Vecka femtioett.

Idag är det dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan. En vecka kvar till julafton. Firar du jul?

I år firar jag jul hela december känns det som. Med lill-julafton i lördags och andra lilla-jul nu på fredag. På självaste julafton ska jag för första gången ta emot gäster hemma. Hemma hos oss. Sedan återstår att fira jul med Daniels familj och med tigerungarnas familj. Lyxen i min stjärnfamilj är att den räcker lika långt som stjärnhimlen. 

Jag känner mig så priviligerad idag som har alla dessa hem att vila i. Det hade jag inte kunnat föreställa mig förr. Det hade inte hänt om människor inte hade släppt in mig i värmen och jag hade låtit dem, även då när jag inte kunde ta emot. Det finns så mycket sorg i dessa högtider. Det är så viktigt att påminna sig om. Alla älskar inte julen. Alla måste inte det. Alla känslor måste få finnas. Säger någon som nog kommer gråta varje dag fram till jul.

Bullet Journal vecka femtioett - reaktionista.se

Vecka femtioett

måndag | tvätta och studera med juridikgruppen. bokredigering på kvällen.
tisdag | föreläsning om LSS på förmiddagen. läsa juridik, planera inköp och julstöka hemma på kvällen.
onsdag | studier med juridikgruppen under dagen och sen storhandla mat inför jul och resten av veckan.
torsdag | föreläsning om LVM och LPT på förmiddagen. laga julmat under eftermiddag/kväll.
fredag | möte på skolan och juridikstudier på förmiddagen, sen julfirande hos stjärnföräldrarna på kvällen.
lördag | laga julmat och julstäda.
söndag | fortsätta med julstädningen och julstöket. uppesittarkväll med sambomys.

Veckans förväntan

Jag ser verkligen fram emot veckans julstök. Forma julgodis, laga Jansson och rulla vegobullar med stämningsfull julmusik i bakgrunden. Finslipa på inredningsdetaljerna. Ställa ut en tomte på rätt plats och klä granen med Daniels loppisfyndade kulor. Se Asla fascineras av juleljusen. Vi får väl hoppas att snön hänger kvar, eller vad säger ni? Så att den här visionen blir komplett 😉

Veckans mind-set

Julstöket får inte bli julstress för då är det inte jul längre. Prestationen lämnade jag bort för länge sedan och den vill jag inte ha igen. Julen är lugn och ro, gemenskap och mys. Därför behöver jag ta en sak i taget och njuta av varje stund. Vara där jag är. Det är så fint att vi är två i livet nu. När min struktur möter Daniels initiativförmåga blir livet så mycket lättare att tackla. Jag behöver minnas det, att vi är två nu. Och att julen inte blir som den ska när stressen kommer in. Den här veckan rymmer så mycket fint, och det är hur jag förhåller mig till det som sätter tonen för vad det blir av det. 

Veckans studier

Kursens två sista föreläsningar väntar. Jag ska börja studera med en ny grupp av kurskamrater idag inför tentan. Det ska bli riktigt fint och jag tror att vi kan få till en bra lärande miljö tillsammans. Jag hoppas kunna ta mig igenom lagtexter med kommentarer för socialtjänstlagen, lagen om vård av missbrukare, lagen om vård av unga och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade under veckan. Det skulle lägga en bra grund för resterande studier, även om det nog är att ta i lite när jag tänker på allt annat jag ska göra denna vecka. Så det blir vad det blir. 

 

The problem is you think you have time.

 

Veckans self-care

Jag tänker mycket på mening och vad jag vill ägna min tid till. Som alltid i slutet av ett år tar jag några tuffa beslut. Lämnar sammanhang som skaver, letar efter nya som lockar. Ett stort eftersatt behov just nu är att få utlopp för mitt rädda-världen-engagemang och att kunna använda mitt ledarskap i det. Citatet ovan är både provocerande och viktigt. Jag försöker att ofta omvärdera vad som är värt min tid och mitt engagemang. 

Att lämna innebär sorg, även om det är rätt. Så jag låter mig sörja. Det är en hel del sorg också i dessa högtider och jag märker att gråten ligger nära. Ensamheten byggde bo i mig tidigt och jag behöver ta hand om det rädda lilla jag som ibland väcks till liv i dessa tider. Så veckans självomsorg är i allra högsta grad en fråga om självmedkänsla och att ta mig tid att känna. Att vara med mig i alla känslor och acceptera dem.

Veckans blogg

Framtidsinlägget fick stå tillbaka för inlägget om min stjärnfamilj förra veckan, men jag ska ge det en ny chans denna vecka. Annars vill jag gärna ta med er på en dag bland julstöket. I bakhuvudet fortsätter idéerna inför 2018 formas. Jag är verkligen en sån som behöver tid på mig att processa inför nya år och större tankar och perspektiv. Men det verkar ju också vara något ni gillar här, eftertänksamheten. 


Kommentera