Hej hörni! <3 <3 <3 SOM jag har saknat att skriva här. Även om det bara har gått några veckor är det som om jag hela tiden har sökt något som fattas. Nu har jag väl egentligen inte kunnat ge bloggen den kärlek jag både vill och behöver det senaste året på grund av att livet händer. Pausen här ifrån har gett många insikter om vad som är viktigt och om vad jag har att jobba med för att kunna känna mig närvarande och trygg i världen och mig själv. Jag jobbar på det och vissa delar av det kommer ni säkert att få följa med i.

Wilda i skogen mars - reaktionista.se

Detta är en nystart för mig. Den skiljer sig från andra nystarter i mitt liv, eftersom den inte är en rivstart. Det är en ny början på ett hållbart liv. Ett liv för mig, där jag utgår från min egen lust och kapacitet. I det nya ger jag inga löften. Jag tar dag för dag och ser vart jag hamnar med det.

Bortsett från corona-oro och pollentider så mår jag under omständigheterna bra. Mycket handlar om att jag återtar mitt liv, tar emot hjälp och accepterar det jag inte kan förändra. Idag tänkte jag förutom att säga hej dela med mig av vad som är mest påtagligt i mitt liv just nu. Kattdiabetes, uppsats och en envis depression.

Wilda i skogen mars - reaktionista.se

Jag har kapitulerat inför depressionen

Efter ett och ett halvt år pendlandes mellan hopp och förtvivlan, med inre kamper för överlevnad, har jag kapitulerat och bestämt mig för att istället slåss för hjälp. Jag klarar inte detta själv längre. Det har jag väl egentligen inte gjort från början, och jag har sökt hjälp i den mån jag har kunnat. Nu har jag ett större utrymme att söka hjälp. Jag vill inte att livet ska kännas som en kamp. Sömnbristen är så tärande, och ångesten får lätt ett övertag när jag är sårbar i grundbehoven. Jag har för mycket att leva för och så mycket jag vill göra för att utsätta mig för risken att inte orka längre. Så just nu tar jag hjälp genom samtalsterapi och förhoppningsvis kan medicin ge mig lite hjälp på traven. Jag väntar på ett läkarbesök för att diskutera medicinering för min depression. Det hjälper att jag har hittat mitt jävlar anamma igen.

Asla - reaktionista.se

Asla har diabetes

Asla fick sin diabetesdiagnos den 31 januari. Det har varit många turer till veterinären. Torrfoder plockades bort och nu äter hon enbart våtfoder med lågt kolhydratsinnehåll. Vid första långtidssockret såg det bra ut. Det andra var högt, men inte högt nog att insulin vore självklart. Insulin kan göra mer skada än nytta. Nästa prov i slutet av mars kommer att avgöra mer. Det som gör det svårt är att hon beter sig som vanligt, pratar och leker och vill mysa. Så egentligen inga tecken på ett påverkat allmäntillstånd just nu. Hon går inte längre ner i vikt, men kissar fortfarande mycket om än mindre än i januari.

I FB-gruppen Kattdiabetes finns ett helt gäng stöttande människor med mycket erfarenhet som gör mig trygg. Jag kommer få skatteåterbäring som kan täcka upp vissa veterinärkostnader och när jag själv mår bättre orkar jag också vara stark för Asla på ett annat sätt.

Wilda i skogen mars - reaktionista.se

I startgroparna för C-uppsats

Just nu är vi i slutskedet av en metodkurs där vi har fått träna på framför allt enkät- och intervjustudier. Jag har hittat en eminent uppsats-partner som kompletterar mig på bästa sätt. Länge kände jag det som om jag inte skulle orka med detta, och jag var så ledsen för att det jag hade sett fram emot sedan studietidens början skulle kännas som en transportsträcka. Men det vände. Jag vände. Så nu har vi hittat ett ämne som känns nervkittlande roligt och ger mig upprymda spasmer titt som tätt. Eventuellt kommer jag att involvera några av er i detta om ni vill. 😉

*

Vilka utmaningar står du inför i ditt liv just nu?

Kommentera