista.se

     Bryta egenodlad basilika över min vegetariska spaghetti bolognese.

     Doften efter vårregn när alla söta blomdofter väcks i vätan.

     Hålla mitt första egna utredningssamtal och stoltheten efteråt.

     När Asla kurrar i samband med blodsockerkontroll. Tok-katt!

     Alla nyanser av grönt och alla olika ljus som möts i skogslandskapet nu.

Into the woods - reaktionista.se

Stjärnlänkar

     The life coach school podcast har både gett mig nya och bekräftat perspektiv – och med det väckt ny motivation. Brooke ger podden en mänsklig ingång och den är inte alls så ytlig och käck som jag förväntade mig. Rekommenderar den varmt!

     Känslan i detta foto. Bara ge mig ett sånt ögonblick! <3

     Tess beskriver så vackert och kraftfullt om att acceptera sig själv fullt ut, och acceptera att känslorna vill ta plats i det.

*

Psst… du vet väl att jag ibland bjuder på extra stjärnögonblick via Instagram Stories?

*

Vad har väckt din förundran och tacksamhet i veckan?

4 kommentarer

  1. jag leker också vind med mina tomater! som en liten kvälls- och morgonrutin. det ger mig lite lugn också, tycker det är så sinnligt och behagligt!

  2. William Grönlund Svara

    Wilda.

    Precis som jag läser ditt inlägg har jag också fått boken ”Aktivt hopp. Att möta vår tids utmaningar utan att bli galen” i min hand. Och som av en slump (!) slår jag upp kapitel tre ”Att utgå från tacksamhet”. Där står:

    ”Forskning har visat att personer som är tacksamma också är lyckligare och mer nöjda med sina liv. Men är de tacksamma för att de är lyckliga eller är det tacksamheten som gör dem lyckligare? För att ta reda på detta har studier gjorts där försökspersoner regelbundet fick skriva ner händelser som de kände sig tacksamma över i en tacksamhetsdagbok. Studierna visade att den här enkla övningen har en djupgående positiv inverkan på humöret. Resultaten är så slående att en medicin med liknande fördelar förmodligen skulle ha beskrivits som en ny mirakelkur.”

    Hänvisningar till I citatet till: ”Journal of happiness studies 7 nr 3, 2006 & “Journal of Personality and Social Psychology, 84, nr 2, 2003.”

    Så dina “stjärnögonblick” har starkt stöd I vetenskapen. Men det kanske egentligen spelar mindre roll när du känner att de fungerar för dig. Lite bra, och intressant, är att dina stjärnögonblick också fungerar för mig när jag läser dem. Åtminstone för stunden.

    /W

    • Vad häftigt! Men jag vet att det finns mycket forskning kring det. Det brukar ges som tips i terapi ofta också, att se över tacksamheten. För mig är stjärnögonblick också en ytterligare dimension, nämligen förundran. Eller som många kallar det: “barnets blick”. Det är värdefullt att det också har hjälpt andra under de år jag har delat med mig av mina, speciellt när de återkommande hittar sina stjärnögonblick varje vecka. Jag tror inte ens att vi medvetet behöver vara tacksamma för att det ska fungera. Mest tror jag att mina stjärnögonblick hjälper mig att vara här och nu, uppleva världen i medveten närvaro. Tack för dina ord.

Kommentera