Hej fina ni, hur har ni det? Det känns som att jag mest är inne i min jobb-bubbla nuförtiden. Jag saknar att skriva lite mer här och dela med mig av tankar och känslor som dyker upp. Denna vecka startade intensivt på jobbet och jag hade min första “dåliga dag” på jobbet. Med IT-krångel, svåra bedömningar, att inte hitta ord och astma mitt under ett möte.

Jag var ledig dagen efter och tog mig iväg till min favorit bland Eskilstunas second hand. På väg hem hade utmattningen blivit förkylning igen. Nu är jag inne på den 40:e veckan med förkylningssymptom 1-2 dagar/vecka. Och i torsdags stannade jag hemma för att säkra upp att det inte var mer än så. Det var det inte och jag kunde jobba fredag. Veckan avrundades med AW med kollegor, loppis på koloniområde, lördagsfika med andra kollegor och idag blir det vila i kvadrat.

Bakom kulisserna, mellan arbetstimmarna, jobbar jag fortfarande med att få ihop en lättläst enklare version av uppsatsen. Nu är det inte långt kvar. Som så ofta är det inte bara tid som sätter käppar i hjulet. Nu när jag landat efter våren sitter fortfarande såren kvar efter bemötandet under slutseminariet. Egentligen vet jag att vi gjorde ett gediget fint arbete med uppsatsen. Samtidigt finns det ju en viss sanning i kritiken. Om den hade getts på ett respektfullt sätt hade jag kunnat lära av den. Nu gavs den som kränkningar. Det skapar ångest hos mig som jag nu bearbetar, och omvandlar till lärdomar, när jag går igenom uppsatsen på nytt. Jag vill känna att jag lärde mig något konstruktivt, erövra det erkännande som togs ifrån oss i det svåra och kärleksfulla arbete vi la ner. Det är grundläggande i att ta hand om mig, att lämna bakom mig det jag inte vill ha med mig framåt. Så nu går vi till det jag vill ha med mig framåt.

Golden light between land and water - reaktionista.se

     Sitta på en klippa och se vattnet färgas till guld medan solen sänker sig bakom horisonten.

     Lättsam fika med kollegor med succén citronkladdkaka på fikabuffén.

     Att Asla älskade mattan jag fyndade och har gosat in sig i den i flera dagar.

     När en granne spontant utbrast “oj vad fin du är” när vi gick förbi varann i trapphuset.

     Att känna att det är helt okej med ovisshet.

Huset i Hällby loppis - reaktionista.se

     Att ägaren till favoritloppisen (Huset i Hällby) kom ihåg mig trots att jag inte varit där på alldeles för lång tid.

     När jag äntligen slutade nysa och kunde se mer än en halv scen i TV-serien i taget. Haha, hjälp alltså.

     Hänga med på AW med härliga kollegor som gör mig så avslappnad och glad.

     Att få debriefa med kollegor efter ett svårt möte.

     Kolonistugor omgärdade av lummig grönska.

Allotments - reaktionista.se

     När en ungdom klickade med ett familjehem.

     Svamppizza på en restaurang som KAN pizza.

     En person jag har stöttat under en tid som berättade att den brukar fråga sig “Vad skulle Wilda säga?” och i det kunna möta sig själv med förståelse och kärlek. <3

     När orden flödar ur mig som att jag bara är kanalen för dem att ta sig vidare genom.

     Vinna en auktion på Tradera när det var konkurrens. Vad jag vann? Träknoppar. Viktiga saker. 😉

Asla in the sun - reaktionista.se

     Hitta Asla soldyrkandes på balkongen. Åh de där smalnade ögonen är ju för söta!

     Ett barns exalterade blick och steg när lekparken var inom sikte.

     Meningsfulla telefonsamtal i mod och sårbarhet.

     Håret som fått ny gnistrande färg.

     Kvällssolens guld på den vackra tegelbyggnaden och himlens reflektioner i fönstren. Älskar när arkitektur och natur samspelar!

Eskilstuna - reaktionista.se

     Att få tummen ur och uppdatera loppisguiden till Eskilstuna.

     När Asla låg på 11 mmol/l i glukosvärde innan insulingiva på morgonen. Under 14 är okej värde. Det ger mig hopp varje gång det händer.

     Knotiga äppelträd.

     Komplimanger om min klänning från fyra främlingar och en kollega bara på en dag.

     Hitta en vaxduk som påminner om en person som står nära.

Loppisfynd flea finds - reaktionista.se

Stjärnlänkar

     Anna Bennich har länge varit en favorit hos mig. Hennes sommarprat är både personligt, samhällsviktigt och ger perspektiv på ensamhet och relationer.

     I flera månader har jag tänkt att jag vill göra egna scrunchies och byta ut mina uttänjda hårsnoddar som sjunger på sista versen. Lägligt nog kommer Fredrika med en enkel instruktion, så nu ska det bli gjort!

     Cecilia på Morotsliv har samlat städtips med bikarbonat, miljövänligt och effektivt till mycket!

*

Psst… du vet väl att jag ibland bjuder på extra stjärnögonblick via Instagram Stories?

*

Hur var din vecka?

2 kommentarer

  1. Vad tråkigt att höra att det inte var någon konstruktiv och respektfull kritik som gavs under slutseminariet. Det fick mig att tänka tillbaka på mig eget för två år sen. Arbetet hade inte varit fullt så starkt som jag hade velat så jag var beredd på att det skulle finnas brister, men jag har aldrig blivit så tilltryckt, speciellt som man ju också sitter med ett gäng av sina klasskamrater. Mår fortfarande dåligt när det minnet kommer tillbaka. Svårt att förstå att en lärare på ett universitet ens får bete sig så som hon gjorde. Det är lite som du sa, om kritiken hade getts på ett respektfullt sätt, speciellt av en lärare, hade det varit något helt annat. Nä, glad att jag är klar med skolan nu. Har inte hunnit läsa er uppsats ännu men ser verkligen fram emot att göra det! Kan bara tänka mig att det finns mycket spännande i den! =)
    Kram!

    • Tack för din omsorg och att du delar med dig av din upplevelse. Det gör att det känns mindre ensamt. Det är verkligen oprofessionellt och respektlöst att ge kritik som inte blir konstruktiv. Det gör bara att man känner sig dålig och förstör så mycket av allt arbete man har lagt ner. Jag såg verkligen fram emot opponering och en konstruktiv diskussion i ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har bearbetat detta i omgångar och känner trots allt att jag är stolt över det arbete vi gjorde. Framför allt för de som studien faktiskt handlar om, och det är ju det viktigaste ändå. Ledsen att höra att du haft samma upplevelse. Skönt att det är förbi nu. Kram!

Kommentera