Det var något som vände inuti efter fullmånen i början av veckan. Först blev det riktigt mörkt och trångt inuti, och efter det strömmade ljus in. Kraft. Hopp. Förundran. Ryggraden rätades ut efter en inåtvänd kramp. Tröttheten är vad den är, och den kommer jag att få leva med. Kanske är det just vad som landat i mig nu, att jag kan leva med detta. Jag är mer trygg i jobbet nu och börjar kunna prioritera och strukturera på ett sätt som gör mig gott. Det skänker mig stor mening och stimulans att få vara just där.

Jag behöver min lediga dag i veckan till det basala. Vila, mat och att återhämta min mentala kraft. Jag har lagt ner alla försök att få något gjort efter jobbet. Det får jag sköta på helgerna. Bloggande, promenader, skogsutflykter och hushållsbestyren. Det blir snällt då. Igår åkte jag ut till en favoritplats och klättrade upp på berget, plockade några gula kantareller och massvis med blåbär. Andades. Jag kände mig fri och lycklig där på höjden. Alla tankar var borta och sinnet öppet. Jag tog med mig den närvaron hem. Till en busig katt som kanske börjar svara på insulinet, till växtfamiljen på balkongen och till mig, när jag samlade ihop veckan till er. Det är något nytt som växer fram inifrån mig. Det ska bli spännande att få se vad det vill bli.

Look out Sörmland Sweden - reaktionista.se

     Lummig skog så långt ögat når från bergets topp.

     Nå fram till en ung människa som har det svårt.

     Att möta samma person på samma plats vid samma tidpunkt på väg till jobbet varje morgon. Att mötas i det lilla leendet utan ord.

     Dricka en kopp kaffe från termosen ackompanjerat av utsikten ovan.

     Langa bokashi-lakvatten till en kollega som tackade flera gånger om.

Skogspärlemorfjäril - reaktionista.se

     En skogspärlemorfjäril (ovan) bland tistelfjärilar, citronfjärilar och blåvingar.

     Att komma till avslut i sammanställning av beslutsunderlag.

     Att få bidra med min närvaro i samtal.

     Stora fylliga blåbär.

     Be om stöd trots skammen det väckte, och bli mottagen i det.

Chantarelles - reaktionista.se

     Kantarellfynd! Lyckan var total!

     När en vän möter upp på eftermiddagsrasten med mellanmål och hallon.

     Doften av sommarregn.

     En kollega som stannade kvar och kollade läget med mig efter en intensiv dag.

     Prata med en vän som kunde möta mig i samförstånd.

Rain mist - reaktionista.se

     Regndimma över åkrarna.

     Att bryta ihop och ta sig vidare just därför.

     När Asla hämtar sin fjädervippa och lägger den vid mina fötter. Hon tror nog att hon är en hund.

     Hemlagad pizza med allt det godaste som pålägg.

     De dagliga vattningsrundorna på balkongen och att ta in allt som växer och frodas.

Into the woods - reaktionista.se

     Slitna röda lador och hus i skogen. De är ju så vackra! En dag ska jag ta hand om en sån.

     Att känna att jag kan lita på mina egna bedömningar i jobbet mer och mer.

     Att sträcka ut den stela ryggen på yogamattan.

     När det är sådär riktigt skönt att krypa ner i en mjuk säng. Som att lakanen bara tar emot en i en varm kram.

     Stekta kantareller. Doften, smaken, konsistensen, synen! Mums!

Chantarelle sandwich - reaktionista.se

Stjärnlänkar

     Dessa dikter har hjälpt Kina Nilsson som är infektionsläkare på Danderyds sjukhus att orka med under pandemins ofattbart svåra tid som ännu pågår. Det är så vackert och smärtsamt att tårarna forsar och bröstkorgen snörps åt. Som fotografier av sorg och maktlöshet, i ord.

     Eveline Jacobson, IVA-sjuksköterska från Eskilstuna, beskriver covid-19 inifrån intensivvården i Sommar i P1. Viktigt att lyssna och påminnas om allvaret. Mycket kunskap som var ny för mig och gav större förståelse.

     “Naturen har blivit svenskarnas kyrka” av Abigail Sykes. Mycket kunskap i ämnet med kloka perspektiv grundat i forskning.

*

Psst… du vet väl att jag ibland bjuder på extra stjärnögonblick via Instagram Stories?

*

Vad har väckt din förundran i veckan?

4 kommentarer

Kommentera